Envarsgripande

Det som vi tror var en polishelikopter cirkulerade över Hässelby Gård och Strand igår kväll.

Om jag då skulle ha sett en våldsverkare komma springande hade det gått bra att ingripa, detta med stöd av Rättegångsbalken från 1942:

Om den som har begått brott, på vilket fängelse kan följa, påträffas på bar gärning eller flyende fot, får han gripas av envar. Envar får också gripa den som är efterlyst för brott. Den gripne skall skyndsamt överlämnas till närmaste polisman.

I botten finns vår urgamla rätt att under vissa förutsättningar ge oss på att forsöka ta fast tjuven, det som kallas envarsgripande. Så långt tillbaka som i 1734 års straffbalk stipuleras att dräpare, och andre grofwe missgierningsmän,
skola genast å färska gierning gripas, i hächte sättas, och utan upskof för Rätta ställas”, något som av den tides juridiska experter tolkades som att sådana
personer då kunde gripas”af the närwarande”- såvida inte ordningsmaktens
representanter fanns på plats.

Min undran är vad som händer om jag griper någon där straffet bara är böter. Och hur skall jag kunna hålla koll på alla straffsatser??

%d bloggare gillar detta: