Den författare jag trivs bäst med för tillfället är Kjell Westö. Om jag ger upp hoppet om en bok (som Kupé nr. 6, av Rosa Liksom) är det en ren lisa för själen att kasta sig över något av det som Westö har författat.
Den här gången blev det Lang.
Några sanningar:
”Och nu får du tiga en stund.” ”Varför det?” frågade Lang. ”För att vi aldrig kan bli vänner på riktigt om du är sådär rädd för tystnaden mellan oss”, sa Harry vänligt.
”Det är alltid augusti”, tänkte Lang när han stod där i den tidiga morgonens ensamhet, ”sommaren är alltid på väg att ta slut och vädret är klart men det stormar, och morbror Harry blir all tystare för varje år, och jag blir en bättre och bättre gast men aldrig lär jag mig förstå livet, fortfarande kommer stormarna utan att jag hinner reagera.”
Bengt Rahms blogg 