Bristen på olja under avspärrningen under Första Världskriget ledde till att Marinförvaltningen 1917 inledde en satsning på skifferoljetillverkning på Kinnekulle.
Oljan är bunden i en organisk substans i skiffern, benämnd kerogen. Oljan utvinns ur denna genom torrdestilering (pyrolys), dvs upphettning utan lufttillträde. Då bildas ångor, gaser och skifferkoks. Ur ångan kondenseras sedan skifferolja, bensin och fotogen. Koksen och gasen kan användas för uppvärmning av processen, eller till eltillverkning. Ur gaserna kan även svavel, gasol och ammoniak framställas.
https://digitaltmuseum.se/021026351846/skifferolja-prov
På Kinnekulle finns den bästa alunskiffern vid Gössäter, med en oljehalt på drygt 7%. Snittet på berget är 5%.
1929 gjorde den svenska jagaren Nordenskjöld 32 knop, framdriven med Kinnekulleolja!
I och med Andra Världskrigets utbrott gjordes det en stor satsning på skifferoljetillverkning i Kinne-Kleva. Och 1940 tillkom skifferoljeverket i Kvarntorp.
När Världskriget var över lades tillverkningen i Flottans Skifferoljeverk på Kinnekulle ned (1946). Det hade varit en storslagen industri som hjälpt oss genom kriget.
Kvarntorp utvecklades till landets kanske värsta miljöförstörande verksamhet någonsin. 1966 upphörde äntligen verksamheten.
Men det fortsätter att pyra i den gigantiska asktippen (Kvarntorpshögen). Temperaturen håller sig kring 100 grader, i enstaka partier upp till 700 grader!!
Huvuddelen av det som skrivs i detta inlägg är hämtat ur Västergötlands Fornminnesförenings Tidskrift 2015-2016
Bengt Rahms blogg 