Svenskt barnafödande under 150 år


Att fadern ska vara med är numera självklart, och i och med 1970-talets innovation profylax fick han också en egen roll – som den stödjande.

Redan på 1950-talet hände det att fadern kunde få vara med, men så fort det blev ”äckligt” slängdes han ut.

Kvinnoläkaren Per Gustaf Cederschiöld, som i många år är ansvarig for barnmorskeutbildningen i Stockholm, ger ut en handbok för barnmorskor redan 1822, som trycks i nya utgåvor med jämna mellanrum fram till 1868.

”Handboken kan inte nog trycka på hur viktig barnmorskan är. Mamman och barnet, eller barnen, ska helt kunna överlämna sig i hennes vård och händer. Händerna ska i sin tur vara smala, små och fria från vårtor, sprickor och defekter. Kraven är höga: barnmorskan ska vara nätt i kroppen, eller åtminstone inte för grov, och hennes ansikte ska vara behagligt att titta på. Hon ska kamma sitt hår noga, sköta sin hygien, vara nykter och gudfruktig och absolut inte snusa: då kan finare fruntimmer uppleva henne som obehaglig. Hon ska inte pladdra, göra sig rolig på andras bekostnad eller vara slarvig. Kort sagt: barnmorskan ska vara något helt annat än forna tiders hjälpgummor. Hon ska vara utbildad, smart, fräsch – en representant för vetenskapen, staten, kanske hela släktet.”

%d bloggare gillar detta: