Författare: bengan

Det här inlägget publicerades i augusti 2020. Nu kommer det i repris, med vissa kompletteringar.

Fotot torde vara taget på Mossagården i Velinga, troligen på 1960-talet:

Bakom sig har mormor Lisa bröderna Gösta och Sten.
Till vänster om Lisa (sett från fotografen) sitter systern Stina, till höger om henne befinner sig systern Karin.

Sten, det yngsta syskonet, kom att bosätta sig på Hökensåssluttningen, på gården Limmared – blott en halv kilometer från Velinga kyrka.

Om jag minns rätt var de totalt åtta syskon (se sist i inlägget).
David är en av de tre saknade.
Hans son Lars bor fortfarande på gården (kusin till min mor Elsa).

Under ett antal år kring sekelskiftet lämnade föräldrarna Alexander och Turinna Velinga och brukade kronohemmanet Herigabo i Skånings Åsaka, lydande under biskopsstolen i Skara. Där föddes faktiskt alla barnen, med undantag av mormor Lisa som föddes i Velinga. Och enligt vad jag har hört var hon kvar på Mossagården mest hela tiden.

Men 1906 återvände de till Mossagården i Velinga, lämnande biskopen i Skara åt sitt öde.

Här har vi Lisa, troligen något år före sekelskiftet (längst fram, nr 2 från vänster)

Och här är Stina kring 1910 (längst fram i mitten):

Och här nere har vi hela syskonskaran (Ancestry). Hedvig K står för Hedvig Kristina som kom att kallas Stina. Nils G A står för Nils Gustaf Andreas, men av det blev det Gösta!

Gösta hörde hemskanes dåligt och när han skulle göra en undersökning på Centrallasarettet i Falköping i början av 1960-talet övernattade han hos oss (på Karlebygatan). Jag minns då att man fick ”skôja” för att göra sig förstådd. (Dvs skrika högt när man pratade).

Lite dagsfärska nyheter: Carina Bergfeldt har köpt sig ett sommarviste som lär vara beläget mellan Ledsjö och Skånings Åsaka:

https://nyheter24.se/bostad/977944-journalisten-carina-bergfeldt-koper-bostaden-for-17-miljoner-i-lundsbrunn

Men hade hon velat stå i händelsernas centrum hade hon såklart valt att bosätta sig i Velinga!!

Bloggaren får även in andra tips än sådana som handlar om den luckrativa kvacksalveribranschen.

Det här handlar om hjärnor som inte har hängt med i utvecklingen (typ sådana som innehavs av planetförstörare som Bolsonaro, Trump och sabelskramlaren Putin).

https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/KzkaaX/vart-behov-av-snabb-beloning-ar-daligt-for-klimatet

Sedan bloggaren började göra inlägg med koppling till Kvacksalveriboken har tipsen strömmat in, inte minst om preparat som har brukats i hembygden.

Här har vi ett riktigt dunderpreparat mot klåda:

http://kolojox.se

Missa för allt i världen inte artikeln i Kvällsstunden: http://kolojox.se/om.html

Det finns säkert många som anser att bloggaren bör behandlas med Kolojoxet, mot dennes (för omgivningen så tröttsamma) skrivklåda.

Så många vårdades på sjukhus för Covid-19 nu vid lunchtid. 110 av dem får intensivvård, 1489 vårdas på andra avdelningar.

Det gäller således att fortsätta med att ta det piano. Att rusa iväg till publika evenemang är inte tillrådligt.

1760 gav bloggarens Härjasläkting Johan Anders Darelius, grundare av och överläkare vid Serafimerlasarettet, ut ”Socken-apothek eller några huscurer”. Där ingår även ett recept på ögonsalva: Huggormsfett blandas med zinkoxid. Salvan appliceras utanpå och inuti!! ögonen varje kväll mot röda och ”fläckiga” ögon.

https://digitaltmuseum.se/021026162196/apoteksbok

Under 1800-talet minskade intresset för ormmedicin. Kanske ormarna uppfattades som gammalmodiga inom läkekonsten, precis som ”album graecum”(torkad hundskit)!

Idag fick jag ett fotografi från min kusin Anders, taget några år in på 60-talet. Där poserar både han och jag, våra föräldrar och min (ingifta) moster Rut från Kvarnegården.

Var brorsan och morbror Ivar håller hus är oklart. Men en av dem torde väl hålla i kameran.

För bloggaren var han helt okänd – till för en liten stund sedan. Då dök Banting plötsligt upp i Kvacksalveriboken, i kapitlet om Hälsokost, med underavdelning LCHF.

William Banting var således den som låg bakom detta med bantning.

Den här bilden ger Wikipedia av Banting:

William Banting, född 1796, död 16 mars 1878, var en begravningsentreprenör känd för att ha gått ner kraftigt i vikt efter att ha lagt om sin diet till socker- och stärkelsefattig kost. Banting hade genom åren dragit på sig en kraftig övervikt, som lett till problem med leder i knän och problem med att gå på toaletten. Han hade frågat flera olika läkare om råd utan någon framgång. Då han blev så fet att han fick problem med hörseln (fett tryckte mot innerörat) gick han till läkaren William Harvey, som föreslog en drastisk kostförändring.

Harvey ordinerade en diet bestående av ganska stora mängder proteinrik föda, såsom kött och fisk.^[1] Han minskade kraftigt på intaget av kolhydratrika matvaror, såsom öl, bröd, socker och potatis. Till sin stora förvåning tappade Banting snabbt åtskilliga kilo. 1863 meddelade han allmänheten om sina framsteg i broschyren Letter on Corpulence Addressed to the Public, där han beskrev hur han under loppet av ett år (från augusti 1862 till augusti 1863) lyckades gå ner i vikt från 92 till 71 kg.

Hans broschyr blev såpass populär att ordet bant kom att användas som verb, till exempel i uttryck som Do you bant?. Det användes första gången i en tidningsartikel i The Times den 13 augusti 1864. I engelsktalande länder lever ordet inte längre kvar i vardagligt språk, medan orden ”bantning” och ”att banta” har blivit etablerade begrepp på svenska.^[2]

Detta sa bloggaren till kyrkoherde Rudolf Johansson (som 6-åring).

Kyrkoherden besökte akutmottagningen på Centrallasarettet i Falköping den 5:e augusti 1958. Där upptäckte han bloggaren som väntade på eternarkos och avlägsnande av en (som det visade sig) phlegmonös appendix.

Idag kom journalanteckningen från Regionarkivet i Göteborg. Här har vi slutklämmen:

Fergon var ingen höjdare, inte ens som krossad och uppblandad med hallonsylt. Det är sannolikt därför bloggaren icke frivilligt tar sig ett järn.

Så här såg det ut när Karnevalen gick av stapeln 1952.
Men bloggarens behov av karnevaler och andra spektakel tycks ha försvunnit samtidigt som den där fula appendixen.

Rudolf:

https://digitaltmuseum.se/021016045834/julotta-i-s-t-olofs-kyrka-kyrkoherde-rudolf-johansson-framfor-altaret

Vem kan motstå ett sådant suveränt erbjudande

I Lidköping har vi äntligen (långt senare än många andra kommuner) börjat ta hand om matavfallet – för att utvinna gas och (kanske allra viktigast) för att kunna återföra fosfor till våra åkrar.

https://fof.se/tidning/2010/4/artikel/nar-fosforn-sinar-blir-det-svalt

I vår bostadsrättsförening infördes matavfallshanteringen så sent som nu i lördags.

Men i DN läser jag en artikel med dystert innehåll. Av all den plast vi använder i landet återanvänds inte ens 10%. Resten eldas upp i våra fjärrvärmeverk och ger därvid upphov till enorma utsläpp av växthusgaser.

https://www.dn.se/vetenskap/sopeldning-av-plast-varmer-svenskarna-om-vintern/