Litteraturkritiker Ann-Sofi Ljung Svensson (på Sydsvenskan) önskar innerligt att Nobelpriset kunde gå till Kerstin Ekman. ”Hennes litterära livsverk saknar motstycke i vår samtid. Hon har fångat den komplexa erfarenheten av vad det innebär att leva i en modern värld som också har en förankring i minnet av en svunnen. Hennes stora och tätt sammanhållna romanbygge är en platsens poesi som kan finna en klangbotten i varje världsmedborgare. Men den såriga historien med Akademien gör tyvärr det valet omöjligt.”
”Vilka tackar ja till en plats i denna misär?” frågade Kerstin Ekman sig när hon äntligen fick tillstånd att lämna Akademin 2018. Då hade det gått 29 år sedan Rushdie-affären.
Kerstin Ekman och Lars Gyllensten lämnade 1989 sina stolar tomma i protest mot Akademiens vägran att ställa sig bakom en appell till regeringen att ingripa i Rushdiefrågan.
Jag har genom åren läst ett antal böcker av Kerstin Ekman, men inte trilogin Vargskinnet. Del ett (som jag började läsa igår) handlar om barnmorskan Hillevi Klarin, som kommer till Svartvattnet från Uppsala år 1916.
