Min hustru anser att det där med förnöjsamhet inte längre präglar Bengt Rahms blogg. En anda av uppgivenhet har tagit över.
Denna resignation inför hur tillvaron gestaltar sig under vår tidsålder, antropocen, gäller även för fortsättningen på detta inlägg – vars tankar bygger på dagens Under Strecket:
Forskarna är överens. Våra dagar är räknade.
”Är det den globala uppvärmningen, en ny och än dödligare pandemi, en kollision med en annan himlakropp eller kanske ett atombomskrig som kommer att bli mänsklighetens undergång? Vad säger egentligen vetenskapen om hur lång tid vi kan räkna med att ha kvar på jorden?”
https://www.svd.se/a/wAPwdG/forskarna-overens-vara-dagar-ar-raknade
Det som var tänkt att bli ”det glada 20-talet” har redan hunnit förvrängas till en global mardröm av oanade proportioner.
”Pandemin rubbade mänskligheten i dess grundvalar, och den är inte över än. Rysslands invasion av Ukraina chockade oss och utlöste en global mat- och energikris vars kulmen vi ännu inte sett. I värsta fall kan denna konflikt eskalera och utmynna i ett nytt världskrig. Samtidigt har sommarens extremväder i Europa, med den värsta torkan på 500 år, tydligare än någonsin satt fingret på den globala uppvärmningens destruktiva följdverkningar. Till miljö- och klimatnödläget hör också en snabbt minskad biologisk mångfald.”
Alltfler ställer sig frågan om även Homo sapiens kommer att ansluta sig till de många arter som i skrivande stund håller på att utraderas.
Vi lever i en tidsålder där utvecklingen skenar på ett alltmer okontrollerbart sätt. Inom miljöhistoria talar man om ”den stora accelerationen” som inleddes vid mitten av 1900-talet. Snabb ekonomisk utveckling kopplat till en intensifiering i resursutnyttjandet står här i fokus. Många kurvor pekar åt helt fel håll. Om de inte planar ut snabbt riskerar vår bro till framtiden att kollapsa. Mänskligheten riskerar att störta hjälplöst nedför stupet.
Om en flera hundra meter stor asteroid skulle kollidera med jorden vore hela kontinenter i farozonen. Men för att ödelägga hela jorden och därmed mänskligheten krävs troligen en kilometerstor asteroid. En sådan kollision är extremt osannolik under kommande årtusenden, rent statistiskt. Men helt säkra kan vi inte vara.
Det råder ingen tvekan om att miljontals människor riskerar döden i ett fullskaligt kärnvapenkrig, inte bara direkt utan även indirekt som följd av den så kallade ”atomvintern”, som förväntas orsaka massvält. Två miljarder människor skulle dö i händelse av kärnvapenkrig mellan Indien och Pakistan, fem miljarder till följd av krig mellan USA och Ryssland.
Men i merparten av undergångsnarrativen finns det trots allt ett litet hopp om fortlevnad för vår art, i form av små människospillror som överlevt katastrofen och som nu måste klara sig i en ny värld.
Kärnvapenscenariet är dock oerhört skrämmande eftersom det kan bryta ut vilken dag som helst.
Och tänk om vi av misstag råkar producera ett nytt big bang i laboratoriet.
En sedan länge etablerad hypotes är att mänskligheten skulle kunna förinta sig själv genom att på konstgjord väg – av misstag eller med flit – starta en dödlig pandemi.
Spermieantalet hos män minskar stadigt. De senaste 20 åren sker det i en accelererande takt, enligt en studie. Nedgången under de senaste 40 åren är i storleksordningen 50 procent.
När inga nya barn längre föds är vår arts dagar räknade.
Bengt Rahms blogg 