Författare: bengan

Det händer en hel del i Hornborgabygden

Anna Kuylenstierna på Falköpings Tidning skriver att Fårhuset i Bolum är till salu.

https://www.falkopingstidning.se/2025-09-24/tv-kanda-farhuset-saljs-unik-byggnad/

Det är en unik byggnad och många följer ju Husdrömmar.

När det byggdes som fårhus användes ett ovanligt exklusivt material, dvs ek som hämtades från Visingsö. Där planterades det ek på Visingsborgs kungsgårds marker på 1800-talet, med syftet att virket skulle användas till den svenska flottans skeppsbyggen (och absolut inte till hus avsedda för Bolums får)!

På 1600-talet var det belagt med dödsstraff för den som olovligen högg ned ekar.

Hemnet:

https://www.hemnet.se/bostad/villa-5rum-falkopings-kommun-bolum-farhuset-1-21613519

Hornborgabygden är vi väl bekanta med och min mormor och morfar vilar på kyrkogården i Broddetorp, inte långt från Fårhuset.

På söndag är det höstfest på Hornborga Naturum. Ni kan lite på att vi kommer att vara på plats. Och när vi passerar själsdoktor Håkan Anderssons gård kommer vi att spana bort mot Fårhuset.

Höstfest


Lunka på

SKLT har ett stort bildreportage från lördagens Munken-Lunk. På ett av fotona (uppe till höger) kan man se två som verkligen kan konsten att lunka.

Att ägna sig åt ”La passeggiata” är något de lärt sig i Verona.

”Kulturknuttar” på vift

Mest med anledning av Munken-Lunken hamnade vi denna lördag i lärdomsstaden Skara. Men det var så mycket annat än lunk som pockade på vår uppmärksamhet – som Café Plaza, Djäknestallet – där vi blev guidade av tre nutida djäknar, Skara Skolscen – där förstaårseleven Ella var vår eminenta ciceron, och slutligen Veterinärmuseet. Där lotsades vi in i Peter Hernquists värld. Hans pedagogik kunde vara våldsam, men studenterna kunde också ge igen. En gång bankade de nästan livet ur honom. Vi trodde att Losec endast var avsett för människor, men även hudar kan behöva medlet (mot magkatarr, magsår). Nere i källaren hittade vi världens äldsta veterinärapotek – och en mumifierad präst🫣

Viktualier införskaffar vi på Café Plaza

I senaste numret av Byggnadskultur läser jag om Fortifikationsverket och denna myndighets ansvar för byggnader och kulturmiljöer.

Det är i den artikeln det ålderdomliga ordet viktualie kommer på tal:

Och i artikeln om kalla krigets anläggningar får vi veta att det som ser ut som ett utedass kan vara något helt annat,

Det kostar inte många kronor att vara medlem i Byggnadsvårdsföreningen, och jag tycker att det är värt varenda öre!!

Idag skall vi besöka en kulturmiljö som faktiskt har med försvaret att göra. Som de flesta vet flyttades Kråks Herrgård från Karlsborg till Skara när försvaret behövde mark för ett skjutfält.

Och här ser man vad som händer kring herrgården denna lördag:

Munken-Lunken

Vi tänker förse oss med viktualier på supertrevliga Café Plaza!

https://www.vastsverige.com/skara/produkter/cafe-plaza/

Som väl är har de inget utedass

För 50 år sedan månade lidköpingsborna om skogen

NLT:s förstasida för 50 år sedan. Två artiklar om vikten av att värna skogen.

Nu tycks engagemanget vara som bortblåst, särskilt bland s-märkta lokalpolitiker.

Det gröna folkhemspartiet var blott en chimär.

Jag läste om en socialdemokrat som sitter i stiftsfullmäktige i Göteborg. Där är det åtta sammanträden varje år. Hon har inte närvarat på ett enda, ity hon har inte hittat någonstans att parkera bilen, och då helt sonika åkt hem. Och det socialdemokratiska kommunalrådet i Lidköping har sagt till NLT att han hellre åker bil än cyklar eller åker buss.

Det är ju helt åt skogen att behöva dras med sådana politiker.

Ni kan lita på att undertecknad gjorde opolitiska val i Kyrkovalet. Och vad S och SD skulle kunna tänkas göra med kyrkans skogar – det vågar man knappt tänka på.

ASA skyddar mot cancer

Det här är oerhört intressant!!

https://www.sverigesradio.se/artikel/vanlig-huvudvarkstablett-kan-skydda-mot-canceraterfall

Jag har självmedicinerat med ASA i säkert 25 år, detta för att om möjligt undslippa cancersjukdom.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Acetylsalicylsyra

Min önskan är att ta 75 mg per dag, men de tabletterna är receptbelagda. Albyl minor på 250 mg brukade jag dela i fyra delar, men de drogs in för några år sedan. Nu försöker jag dela Bamyl på 500 mg i sex delar, och det är inte helt lätt. För tillfället har jag tillgång till Aspilets, köpt av ena dottern i Asien:

En nära anhörig började med ASA av samma anledning (minska risken för cancer), men hen drabbades av ulcus duodeni.

Men att ta beräknade risker (som hen och jag) är något annat än att vara dumdristig