Martin Buber ville lägga grunden för en ny mänsklig gemenskap

”Ett av Martin Bubers viktiga tal om sionismen hölls den 31 oktober 1929, två månader efter en serie fruktansvärda massakrer som utförts av araber, den då dominerande folkgruppen i Palestina, mot den lilla judiska minoriteten i städer som Jerusalem, Hebron och Safed. Dessa händelser resulterade i det brutala mördandet och torterandet av 133 judar – män, kvinnor och barn – och det fullständiga utplånandet av hela judiska bosättningar, däribland den i Gaza. Historikern Hillel Cohen har talat om 1929 som ”år noll i den arabisk-israeliska konflikten”, och massakern den 7 oktober i år framkallade kusliga paralleller till denna ursprungliga tragedi.”

https://www.svd.se/a/AP1O0A/martin-bubers-budskap-till-ett-overhettat-israel

Den där oktoberdagen 1929 talade Buber inför Berlin-sektionen av Brit Shalom (Fredsalliansen), och sammanfattade sin sionistiska vision. För honom var sionismen inte bara ännu ett uttryck för en nationalism som eftersträvade ett specifikt folks egenintresse, vad Buber talar om som ”kollektiv egoism”. I stället såg han sionismen som ett judiskt nationellt projekt, inriktat på att upprätta en politik som vilade på rättvisa och fred, som skulle lägga grunden för en ”ny mänsklig gemenskap”. Detta, framhävde han, ”är grunden för vår sak, det vi kallar Sion”.

Men de flesta sionister drog slutsatsen från det arabiska våldet att araberna väsentligen var fientliga och våldsamma. De ansåg att det rimliga svaret på denna otyglade dödliga kraft inte var ord om fred utan ett större våld.

Buber vägrade att anlägga den manikeiska föreställningen om ”ljusets söner mot mörkrets söner”. Han vägrade att uppfatta araberna som ren ondska eller som en upprepning av den bibliska Amalek

Bubers slutsats då 1929 är lika träffande i dag, nästan profetisk: ”Om vi hade varit beredda att verkligen leva tillsammans, så hade de händelser som inträffat nu inte varit möjliga”.

Om Kalla krigets kärnvapenmissiler, spiritism och en död greve

Efter att ha läst ut boken ”Putins Ryssland” (Putin är en kallblodig mördare) handlar läsandet om Åsa Avdics bok ”Ett liv till”. (Åsa är bl.a. känd från Morgonstudion).

Boken handlar om två människor i det tidiga 1900-talets USA som kastat sig in ett gemensamt, passionerat försök att bevisa andevärldens existens och de isande konsekvenser som det leder till.

Vid dagens Biblobesök kunde jag inte låta bli att plocka med två böcker som en kompis har tipsat mig om:

Undergångens skuggor” handlar om de ruskiga kärnvapen som Sovjetunionen hade utplacerade i bl.a. Baltikum och DDR på 1980-talet. De värsta kunde ha en sprängkraft på 500 Megaton.

Jag tänker på Ivy Mike, vätebomben som USA sprängde när jag var tre månader. Sprängningen går att se på Youtube. Det fanns forskare som fruktade att bomben skulle antända atmosfären, runt hela Jorden!! Men den bomben var ”bara” på tio megaton, en femtiondels styrka jämfört med de kärnvapen Sovjet hade planer på att avfyra (bl.a. mot Stockholm).

I boken Fjärilsvägen nämns det att författaren Patrik Lundbergs mamma ägde en liten sommarstuga på ofri grund på fideikommissen Trolle-Ljungbys marker, och att greven tog ett sjuhelvetes arrende för tomten och att det ökades på år för år! Mamman blev till slut tvungen att att sälja stugan, till underpris.

Greven Trolle-Wachtmeister gick bort för någon vecka sedan. Han var ökänd för sitt hemska agerande mot arrendebönderna. Hustrun (förhoppningsvis mindre hemsk) var statsfru och chef för drottning Silvias hovstat – och så småningom även överhovmästarinna.

Fynd på Fosterlandsstiftelsens loppis

Igår köpte vi den här Klumpedumpeboken på Fosterlandsstiftelsens loppis, en bok vi ämnar läsa för våra yngsta barnbarn.

Den skrevs på den tiden när ingen människa kunde ana att alla postkontor i vårt kära fosterland skulle gå upp i rök.

En nyhet om att Postkontoren skall återuppstå skulle med stor sannolikhet uppfattas som ett rent och sant evangelium🙂

Och glada budskap är vi sannerligen inte bortskämda med i dessa dystra tider.


Gallus gallus

Understreckaren i söndagens SvD handlar om vilka det är som är de egentliga hönshjärnorna.

”Ett misstag kom att innebära startskottet för den moderna kycklingindustrin för exakt 100 år sedan, en industri som sedan dess knappt skytt några som helst medel i jakten på profit. Inte minst visade sig antibiotikan bli en ödesdiger genväg.”

https://www.svd.se/a/0Q8d16/salmonella-inte-enda-problemet-med-kycklingindustrin

En hönsgård i Delaware i USA hade av misstag fått 500 kycklingar levererade, inte de 50 som var avtalat. Lönsamheten steg kraftigt och tre år sedan härbärgerade gården 10.000 kycklingar. Andra tog efter. En ny storindustri var född.

Alla tamhöns har sitt ursprung i den röda djungelhönan (Gallus gallus), en skygg och lättretad fågel som lever vild i skogarna från norra Indien och österut i Burma, Thailand och ner till Sumatra. 

Djungelhöna (Wikipedia):

Djungelhönan domesticerades för åtminstone 5–7000 år sedan i sydöstra Asien och fördes senare västerut till Egypten och vidare längs feniciska och grekiska handelsvägar till Europa.

Upptäckten att kycklingar växte 50 procent snabbare om deras foder spetsades med små mängder antibiotika, aureomycin beskrevs som att den hade ”enorm betydelse för den mänskliga rasens överlevnad i en värld med avtagande resurser och en ökande befolkning.

Men i kycklingfarmerna utvecklade vanliga köttburna bakterier som stafylokocker, salmonella och E coli resistens mot antibiotika. Svårbehandlade infektioner uppmärksammades först hos anställda, och man kunde koppla ihop spridning av resistenta bakterier från kycklingindustrin med epidemiliknande utbrott av svårbehandlade infektioner orsakade av bland annat salmonella, campylobacter och E coli, med mänskligt lidande och enorma sjukvårdskostnader som följd.

Användning av antibiotika för att snabba på tillväxten och senare också för att förebygga infektioner förbjöds först i Nederländerna och Sverige och senare i övriga EU, och i Sverige får antibiotika nu bara användas under veterinärkontroll för att behandla påvisade infektioner.

Men antibiotika används fortfarande i stor omfattning i många utomeuropeiska länder som levererar kycklingprodukter också till Sverige.

Få känner till detta: Kycklingar har inga ”hönshjärnor”!! De kan räkna och klarar både plus och minus, och de förstår geometri. Tre dagar gamla kycklingar kan identifiera ett föremål fast en del av det är skymt – en förmåga som det tar fyra månader för ett nyfött barn att tillägna sig. Och de lär sig tidigt att avstå från en omedelbar tillfredsställelse för en framtida belöning – någonting som långt ifrån alla människor kan klara av.

Mission (snart) completed

Johan Cosmo slutar som förvaltnings- och sjukhuschef på Centralsjukhuset i Kristianstad i slutet av januari. Han har suttit på stolen sedan 2018. Han vill gå tillbaka och arbeta som barnläkare igen.

Att något liknande skulle hända vid SkaS i Skövde (dvs att Ahlström återvänder till de akut sjuka och Printz till sina medicinpatienter) är att hoppas för mycket. Det är möjligt att de klättrar vidare i den tärande VG-Regionbyråkratin, men först måste uppdraget slutföras – det att steg för steg (och mot allt förnuft) avveckla den fantastiska verksamheten vid sjukhuset i Lidköping.

https://www.nsk.se/kristianstad/johan-cosmo-slutar-som-sjukhuschef-pa-csk-vill-jobba-som-barnlakare/

För de flesta medarbetarna i sjukvården är det viktigast att få ta hand om de sjuka, för vissa är det mer lockande att glida fram med en flashig laptop under armen.

Allt går ju mä’ elektricitet

Såsom varande medlemmar i en bostadsrättsförening frapperas vi ofta av hur mycket det är som handlar om elektricitet.

Som:

Motorvärmarna

Hjärtstartaren

Elbilsladdarna

Elpriset

Ny belysning i allmänna utrymmen och ute på gården

Att ofta åka med kommunens elbussar så att varken turtätheten till Framnäs C eller marknadsvärdet på våra lägenheter drabbas av nedgång

Det är nästan så att man tror att ”Hela Sveriges Åke Karlsson” har haft ett finger med i spelet:

http://privat.bahnhof.se/wb153918/joakim/tage/elektricitetsvisan/

En skarpsynt genomlysning av Putins gangsterregim

Ännu återstår det ett antal kapitel att läsa i Annika Norlins bok Stacken.

Inspirationen till boken kom när hennes hus invaderades av svartmyror. Romanen handlar om gruppdynamik och skildrar en grupp av människor som alla, av olika anledningar, tagit ett kliv bort från samhället och bosatt sig någonstans i Norrlands inland.

Det är många udda existenser i Stacken, ja t.o.m. att några som har hamnat där har råkat ta livet av andra människor. Men innerst inne är de alla väldigt snälla.

Efter ett kompistips finns redan nästa bok på plats, en bok om en individ som är allt annat än snäll och som inte hade platsat i den norrländska myrstacken. Men det finns en annan typ av stack för sådana som Putin.

Kvickleran i Lerum är inte att leka med

Inom Lerum är området med tydlig och påtaglig sannolikhet för ras cirka 13 % av utredningsområdets yta och då framför all utmed båda sidor av Säveån i Lerums centrum samt på den norra sidan av Säveån mellan Stenkullen och Floda. Området sträcker sig 0-100 meter från Säveån, i vissa fall något längre till exempel i Lerums centrum. På denna sträcka fins det kvicklera i området som gör att skredutbredningen blir mer än 150 meter.

https://www.sgi.se/sv/samhallsplanering–sakerhet/skredriskutredningar/savean/

Myndigheterna och inte minst Stenungsund tog inte skredrisken vid E6 på tillräckligt stort allvar. Ett mycket stort skred gick, men som genom ett under omkom ingen. När man hör företrädare för Stenungsunds kommun uttala sig förstår man att där finns ett antal individer i kommunen som bör få sparken, i närtid.

Lika känd är kvickleran i Lerum och utmed hela Säveåns dalgång, ända ner till Göta Älv. Delar av Lerums centrum vilar på kvicklera, just där E20 och Västra Stambanan är belägna.

Vi får hoppas att nödvändiga åtgärder vidtas, innan det är för sent. Och den helt nödvändiga utbyggnaden av Västra Stambanan bör ske norr om Aspen.


https://www.lerumstidning.se/nyheter/stor-skredrisk-langs-savean-sa-jobbar-kommunen.6cd9b857-d1a1-4486-85cf-967b472356c8

https://www.lerumstidning.se/nyheter/har-fylls-djuphalet-i-savean-i-centrala-lerum-450-ton-sten.6663040b-5209-44de-9d9a-357d310e9bca