När jag var på väg till Resecentrum med lokalbussen fick jag syn på en annan typ av blå buss, i höjd med Meken:
Jag tänkte att äntligen har CarGlass fått en konkurrent. Det tjatas ju om detta CarGlass så man blir tokig.
Och jag som tog körkort 1970 har aldrig behövt byta en bilruta!!
Min resa skulle fortsätta med buss 200 till Hålvägen (och därefter en promenad på 10 min fram till gräsklipparen i Hasslösa kyrkby).
Men det var fel på bussen. Vi passagerare fick istället invänta vändande 200-buss från Skövde. Den kom rätt snart och vi rullade iväg. När vi kom till Skararondellen vände plötsligt bussen och åkte in till Änghagen. De som skulle vidare med tåg i Skövde såg rätt chockade ut.
Busschauffören sa absolut ingenting men vi begrep att något var galet med fordonet (och att busschauffören inte kunde svenska). Så vi masade oss av och gick över vägen till den hållplats varifrån bussarna mot Skara/Skövde avgår. Det dök upp en 600-buss. Vi försökte fråga om vi kunde hänga med och undrade om chauffören kunde tänka sig att stanna även på mindre hållplatser, typ Hålvägen. Men inte heller han var bevandrad i svenska språket.
Efter en stund kom det en fungerande 200-buss och efter någon mil kunde jag kliva av vid Hålvägen.
Johansens bussar (eller bilruter) fra Norge hade fått rycka in om ännu en 200-buss hade kraschat! Det torde vara glasklart!!
Efter gräsklippningen blev det hajk med Hasslösascouterna. Vi hamnade inne i skogen, rätt nära vägen mot Skövde. De enda älgar vi såg var två scouter (de äldre benämns tydligen älgar). Men älgflugor fanns det gott om.
När Elin kom från jobbet i Skövde berättade hon att hon hade sett en havererad Västtrafikbuss stående vid vägkanten mellan Skara och Skövde.
Det torde vara uppenbart att Nobina inte mäktar med att sköta sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt.
Bengt Rahms blogg 