Primärvården är allt annat än en öppen butik, och grindvakter skyddar dess läkare mot patientberöring

Lena Andersson om en vårdapparat som skapar vanmakt:

https://www.svd.se/a/Q7PExx/lena-andersson-vardapparaten-skapar-vanmakt

En fråga som ibland ställs är varför människor söker sig till akuten för struntsaker som de borde gå till vårdcentralen med. Skälet ska nog inte sökas i egoism och bristande förstånd, utan i att primärvården uppfattas mer som ett stopp än en öppning. Det gör att akuten ter sig mer primär, den blir första tanken som slår en. Medborgaren i en marknadsekonomi går och handlar när hon behöver något, och akuten har åtminstone drag av butik, där man något lite är delaktig i sina egna angelägenheter. Kön framför en är konkret och man ser den minska, man får inte tid om två veckor utan om kanske sju timmar. Eventuellt hoppas man på att få komma direkt till den specialistinstans som det är sådant slöseri att invänta remiss till.

Primärvården är allt annat än en öppen butik. Den är en mörklagd labyrint, full av osäkerhet och förlorade chanser. Man blir sjuk efter den minimala telefontiden, måste vänta; man kastar sig över telefonen när den öppnar men får inte plats i kön; telefontiden tar slut innan kön tar slut, ett dygn till nästa chans, tre om det är fredag. Vid en uppföljning, ytterst ovanlig, ringer läkaren genom växeln, så om man missar det samtalet går det inte att ringa tillbaka, varvid läkaren aldrig mer kan nås.

Patientens känsla av att inte ha någonstans att vända sig skapar en enorm vanmakt. Stora resurser slösas, inte minst i produktionsbortfall för den vårdsökande, på att läkarna efter konsultationen försvinner bakom dimbankar, slöjor och grindvakter som skyddar dem från patientberöring.

Annons
%d bloggare gillar detta: