En bra grej med bloggaren Lars Wilderäng är denna: Wilderäng har också medverkat i den tillväxtkritiska antologin Att svära i kyrkan: tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet, tillsammans med bland andra Anders Wijkman, Birger Schlaug och Fredrik Lindström, som gavs ut på Pärspektiv Förlag våren 2013.
Jag kan nästan svära på att tillväxtgalningarna som härjar i Lidköpings kommun inte har läst boken Att svära i kyrkan.
Att befinna sig i Gammalsvenskby i Ukraina är en unik upplevelse. I de oansenliga, delvis förfallna husen längs den leriga huvudgatan bor gamla ättlingar till utvandrade och tvångsförflyttade Dagösvenskar som bosatte sig här på 1780-talet.
Gammalsvenskby ligger på landsbygden vid floden Dnerps strand i södra Ukraina. På husväggarna kan man se svenska flaggor. Flera av de äldre talar flytande svenska. Och barnen lär sig fortfarande svenska i skolan – trots att svenskättlingarna slog sig ner i byn redan under slutet av 1700-talet.
Den svenska kungen och drottningen blickar ned från vördnadsbjudande foton på väggarna, julkort hälsar »God Helg« och en midsommarstång i porslin står framme året om.
Att Putin hotar att invadera landet väcker oro hos byborna. Vi måste ge dem en fristad i Sverige om krisen eskalerar.
Om man ser på kartbladet från min gamla atlas från 70-talet detta benämns detta ”ett ryskt industriområde”. Alltså inte sovjetiskt?
Min bild av Ukraina har alltid färgats av begreppet ”Europas kornbod”. ”De ukrainska svartjordarna hör till de bördigaste i världen och Ukraina kallades en gång i tiden Europas kornbod.”
Från bra mycket säkrare källor än de som sprider hemska lögner om Prins Daniel och Kronprinsessan Victoria på Stoppa Pressarna:
Beslutet av Västtrafik att köpa in kinesiska elbussar till lokaltrafiken i Lidköping har visat sig vara en katastrof.
Bussarna råkar ut för mängder av fel och det går knappt att få tag på reservdelar. Den värsta bussen av de 10 som inhandlades vägrar chaufförerna att köra. Det är den buss som är utrustad med ett dieselaggregat!!! för att hålla uppe värmen när det är kallt.
Det stinker avgaser i hela ”elbussen” och det har hänt att passagerare har ryckt i snöret långt innan de är framme. De står inte ut i avgasmolnen och promenerar hellre de sista kilometrarna hem.
I samma veva som dessa bussar köptes in fick även Borås och Uddevalla elbussar. Skillnaden var att de var tillverkade av Volvo i Sverige, inte av ett kinesiskt skitföretag. Men all skit skall ju hamna i Lidköping.
Västtrafik har gjort många dåliga upphandlingar – som de spårvagnar som köptes in från Italien – och rostade sönder på nolltid.
En källa uppger angående de oljetråg som är kopplade till elmotorerna på lidköpingsbussarna: Vid inspektion har det visat sig att dessa tråg har börjat fyllas av vatten. Vad det kan leda till vågar man knappt tänka på.
”Man lernt solange man lebt”, men detta ”man” gäller inte för de män som jobbar på inköpsavdelningen på Västtrafik. Det är då en sak som är säker.
Ytterligare ett misslyckat inköp som har drabbat och fortfarande drabbar Lidköpingresenärerna är tågen på Kinnekullebanan. Inte heller dessa håller måttet och ofta står fler på verkstad än de som är ute och rullar på linjen.
Det skulle inte skada om våra lokalpolitiker reste med bussar och tåg. De vet nog inget om dieselavgasluktande elbussar och andra underligheter. Men de verkar föredra bilen, som så många andra här i krokarna.
Dagligdags dyker det upp gamla fotografier på hemskärmen, som det här. Fotot togs i samband med en kombinerad tåg och cykeltur i slutet av augusti 2019. Platsen är Storängens gård. En bit rakt upp i berget där bakom ligger det torp vi hyrde av Hellekis Säteri under ett antal år kring sekelskiftet.
Fredrik Elgh på Twitter: ”Här en insiktsfull recension av Lena Einhorns senaste bok med andra ögon än de inhemskt svenska. Vasabladet 220206. Sprid den, ni som vill och kan.”
Jag tror att finnarna och Vasabladet tänker ”Vad var det vi sa!”
Bengt Rahms blogg 