I dag för 140 år sedan inledde Frälsningsarmén sin verksamhet i Sverige – ”öppnade eld”, som man uttryckte det med sitt militära språkbruk. Det rörde sig om en radikal kristen rörelse med ett starkt patos för att strida mot djävulen, leda människor till omvändelse och rädda dem från social misär.
Under strecket i dagens SvD:
https://www.svd.se/a/Ll3GAQ/varm-soppa-med-fralsning-pa-kopet
Med utgångspunkt i Londons slum tog Frälsningsarmén på sig uppgiften att nå ut med det kristna budskapet om frälsning genom förkunnelse och praktiskt arbete bland hemlösa och hungriga.
William Booth predikade på gatan utanför pubarna i de mest utsatta stadsdelarna präglade av fattigdom, arbetslöshet och alkoholism. Arbetet med att rädda människor började ofta på ett handgripligt och vardagligt sätt genom att erbjuda soppmåltider, möjlighet att tvätta sig och få hemmet skurat. Först därefter ansågs människor mottagliga för väckelsens budskap. ”Soup, Soap and Salvation” uttryckte på ett slagkraftigt sätt rörelsens medel och mål.
William Booth menade att dopet och nattvarden inte var nödvändiga för frälsningen. Central blev däremot den så kallade botbänken där människor böjde knä, bekände sina synder och överlämnade sig till Gud.
William Booth ska ha undrat varför djävulen skulle ha all bra musik. Därför satte rörelsen fromma texter till välkända världsliga melodier. Sångtexter och engagerande musik som väckte människors ånger och önskan att bli räddade eller som uttryckte glädjen över att vara frälst, blev en central väckelsemetod.
I sin iver och brådska att rädda själar använde sig Frälsningsarmén gärna av modernitetens teknik och uppfinningar. På somrarna anordnades så kallade cykelbrigader för att kunna nå ut till byar och mindre samhällen på landsbygden.
Fortfarande, 140 år efter att Frälsningsarméns fana placerades på svensk mark, kommer en praktiskt och socialt orienterad kristendom till uttryck med ett starkt patos för såväl den yttre som den inre människan.
Bengt Rahms blogg 