Dagens vandring företogs på Österplana hed och vall.
Vi inledde utflykten med närande mackor i den gamla svinstia som numera går under namnet Hjulets Cafeteria. Men inte ens pålägget kunde kopplas till husets historia.
Bakom Österplana kyrka blommade orkidéerna och i höjd med Korsgården hördes näktergalen, mitt på ljusan dagen.
Det är synd bara att det är ett sådant herrans liv från Kinnekulle Ring. Man kan bli galen för mindre
Kompisen har lyckats ta sig igenom David Bäckströms Fantasi. Jag hade själv lånat boken, men tyckte att den var för svår.
Några av kompisens intryck efter att ha läst boken:
Homo Sapiens (den visa människan, den moderna människan)är som bekant den människoart som gick segrande ur striden.
För 40.000 år sedan samexisterade vi med Neanderthalarna.
Släktet Homo, alltså människor, har existerat i ca.2,5 miljoner år. Och för 100.000 år sedan fanns det minst sex olika människoarter på jorden. Den sista förhistoriska människan, vid sidan om Homo Sapiens, tycks ha varit Homo floresiensis, som levde kvar på svårtillgängliga öar i Indonesien.
Ett dystert facit är att Homo Sapiens drev de andra människosorterna till utrotning.
Detta med den 3:e schimpansen:
98,8% av vårt DNA delar vi med schimpanserna. Schimpanser beter sig som sociopater. Bonobo beter sig som hippies, altruistiskt. Människan befinner sig någonstans i mitten av empatispektrat.
En annan grej är att ca. 60% av våra arvsanlag är gemensamma för både växter och djur.
Och så detta med fantasi och estetik:
De som är nära släktingar till personer med schizofreni och bipolaritet är mer kreativa än andra. Även personer med synestesi (som har mycket associationer vad gäller färger, former ,ord mm) är särskilt kreativa.
Detta med Mindfullnes:
Apropå Lobotomi förr. Ingreppet kunde (om det inte gick snett) leda till ett stillsamt liv i nuet. Kanske är det bara människor som har genomgått prefrontal lobotomi som verkligen kan uppnå ett obekymrat ”varande i nuet”, i buddistisk mening.
Slutligen Kiki -Bouba effekten(se figur):
Psykologen Wolfgang Köhler testade på 1920 talet båda dessa former (ljudmässigt och visuellt) på människor från olika kulturer/världsdelar.
95% ansåg att figuren till vänster är Kiki och att den är arrogantare, samt att figuren till höger (Bouba) känns ödmjukare, och detta är genomgående universellt.
Även SvD har gett sig på att recensera boken:
Med mild och stadig hand lotsar neurologen David Bäckström sin läsare genom det närmast psykedeliska landskap som är vår bildskapande hjärna. Det är både medryckande och upplysande.
När våra hjärnor vid ett givet tillfälle ”tittar på” något så kommer bara cirka tjugo procent av informationen från yttervärlden. Resten av de intryck vi bearbetar är genererade av våra egna hjärnor. Den som oreflekterat tagit för givet att det vi upplever när vi öppnar ögonen, är ungefär detsamma som det en kamera fångar när linsskyddet lyfts bort, lär bli mäkta förvånad.
Hur hela denna kreativa perception går till rent neurologiskt, vad den evolutionära nyttan kan ha varit och hur vår inbyggda ”fantasi” skiljer oss från övriga djur, är just det som Bäckströms bok handlar om.
Läkartidningens recension:
Bäckström beskriver hur fönster för omorganisation av hjärnans nätverk under utvecklingen och hjärnans storlek skiljer sig mellan arter och hur nervcellers utskott och förbindelser – konnektomet – är särskilt omfattande hos människor. Allt detta verkar ge oss en fantasiförmåga utöver djurens.
Vi ser inte allt vi ser. Den blinda fläcken i näthinnan, där syncellernas nervtrådar går samman till synnerven, ger ett blint område i synfältet. Vi uppfattar inte det området eftersom hjärnan, med hjälp av system knutet till fantasin, fyller ut det som den tror fattas.
Det är därför som skymningsljus får fantasin att frodas, när hjärnan kompenserar för det som den inte ser. Skogens träd som i dagsljuset var skarpa och tydliga kan bli skrämmande när solen går ned då vi uppfattar dem på ett annat sätt. Det här är en förklaring till att det kan bli mer oroligt bland patienter på demensavdelningar vid skymningen.
Vi ska tacka fantasin för att den gör det lättare att se ljusare på vardagen:
För att vi ska må hyfsat bra psykiskt behöver vi förvränga bilden av tillvaron lite, eftersom vi vet att vi kommer att dö och att vi statistiskt sett löper stor risk för olika sjukdomar. Det här är inte en form av det som kallas positivt tänkande utan det är fantasin som hjälper oss att se glaset som halvfullt.
Näringslivshöjdare ignorerar hans sms. Östermalmschica stilgurus avböjer med ”ingenting för mig”. När Björn Werner söker personer ur den svenska adeln för att fråga om adelskapets fördelar, får han kalla handen. Tills någon tar bladet från munnen.
Samtal och meddelanden till slottsägande adliga ger skämtsamma men bestämda tack men nej tack (”Hälsa honom att vi har det bra här på toppen”). Östermalmschica stilgurus avböjer med ett trevligt ”ingenting för mig”.
När Björn Werner via Riddarhuset försöker nå unga adliga via RAUK (Ridderskapet och Adelns Ungdomsklubb), som bara går att nå via en dold Facebook-grupp, hälsar verksamhetens vänliga kommunikatör Louise Ribbing lite undflyende att det är ”svårt att få något napp på frågan”.
Vad innebär det för en person att numera bära ett namn från en gammal härskarklass? Adeln har ju i princip varit utan privilegier sedan ståndsriksdagen nedmonterades 1866. De sista, symboliska artefakterna av särskilda rättigheter skrevs ut ur lagboken för precis 20 år sedan, i juli 2003.
Riddarhuset, förr ett av rikets mäktigaste politiska institutioner, är i dag en förening med precis samma villkor som vilken annan förening som helst. SomFriskis & Svettis.
Hur känns det? Finns det fortfarande fördelar? Nackdelar? Rester av makt?
För att läsa den intressanta artikeln (se länk) krävs prenumeration (eller Biblobesök).
Men när artikeln hamnar i papperstidningen kan det läsas med hjälp av Databaser hemifrån:
Innan vi besökte min kollega Ingrid och hennes man Christer häromdagen visste jag egentligen inget om gården Hinderstorp. Men efter att ha tipsats om gårdens hemsida vet jag betydligt mer.
Och där finns mycket att hämta, inte minst för den historieintresserade.
Ägarlängden är synnerligen imponerande, med namn som Ture Jönsson Tre Rosor, Ture Gabriel Rudenschöld (bror till Torsten), och Axel Oxenstiernas kusin Gabriel Bengtsson Oxenstierna.
Bland ägarna på senare år finns Ingrids föräldrar.
När jag ser kartan börjar jag fantisera om att ta cyklarna på tåget till Stora Levene och sedan hoja tillbaka till Lidköping och Stenhammar – via Levene kyrka, Sparlösa, Slädene, Häggesled, Gillstad, Väla och Örslösa.
Det finns all anledning att ogilla det som pågår på denna skola för rikemansbarn.
På Campus Manilla går barnen till några av landets rikaste och mest inflytelserika familjer. Nu har en femtedel av skolans gymnasieelever ertappats med misstänkt, systematiskt provfusk.
Det är inte första gången det har varit kontroverser kring prestigeskolan. År 2018 avslöjade DN att ett fåtal barn till kända mångmiljonärer gått före den långa kön via en kvot som ursprungligen var tänkt för nyanlända elever.
I mars i år fick skolan kritik av Skolinspektionen för att den hade oförklarligt höga betyg. Skolinspektionens granskning visade att det förekommit påtryckningar från både elever och föräldrar.
Vid dagens ”strandpromenad” noterade vi (med stor tillfredställelse) att det har anordnats en skapligt säker gångväg fram till badstegen vid Furuhäll. Det torde vi kunna tacka den nya regimen för.
Men högerregimens förslag om en ny placering av badhuset faller inte i god jord. Då är ursprungsförslaget (S-märkt) betydligt bättre
Bengt Rahms blogg 