Klockan är fem. Det är söndag morgon. Den lilla blå bilen är på plats. Dödskallesignalen på Västkustbanan blinkar. Mörka moln drar in från havet. Hösten närmar sig – liksom ödesvalet.
Då gäller det att vi tar in budskapet från signalen och lägger våra röster på de demokratiska partierna, de som inte har sina historiska rötter i NSDAP. Annars kan undergången stunda, snabbare än någon (förutom de bruna) kan ana.
