Det har fällts träd och ordnats med staket längs med järnvägen vid Ågårdssskogen. Det ser verkligen inte vackert ut, men det finns två skäl till åtgärden:
Vid kraftig vind kan träd falla över spåret och i värsta fall orsaka en allvarlig tågolycka. Och staketet är till för att omöjliggöra potentiellt dödsbringande spårspring.
https://www.nlt.se/2023/05/08/trad-har-rojts-bort-i-motionssparet-i-lidkoping-81fbe/
Till skillnad från den ohyggliga skövlingen i Kartåsskogen kan skogen här börja växa igen. Men när träden blir för stora kommer de att avverkas. Och så rullar det på.
Jag ser att en person som jag vet representerar *Naturskyddsföreningen i Lidköping är kritisk till trädsäkringen längs med Kinnekullebanan. Men jag minns inte att föreningen höjde rösten när Kartåsskogen skulle avverkas. Och där tog ju asfaltkokarna över. I Ågårdsskogen får naturen en ny chans.
Vi som ofta fördas med tåg är vana vid att spåren har trädsäkrats. Så har t.ex. skett hela vägen från Falköping, via Nässjö och ner till Malmö. Och vi ser också att återväxten är synnerligen god.
Vad gäller Kartåsskogen är det enda som växer upp stora plåtskjul. Syftet med dem är outgrundligt. Där krängs mest bara varor som ingen vettig människa efterfrågar.
Och kring det där stora, stora blomsterföretaget som det står Lidens på finns det bara asfalt, så långt ögat når. Ändå står det en skylt utanför med texten ”typ” att vi skall Bo Grönt…
*Jag vill reservera mig för att jag kan ha fel vad gäller Naturskyddsföreningen och skövlingen i Kartåsskogen. Jag kan ha missat att föreningen rörde upp himmel och jord för att stoppa vansinnet.