Tidöavtalet är i vissa delar så rödglödgat konfrontatoriskt att hela den öppna samhällsandan i vårt land sluter sig i vånda och obehag.
https://www.svd.se/a/abbdjM/ulf-kristersson-framstod-som-jimmie-akessons-galarslav
Jag tar mig friheten att återge en liten del av ledartexten:
På Tidöavtalets framsida står Sverigedemokraternas partisymbol först. I texten nämns Sverigedemokraternas namn först varje gång partierna nämns. När den blivande regeringen presenterade sitt samarbete fredagen den 14 oktober gick Sverigedemokraternas partiledare först in i rummet och gavs ordet först.
Efter denna uppseendeväckande kommunikationsinsats blir det svårt för de borgerliga tre att försvara sig när deras kabinett kallas för en marionettregering under Jimmie Åkesson. Den skriftliga överenskommelsen mildrar inte det sorgliga intrycket.
På kvällen i Aktuellt (14/10) deltog partiledarna för KD, L och SD. Den blivande regeringschefen var frånvarande. Samma sak i Agenda på söndagskvällen (16/10), där Åkesson fick statsministerfrågorna och besvarade dem myndigt och kallt. (Den där patenterade och allt genomskådande krassheten hos Sverigedemokraterna, förödande effektiv i opposition, blir till iskyla i maktställning).
Hela saken sköttes illa av Moderaterna. De konstitutionella bestyren i riksdagen borde ha hanterats utan föregående publicering av avtalstext, för som det nu blev fick texten fladdra fritt i flera dagar och väcka panik hos dem som tyckte sig se en SD-regering med borgerliga galärslavar, eller en häst i full galopp med sverigedemokratiska sporrar i sidorna.
Om det var ett absolut krav från SD att nämnas först och sätta sin symbol före de andras borde dessa med samma ultimativa kraft ha insisterat på bokstavsordning, och påmint om att det minsta partiets mandat de facto är lika oumbärliga.
Vad beträffar ordningen i rummet måste det vara en självklarhet att statsministern går före genom alla dörrar. Brott mot formaliteter märks, även i ett land som sätter en ära i informalitet, och ger upphov till tolkningar.
Hur saker uppfattas är inte allt, men det är viktigt. I synnerhet när man presenterar ett dokument som om det hade lagts fram i augusti säkerligen skulle ha lett till valförlust. Det är en bitvis brutal text, vars hårdhet möjligen är tänkt att signalera beslutsamhet, men som bara uppfattas rå och aggressiv. Här finns en olustig sammanbitenhet som är oklädsam hos makten.
I ett fredligt land vill man inte känna att regeringen är så här anfallslysten. Det skrämmer, och bidrar till den upphetsade känslan av att stå vid en avgrund.
Tidöavtalet är i vissa delar så rödglödgat konfrontatoriskt att hela den öppna samhällsandan i vårt land sluter sig i vånda och obehag. Rättsliga traktat framstår här inte som ett skydd att vara tacksam för, utan som ett förargligt hinder för rasande ambitioner.
Det talas mycket om SD:s storlek, men väsentligare i sammanhanget är det faktum att de borgerliga accepteras och uthärdas av långt fler än sina egna väljare, medan en avgrund öppnar sig mellan Sverigedemokraternas väljare och de flesta övriga medborgare. Det är det yttersta skälet till att partiet inte ingår i regeringen: en försvarlig andel är rädda för vad det kan ta sig för. Ingen liten sak, som borde beaktas till och med av dem själva.
Tillägg: Och nu skall Liberala partigruppen i EU skicka en faktainsamlande arbetsgrupp till Stockholm för att bedöma om de svenska Liberalerna är att betrakta som rumsrena:
https://www.svd.se/a/0QQ73M/liberala-partigruppen-i-eu-bjuder-inte-in-l
Bengt Rahms blogg 