bengan

Idrotten leder till de stora massornas försoffning

Ur Artur Lundkvists självbiografi (den bok jag just nu läser):

”En annan strid gällde Ivar Lo-Johanssons skrift ”Jag tvivlar på idrotten” med Torsten Tegnér som främste motståndare. Återigen deltog vi unga solidariskt i eldgivningen, utom Ivar Lo själv som satt blek och skakad längt ner i salen och inte kunde förmå sig att säga ett ord. Angreppet på tävlingsidrotten var en farlig sak, alla partier och samhällsgrupper fjäskade för idrottsrörelsen, också författare och kritiker brukade böja sitt huvud i vördnad inför denna breda folkrörelse, som ansågs lika fysiskt och moraliskt fostrande som estetiskt tilltalande. Vi vågade hävda att idrotten främst ledde till stjärnkult, tomma kollektivorgier, de stora massornas försoffning och tanklösa förnöjsamhet: att den kort sagt var opium för folket. Tyvärr lyckades vi inte vända strömmen, utan idrottsraseriet fortsatte ohejdat.”

Givetvis delar jag Ivar Lo Johanssons och Artur Lundkvists uppfattning om idrotten.

En enda mopedbil – och inte någon A-traktor alls på Potatisåkern

Det var vad vi registrerade i Malmö/Limhamn, från fredag kväll till onsdag förmiddag. Fordonet framfördes av en gamling.

Antalet observerade raggarbilar uppgick till noll stycken.

Och inte ens vid busshållplatsen Potatisåkern såg vi till någon A-traktor.

Däremot var det många som cyklade, och buss 7 mellan Malmö C och Ön var ofta mer än fullsatt.

Morfar Simon 140 år

Inte på fotot. Där vet jag inte vad som firas, men troligtvis är det mormor som fyller år.

Morfar föddes i Velinga socken 1884-08-14.

En katt bakom ryggen

En räv bakom örat brukar jag ha, men inte så ofta en katt som håller mig om ryggen.

Missy har lagt sig för att vila där, antagligen medveten om att vi alldeles strax skall resa hem. Han vill givetvis inte att vi skall åka, och vi kommer självklart att sakna honom. Vårt tionde barnbarn, som en vän till familjen uttryckte det😻

Den som kollar noga ser nog även räven, en bit bakom ryggen.

Anarkisten som försökte stoppa tiden

Går det att tänka sig ett mer storslaget attentat än ett som riktar sig mot själva tiden? 1894 gjorde Martial Bourdin ett försök att upphäva både det förflutna och framtiden, något som Ann Heberlein skriver om i en artikel i SvD.

https://www.svd.se/a/0VBEdJ/martial-bourdin-mannen-som-forsokte-stoppa-tiden

Den 15 februari 1894 dog Martial Bourdin i ett misslyckat försök att spränga tiden. Bourdin, fransk anarkist, lämnade sitt rum på Fitzroy Street beväpnad med en bomb, i akt och mening att spränga the Royal Observatory i Greenwich, platsen för Greenwich mean time som införts 1847. Greenwich mean time, den så kallade normaltiden, utgår ifrån solens färd över observatoriet och betraktas som koordinerad universell tid, eller ”världstid”.

Människan lever i parallella tider, där förflutet, nuet och framtiden kämpar om utrymmet. Tiden är också är ett våldsamt fenomen, den tränger sig på, förändrar och binder oss. Ur det perspektivet är Bourdins försök att spränga tiden ett storartat försök att upphäva alltet, det som skett och det som skulle kunna ske; en handling så anarkistisk att den aldrig kommer att överträffas, avskaffandet av den makt som härskar över allt liv, tiden.

Wikipedia om Martial Bourdin:

https://en.wikipedia.org/wiki/Martial_Bourdin