Författare: bengan

Min mormor Lisa föddes på Mossagården i Velinga 1891. Hennes morfars far Petter Nilsson har gett namn åt en känd släktgren.

Om vi går bakåt ännu längre i tiden på denna gren hamnar vi hos Mäster Måns Andersson Rånge som föddes på Storegården i Velinga 1637, gift med Marit Larsdotter född 1638. År 1665 blev Måns utnämnd till mästare vid Jönköpings Gevärsfaktori.

Hans far hette Anders Rånge och här nedan kan man få en hint om namnets ursprung:

http://www.peradolfochhilda.eronge.se/Namnetronge.pdf?select=meny6

Måns Månsson Rånge var son till Måns och Marit.

Oomkullrunkeliga fakta om Petter Nilssons släkt har jag via den forskning som Torsten Berglund ägnade sig åt på 1940 talet och som jag har haft lyckan att få ta över efter mormor Lisa.

Att välja bort flyget handlar inte om duktighet eller en vilja att få andra att skämmas. Det handlar om att visa att man tar klimatkrisen på allvar, skriver Maja Rosén, som driver kampanjen Flygfritt 2020.

https://www.dn.se/asikt/avsta-flyget-for-att-radda-klimatet/

Det handlar enligt bloggaren även om att visa ansvar för de som skall ta över stafettpinnen efter oss. En värld fylld av klimatrelaterade katastrofer är inte särskilt kul att få i arv.

Hos mormor hade jag helkoll på de flygplan som flög över Sätuna. Jag stod på kökstrappan och spejade av himlen, likt en markradar. De flygplan det handlade om var Lansen. De skrämde mig med sitt dån och sitt varsel om ofred. Mormor var tvungen att lära mig en bön för att jag skulle återfå lite av tryggheten: Gode Gud bevara oss för krig och svår tid. Amen.

Nu skulle man kunna lägga till en vers för att lugna ner nerverna: Gode Gud bevara oss för klimatförnekare. Amen.

En sak kan jag inte neka till. Mormor och jag använde oss av Radar, inte för att bekämpa flygplan, utan flugor. Det var effektivt, men luften där i köket var minst lika giftbemängd som den är nu på Arlanda och Landvetter, och då på F6 i Karlsborg.

En världskänd silversmed, boende i Drömstan i Lidköping, intervjuas här i radioprogrammet Tendens.

Hela hennes liv har gått ut på att bli bekräftad, sedd.
Och hon är av den bestämda uppfattningen att det är mera jobb än nöje att ha en man.

Allt i hennes liv har sannerligen inte handlat om silver, guld och gröna skogar.

Intervjuaren har bara en dröm, att kunna se Kinnekulle. Och det kan hon, från Theresias lägenhet på 8:e våningen i Drömstan.

För att lyssna på programmet får man söka efter Tendens på Sveriges Radio

Men namnet Lisch är (enligt bloggaren) avskyvärt. Det bekräftar alla fördomar om språkbruket och inkröktheten i denna Villadrömmarnas egen lilla village.

Anne har börjat experimentera med något hon kallar kimchi. Men jag har läst på. Burkarna kan explodera (de till höger i bild).
Det bildas nämligen vätgas under fermenteringen. Jag borde kanske tillkalla bomskyddet.

De båda till vänster (riktiga surdegar) är också under jäsning.
Jag brukar få delegation att mata surdegen när Anne är i USA. Men det får inte ske några misstag då den har överlevt i hela sju år. Vad som skulle kunna hända om det blir fel vågar jag inte ens tänka på.

Ikväll kan vi se två dokumentärer. Den första handlar om Stefan Löven, barnhemspojken som blev vår statsminister.

Den andra timman är Bert Karlssons (del 2). Dokumentären om den gapige populisten från Skara bör ses – som ett varnande exempel.

Min morfar Simons mormors släkt brukar gå under benämningen Svartbackensläkten.
Lars Mårtensson och Kerstin Arvidsdotter, födda på 1720-talet och Simons mormors farfars far och mor, kom från Gustav Adolf, Habo socken. Men sedan de gift sig hamnade de på Svartbacken i Habo socken.

Via Vädbäcken i Härja kopplades Svartbackensläkten samman med Stora Älgaråssläkten, detta när Simons mormor Britta Elisabeth Johansdotter gifte sig med Simons morfar häradsdomaren i Vartofta Dimbo tingslag, Per Gustav Andersson.

Men det var först när deras dotter Sofia Maria Persdotter (Simons mor) gifte sig med Gustaf Lindström (Simons far) som kom från Linbacken i Härja som släkten hamnade i Velinga.

”Rapporten tar upp den ökade känsligheten för alkoholens effekter hos äldre, som i kombination med åldrandet ökar risken för sjukdomar och olyckor, även vid en relativt låg konsumtion. Huvudorsaken till äldre personers ökade känslighet för alkoholens omedelbara och långsiktiga effekter beror dels på fysiologiska och kroppsliga förändringar men även medicinska faktorer.

– Ju äldre man är desto högre blir alkoholhalten i blodet av att dricka samma mängd alkohol. Detta kan förklara att risken för sjukdomar och olyckor ökar även av relativt små mängder alkohol, säger Sven Andreasson, professor i socialmedicin, Karolinska Institutet.”

Läs rapporten om du är rädd om din hälsa. Den som inte bryr sig riskerar att få hälsa hem. Prognosen för den som ännu inte fyllt 65 och som inte besinnar sig och lägger av med pimplandet är minst lika dyster. Rådande alkoholkultur är inte alls särskilt kul, den är tragisk.

Klicka för att komma åt alkohol-och-aldre_alkoholen-och-samhallet-2019_rapport_sv.pdf

Att kliva av snabbtåget i Skövde och få syn på mormor och morfar på perrongen är inte så dumt.

Väl framme i Stenhammar slås det kullerbyttor, av ren livsglädje!!

Men morfar fick bara titta på med anledning av sitt helt nyligen radiofrekvensbehandlade ben. Att hissen var trasig hindrade honom dock inte från att bära upp en rejält tung resväska till fjärde varning. Snacka om att få fnatt!!

På min morfar Simons sida finns det en gren som brukar kallas för Stora Älgaråssläkten. Till en början följer den samma huvudstam som går tillbaka till Dareliussläkten och alla präster på 1600-talet. Men när man kommer till morfar Simons morfars föräldrar, Märta Svensdotter och Andreas Jönsson, går en gren mot Dareliusarna, via Märta, och en gren mot Stora Älgarås, via Andreas.

Det var Sigrid Persdotter, född på 1670-talet, som stod för släktnamnet. Hon var född på gården Stora Älgarås i Daretorp. Hon gifte sig med Olof Jönsson från Blåhult Daretorp. De båda var Andreas Jönssons farfars fars föräldrar.

Den som är ute och cyklar får lön för mödan. Bygden söder om Tidaholm är väldigt vacker. Och denna runda passerar många av de platser där mina förfäder har levt och verkat allt sedan 1500-talet, ja kanske ännu längre tillbaka i tiden.

I Skåne har många valt att rösta brunt i EU-valet. Delvis beror säkert detta dystra faktum på att i de trakter där det fanns många nazister på 30-talet och början av 40-talet, där finns det många sverigedemokrater idag. De otäcka värderingarna har levt kvar i folkdjupet och i samtalen vid köksborden.

Det fanns t.o.m. planer på att uppföra ett koncentrationsläger i Sjöbo dit de svenska nazisterna ämnade skicka judar, romer och andra icke önskvärd individer, detta i väntan på vidare transport till förintelselägren i Tyskland och Polen.

I valet nu var det en folkomröstning om ett fängelse i Svedala. Det blev ett kraftfullt nej. Om det värsta skulle hända får man hoppas att frågan om ett KZ-läger skulle mötas av samma folkliga motstånd, utmynnande i ett rungande nej.

Men nu till de goda nyheterna: Skåningarna åker allt mindre bil. De cyklar istället desto mer och tågresandet ökar markant.

http://hassleholm.lokaltidningen.se/2019-05-28/-Ny-rapport-Skåningarna-åker-allt-mindre-bil-5039663.html

Dessutom skärps resepolicyn i de skånska kommunerna. Att resa med flyg till och från Stockholm lär inte accepteras i första taget.

Grönt är skönt – men brunt är det inte!

I mina ögon finns det bara en giltig orsak att rösta brunt och det är svag begåvning. Men samtidigt vet jag att de som har ett sådant funktionshinder har ett stort och gott hjärta så i de friska vattnen har de populistiska röstfiskarna inte mycket att hämta.

Vi behöver en pålitlig och godhjärtad inre kompass här i livet. När det gäller synen på våra medmänniskor torde det synsättet vara självklart. Men även hur vi förflyttar oss i Gamla Svedala kräver en genomtänkt och av hållbarhet präglad policy. Annars blir det rött ljus från bloggaren.