Det tycks som att all tid finns samtidigt

De flesta uppfattar tiden som en rörelse från dåtid till framtid, men vid närmare eftertanke hopar sig frågorna. I vilken mening eller form finns tiden, om den alls existerar? Har den en början och ett slut? Är den cirkulär eller linjär? Rör vi oss genom tiden eller är det tiden som strömmar förbi oss? Är den alla de ofattbart många irreversibla processer som pågår i riktning mot allt högre entropi? Är nuet i själva verket en hallucination?

https://www.svd.se/a/pBrkdo/anders-mathlein-om-jo-marchants-in-search-of-now

Några utdrag ur denna tankeväckande Understreckare:

Att tiden är relativ beroende på hastighet och gravitation är inget vi märker av i vardagen, men relativitetsteorin har av många tolkats som förenlig med idén att alla tidpunkter är lika verkliga, och att inget objektivt tidsflöde därmed finns. Det rimmar illa med vårt perspektiv på tillvaron, som är oupplösligt förbundet med känslan av att tiden går. ”Felslutet ligger i att förväxla vårt perspektiv på verkligheten med verkligheten själv”, skrev filosofiprofessorn Adrian Bardon i boken ”A brief history of the philosophy of time” (2024).

Tiden existerar inte annat än som upplevelse i ett medvetande.

Med tiden som en fjärde dimension kan man föreställa sig ett ”blockuniversum” i vilket alla ögonblick ligger inkapslade. Här är tiden inte ett flöde utan en struktur. Verkligheten ”är” snarare än ”blir”.

Ett antagande som kan dras ur idén om ett blockuniversum är att framtiden är lika fastlagd som det förflutna. Därmed är också den fria viljan en illusion.