Författare: bengan

Spåröhuvud skall inte förväxlas med Stångöhuvud men vad gäller upplevd skönhet är det inte mycket som skiljer dem emellan.

Vi mötte inte många själar under vandringen dit ut – frånsett en löperska, en pappa med två små barn och en liten hund som hette Elsa.

Ute vid Spåröhuvud tronade en gammal krake som var i förvånansvärt gott skick.

Det finns många bra botemedel mot leda och tristess. Att ge sig ut på vandring är ett av de bättre.

Det gäller bara att kunna välja leden för dagen. Otterstad har ökat i intresse sedan det via vår släktforskning har visat sig att min farfars mor och hennes förfäder hade sina rötter på Kållandsö.

Att det blir Kinnekulle imorgon har vi redan bestämt. Då ingår även ett Klosterbesök med inslag av Linus goda surdegsbröd.

Rötter på Kinnekulle efterforskas. Att det finns sådana i Götene kommun på min farmors sida är odiskutabelt.

 

Nja, så särskilt många är de nog inte och vissa inlägg är troligen mer störande än roande. Kanske att en del till och med vill använda påskriset till annat än pynt.

Men så här det när man bloggar:  Det är ens egna, högst personliga, tankar som kommer fram i denna den nya tidens dagbok.

Ros eller ris. So what. Men visst blir man lite glad om någon håller med, särskilt vad gäller vikten av att ta miljöhotet på största allvar.

Långfredag med soppbuffé hos Löfwings, vandring i Bolums lider och välbehövlig fikapaus nere vid Forskarstugan.

På leden mellan Naturum och Heljesgården passerade vi Biljers ås och Kostenen. Som väl var höll sig kreaturen borta.

Idag har vi siktet inställt på Hornborgasjön. Vi inleder med en vandring från den av Lars Eriksson och hans syster Elsa till Västergötlands museum skänkta Heljesgården.

http://www.skaraborgsleder.se/vandring/se_vandring_falkoping_bolums_lider.html

Vi hoppas att leden är kreatursfri. Vid ett annat tillfälle fick vi fly, hals över huvud.

Här är jag i samspråk med Lars sommaren 2003.

Lars var en hejare på att hugga ved, en syssla han hade blivit ordinerad av distriktsläkaren i Stenstorp. Fyss är inte sällan i klass med Fass.

Efter vandringen blir det soppbuffé hos Löfwings. Vi lär inte bli besvikna, även om konsten inte är i vår smak.

Luma och Simon hjälper till med trädgården på Brunnsbacken i inledningen av påskveckan 2012.

 

För att inte behöva drabbas av flygskam har jag aldrig suttit i en flygmaskin, förutom vid två tillfällen.

Det första fallet inträffade då vi var på skolresa till Karlsborg i början av 1960-talet. Jag fick då sätta mig på pilotens plats i ett Lansenplan som stod uppställt på F7.

Det andra fallet inträffade på 70-talet då vi flög soldater som var ”skadade i strid” med hjälp av Vertolhelikopter.

I övrigt har jag hållit mig nere på Jorden. Och tro inte att jag skäms för det.

Att jag har avstått från att flyga tänker jag inte begära någon kompensation för.Men klimatkompensera behöver vi göra ändå, utan att flyga. VI-skogen hjälper till med det.

 

Ett stort företag håller på att etablera sig i hemkommunen.

Företaget anklagas nu för penningtvätt och grovt skattebrott.

Kommunledningen har knappt vetat till sig i sin iver att få hit företaget i fråga, ett företag som passar som hand i handske vad gäller besöksnäringens målgrupp nummer ett – dvs individer med ett stort intresse för motordrivna fordon.

Manegen är krattad, till och med den skymmande träddungen är skövlad. Det påstås att det berodde på ett misstag. Fan tro’t sa Relling.

Men om nu anklagelserna om penningtvätt och skattebrott visar sig ha bärighet, hur blir det då med besöksfrekvensen? Och kommer isåfall någon representant från kommunledningen att närvara vid invigningen?

JULA påstås ha en betydligt högre moral vad gäller laglydnad. Rahm tror’t faktiskt. Dessutom har JULA ett TÅGTEMA vad gäller transporter. Och står det mellan BIL och TÅG är mitt val inte särskilt svårt.

Det blir bussen till Skaraberg och JULA om man vill handla något kinesiskt. Men det gäller att blunda i rondellen efter Änghagen. Den svårt sargade och delvis helt förödda naturen sträcker sig ända bortom Lidens nya butik.

Har kommunens företrädare glömt (eller gömt?) pärmen med alla vackra dokument om hållbarhetsarbete och miljömål? Eller var de bara tänkta som en tunn, till intet förpliktigande fernissa?

 

 

I fotoarkivet hittar jag några bilder från påsken 2011. Simon har fått tag på kvasten vid Forskarstugan.

Färden gick vidare mot föräldrahemmet på Mösseberg, via Broddetorp och Ekornavallen.

Häcken hade blivit nerkörd av bergvärmeborraren och hela Brunnsbacken vibrerade av försommarvärme.

Min mor pratade ofta om att man inte skulle borra i jorden. Jag är beredd att hålla med. Om oljan hade fått ligga kvar skulle vi ha sluppit klimatförändringarna, till en inte ringa del orsakade av råolja, raffinerad till flygfotogen, bensin och annat miljömässigt elände. Men bergvärmen, utvunnen ur kambrosiluren på Mössebergssluttningen, var faktiskt en miljömässig fullträff.

Fördelen med att vara pluralist är att man slipper snöa in på en och samma partilinje.

Ibland kommer de goda förslagen från högern och då måste man såklart applådera.

Att minska sjukvårdens byråkrati och lägga fokus på kärnverksamheten är två förslag som får mig att jubla! Vi har alldeles för många byråkrater och odugliga politiker som profiterar på de sjukas bekostnad.

I samma nummer av NLT läser jag om det nya leklandet som slår upp portarna på Dymmelonsdagen.

Att folk profiterar på barns lek får varningsklockorna att ringa. Skona era barn från denne smörja.

Den nya insändaren i dagens NLT som vänder sig mot kommunens avgasjippon i form av Hjulafton, Big Power Meet, Powermarknad, Tractorpullingar m.m. får däremot mitt fulla stöd.

Jag vet inte vilket styre Lidköping skulle behöva för att få slut på koldioxideventen. Att det finns ett behov av en kommundirektör utan motorkoppling står däremot utom allt rimligt tvivel.