Igår gästades vi av våra vänner Marie-Louise och Sten från Karlstad, med ursprung i Hovby respektive Tibro – och med sommarstuga i Sånna. Där hade de inlett dagen med ett dopp i Örlens 20-gradiga vatten.
Sten är en erfaren långfärdsskridskoåkare och van vid kalla vatten, men när vi tog en cykeltur ner till Framnäs strandpark blev det inte mycket till badande. Och det kan man lätt förstå då vattentemperaturen höll sig på ynka nio grader!!
Men desto härligare var det på bryggan:
På hemvägen cyklade Sten och jag via Lockörns hamn och den nyanlagda våtmarken. Där uppmärksammades vi av en fågelskådare på två exemplar av mindre strandpipare.
Skådaren antydde att det skulle finnas en raritet där ute i våtmarken – någon typ av amerikansk (bläs?)and. Vi såg den aldrig, och hoppades samtidigt att budskapet om anden inte skulle nå medlemmarna i Club 300. Om alla dom skulle dyka upp vore det nog värre än plågan med alla kanadagässen.
Väl åter i Stenhammar diskuterade vi boken Sjörapporter och författaren Lars Tellviks tveksamhet till förekomsten av metanbrunnar. Men Sten har erfarenhet av sådana brunnar och vet vad de kan göra med sjöisar, och i förlängningen med skridskoåkare.
Läge för isdubbar var det definitivt inte vid besöket på Framnäs strandpark denna sommardag (Lidköping hade 28,7 grader kl 20 igår kväll), även om vattnet av någon märklig anledning var så fruktansvärt kallt.
Bengt Rahms blogg 