Året var 1944 och andra världskriget gick mot sitt slut. En affärsman från Falköping, Karl G Ottosson, gick upp i talarstolen i Kölingaredsveckan, nuvarande Nyhemsveckan, och höll ett brandtal för den yttre missionen.
Han menade att rörelsen måste samla in tio miljoner kronor och sända ut 100 nya missionärer för att möta behoven när freden kom. Tio miljoner då motsvarar cirka 200 miljoner i dagens penningvärde. Det handlade sålunda om ett jättebelopp. Det ingen trodde var möjligt när Ottosson gick upp i talarstolen realiserades under följande år. Hänförelsen hos en enda person tände en hel rörelse.
https://www.varldenidag.se/nyheter/kronika-offervilja-ett-adelsmarke/cbbjlA!1A01swY8ESRPvzjptVB0vg/
Anledniningen till att jag rotar i Pingstvännen Karl G. Ottosons liv och leverne är en artikel i GP i lördags:
Och då skyndade jag mig till Biblioteket för att leta efter den nyutkomna bok artikeln handlar om, dvs ”När man sydde kläder på fabrik” av Johannes Daun.
Sidan 276: På Ottosons trikåfabrik i Falköping ombads arbetarna att skriva en lapp om de ville något, eftersom tystnad skulle råda i fabrikslokalen.
Sidan 277: Ordingsreglerna på Junex stipulerad att ”allt prat under arbetet är strängeligen förbjudet”.
På Ottosons höll man käften:
https://digitaltmuseum.se/021016042616/kv-loke-bangatan-6-ottossons-trikafabrik-1937
https://digitaltmuseum.se/021016032765/ab-karl-ottossons-personal
Pingstvännerna i Falköping:
Bengt Rahms blogg 