Författare: bengan

”För att göra en stad säkrare och minska risker för invånarna behövs fler träd.

I en grönplan analyseras och planeras hur folkhälsan kan förbättras genom grönska.

– Det handlar om träden i städerna och tar upp de folkhälsovärden som är kopplade till dem. Nu kommer det också mer och mer fakta om hur viktigt det är med träd i staden när det blir varmare, säger biträdande stadsarkitekt Jonathan Naraine.”

https://www.nlt.se/2025/10/13/skaras-bitradande-stadsarkitekt-jonathan-naraine-berattar-om-fordelarna-med-manga-trad-i-en-gronplan-edbe0/

* Från fönster på bostad eller arbete ska man kunna se minst 3 träd.

* Det ska vara minst 30 procents täckning av trädkronor i stadsmiljön.

* Invånare ska ha max 300 meter till närmaste grönområde.

I värmeböljor kan träden sänka temperaturen med upp till åtta grader för människorna som vistas under dem.

Forskning visar att människor mår betydligt bättre i områden med minst 20-30 procent trädkrontäckning då risken för depression och oro minskar och hjärta, kärl och lungor påverkas positivt. 

Och nere i marken finns rötterna som vi har nytta av vid skyfall och extrema regnväder. 

För de (A-traktorförare och många andra) som glömt skolans uppgifter om att träden skapar syre och renar luft påminns vänligen om detta.

Insekter, fåglar, smådjur och andra levande varelser har inte bara nytta av träden i skogarna, utan också i tätbebyggda områden. Människor kan inte bara känna ökat mentalt välbefinnande utan fler träd kan också minska dödligheten vid värmeböljor, vilket kan komma att märkas än mer i ett varmare klimat.

Det fattas många tokiga beslut i Lidköpings kommunhus. Undrar om det kan bero på att kåken (den är inte vacker) befinner sig i en urban värmeö. Risken för kortslutning är knappast försumbar i en sådan bedrövlig miljö.

Redan för 50 år sedan tvingades Länsstyrelsen agera för att sätta stopp för ett vanvettaförslag:

Inte på tåg utan i Gamla Fredriksbergsskolan i Falköping där undertecknad ses stående längst till vänster i bild:

Träbänkar hade vi, men sådana passar ju bäst i tredje klass😊

Anne och jag hade SJ Prio Mastercard på Svart nivå i många år, och förmånerna kunde vi inte klaga på.

Vi gjorde och gör rätt många tågresor till våra barn och deras familjer. Men framförallt handlar vi i princip allt med hjälp av kortet.

Men för cirka två år sedan kom försämringen. Utan att ha ändrat våra vanor blev vi plötsligt portade från loungen på Stockholm Central. Vårt resande uppfyllde inte kraven för svart nivå. Vi blev grå. 

Därefter har villkoren fortsatt att försämras. Vi är nu nere på lägsta nivå och får inte ens gratis kaffe i Bistron. Och poängen har dalat till ynka 10 poäng per hundra kronor.

Innan raset började kunde vi boka om alla våra resor (samma dag), vi fick kaffe i Bistron och kunde slå oss ner i loungen (i Stockholm, Malmö och Göteborg), det blev 30 poäng per hundra kr när vi reste eller handlade, vi kunde boka om våra poängresor utan att erlägga extra poäng för det, och årsavgiften för kortet var på en acceptabel nivå.

Vi har alltså, utan att ändra våra vanor vad gäller hur mycket vi utnyttjar våra kort, rasat från högsta nivå till den allra lägsta. 

Vi har aldrig rest med finska VR men jag har fått för mig att det är ett seriöst företag. Det kanske vore lika bra att VR tog över hela SJ:s trafik. 

Måhända att jag har en poäng i det.

Ur ett kundperspektiv är det här kortet i princip värdelöst.

Den tillkom på 1060-talet och räknas som det nuvarande Sveriges äldsta bevarade byggnad (källa: Dick Harrisons bok ”Tusen år i Uppåkra”.

Stephan Borgehammar försöker bringa klarhet (men jag blir inte så mycket klokare):

Klicka för att komma åt Borgehammar.pdf

Pantheon i Rom (vars golv jag beträdde första gången 1971) är dubbelt så gammal som Heligkorskyrkan i skånska Dalby!

Vi har ett antal väldigt ståtliga Älgaråsaspar här på bostadsrättsföreningens tomt. Föreningen ämnar ta hit en arborist för att undersöka skicket.

Pelaraspen (den officiella benämningen) lär ha uppkommit i en dunge i Älgarås (det var i Älgarås kyrka vi gifte oss för rätt många år sedan, mitt i vintern. Och vi bodde då på vandrarhemmet).

Förlovningen ägde rum på vandrarhemmet något drygt halvår dessförinnan.

Några dylika aspar såg vi inte till, men vi hittade en fyrklöver i vandrarhemmets (det fd. ålderdomshemmets) trädgård.

Älgaråsaspen uppäcktes av torparen Johannes Nilsson på det lilla torpet Långmossen, som låg alldeles bakom Högshults skola. Det var omkring år 1840, som Nilsson satte skydd kring det ovanliga trädet, som snart förökade sig genom rotskott. Det finns mängder av pelaraspar i dessa trakter och samtliga härstammar från just denna dunge.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Älgarås

Enligt husförhörslängden dömdes Johannes son Gustaf till döden (begånget rån med grovt våld), men benådades av Kungl Majt. Straffet omvandlades till 28 dagar på vatten och bröd.

Många som sattes på vatten och bröd dog en mycket plågsam död och detta var därför ett fruktat straff. Brödet var knapps saltat och farliga elektrolytrubbningar kunde uppkomma. Ransonen var mkt liten. Vattnet var uselt och de hygieniska förhållandena urusla. Allvarliga infektionssjukdomar kunde drabba fången. Gustaf tycks dock ha överlevt.

Jag har snart nått slutet av de tusen åren i Uppåkra, en bok som alla som är intresserade av historia kan ha glädje av att läsa.

Biblioteket har haft den stora vänligheten att beställa boken ”De heligas stad”, som hämtades hem idag – en fruktansvärd roman som alla borde läsa (enligt SvD).

https://www.svd.se/a/eM97g4/recension-de-heligas-stad-av-steve-sem-sandberg

”Genom åren har Steve Sem-Sandberg i sitt författarskap skrivit fram en vision av världen där kaoset tycks vara den enda konstanten. Det goda är undantaget, våldet och det onda är regeln. I sina historiskt förankrade romaner återkommer Sem-Sandberg ständigt till det omänskliga mörker som plågat vår europeiska historia. Ett mörker som till sitt väsen alltid är detsamma. Det manifesterar sig endast i olika former.

I den nya romanen, ”De heligas stad”, utgår Steve Sem-Sandberg från ett av reformationens blodigaste skeenden – det när en skara extremistiska anabaptiser, så kallade vederdöpare, tar över staden Münster och utnämner det till Det nya Jerusalem; det centrum som världens frälsning ska utgå ifrån. Men de initiala motiven att skapa ett jämställt gudsrike på jorden slår snart över i en förtryckarstat där den galne profetkonungen Jan van Lieden, även kallad Bockelson, iscensätter den ena grymheten efter den andra.”

”Sem -Sandberg vill säga något om människans utsatthet och plats i världen. Här handlar det mycket om trosvisshetens faror, om sekterismens och fundamentalismens mekanismer. Men framförallt om den självdestruktiva våldspotential som bor inuti varje människa och varje samhälle. Den dödsdrift som vill rasera all ordning, eliminera allt liv.

”Alla borde läsa den. Inte bara för dess uppenbart litterära kvaliteter, utan också för att den är en smärtsam påminnelse om det potentiella kaos och barbari som ständigt lurar under den tunna fernissa av civilisation och anständighet som vi klätt vår bräckliga och ovissa tillvaro i. Vi bör inte göra oss några illusioner. Ser vi nyktert på världen upptäcker vi snart hur den münsterska galenskapen, gång på gång och i detta nu, tar gestalt i världen. Kanske är det den farligaste trosföreställningen av alla – villfarelsen att människan i grunden skulle vara god.”

Via den kan man kolla hur alla landets tandläkarmottagningar ligger till vad gäller hur de förhåller sig till referenspriserna.

https://tandpriskollen.se

I Lidköping är mottagningen på Västergatan ingen hit. Min mottagning (Örnen tandvård) befinner sig någonstans i mittspannet.

Igår kväll råkade jag bita i ett nötskal, med vissa konsekvenser. Så kan det gå när man inte håller örnkoll på vad man stoppar i sig.

Vi som inte kunde vara med och fira Isaks födelsedag nere i Göinge fick istället ordna ett eget litet kalas här i Stenhammar. Labubu (eller är det kanske Lafufu?) ville också vara med på ett hörn😊

Eftersom min alkoholkonsumtion är minimal har jag aldrig fördjupat mig i öltillverkningens grunder. Men nu ger Dick Harrison mig en lektion i boken ”Tusen år i Uppåkra”, ity i forntidens och medeltidens vardagskultur ingick det inte att dricka vatten.

Ölets huvudelement i historisk tid utgjordes av malt, dvs grodd spannmål (korn eller vete), som erhölls genom mältning.

Första ledet bestod av vattenbehandling, så kallad stöpning. Kornet placerades i en säck eller vidjekorg och sänktes ned i ett vattendrag.

Därefter fick den fuktiga spannmålen ligga och gro på golvet, varvid enzymet amylas utvecklades. Därvid frigjordes stärkelse som började omvandlas till maltsocker.

Efter en tid samlades kornen ihop, och torkades, ofta på särskilda mattor som hängdes upp ovan eldstaden.

När den här processen var klar (mellan tio och tolv dygn efter stöpningen), var malten färdig.

Andra ledet i ölproduktionen bestod i att malten krossades i en kvarn och kokades till en ”välling”, så kallad mäsk.

Under mäskningen omvandlades stärkelsen fullt ut till maltsocker.

Vällingen fick sedan stå i rumstemperatur och jäsa. Jästsvampar och mjölksyrabakterier i luften drogs till mäsken som fick en syrlig smak.

Tredje ledet bestod av bryggning i kittlar och kärl. De lösa delarna silades bort från malten. Dessutom bearbetade man produkten i ett kar med avtappningsanordning. Varmt vatten åstadkoms genom att man släppte ned varma stenar i vattnet.

När vörtbryggningen var klar hälldes ölet upp i kar för att jäsa och lagras, varvid sockret omvandlades till alkohol och kolsyra med hjälp av jästsvamparnas enzymer.

I synnerhet pors användes för smakgivning – från äldre bronsålder till medeltid, då porsen konkurrerades ut av humle.

Visst kan man undra hur en så komplicerad process som öltillverkning kunde komma till stånd under forntiden!!

Ena Malmödottern är på besök och hon skall ut och cykla i kvällsmörkret. Vid genomgången av cykeln visar det sig dock att baklyktan har ärgat ihop.

En ny lykta inhandlas därför utan dröjsmål. När den slutmonteras dyker grannarna som har flyttat hit från Varnhem upp, och de båda (allt annat än ringrostiga) cykelreparatörerna för finna sig i att bli förevigade.