Författare: bengan

https://www.svd.se/dorian-gray-syndromet-sprider-sig-bland-man

”Just nu råder en nästintill epidemisk anti-åldringshysteri. Många försöker äta och träna sig till ett längre och hälsosammare liv à la wellnessrörelsen, och marknaden för produkter och tjänster som rör anti-åldrande växer ständigt. Antirynkkrämerna dominerar totalt och spås även fortsättningsvis en lysande framtid.

Den typ av utseendefixering som tidigare främst gick ut över kvinnor, har allt mer även kommit att drabba män. Det märks dels genom att ätstörningar, som till exempel ortorexi har ökat bland män och dels genom att män lägger mer pengar än tidigare på skönhetsprodukter och antirynkkrämer.

Dorian Gray har fått ge namn till ett manligt syndrom som kännetecknas av en överdriven uppmärksamhet vid det egna utseende i kombination med en svårighet att acceptera sitt eget åldrande samt en oförmåga att mogna psykologiskt. För att bevara sin kortlivade ungdom konsumerar den drabbade mannen ett övermått av kosmetiska produkter, använder medel mot håravfall och bristande potens och låter plastikoperera sig.”

Även bloggaren har drabbats. Han påstår att det skedde av misstag. Han ville ha en bättre rakkräm och gav sig ut bland nätapoteken. Där hittade han en burk som såg lockande ut.

Han kom ihåg det där med hyaluron från jobbet, dvs tuppkamsextrakt. Först användes det för att öka resorptionen från subkutana dropp (om inte minnet sviker honom). Numera kommer hyaluron till användning vid t.ex. ögonoperationer.

När Posten hade gjort sitt och burken var på plats berättade Anne att Hyaluron-Filler är ett av de exklusivaste och dyraste antirynkmedlen som finns att uppbringa på marknaden.

Rynkorna består, någon tuppkam har inte synts till, han ser inte en dag yngre ut – men det som finns i den där burken lenar faktiskt rätt gott när rakapparaten har gjort sitt. Men ibland får det duga med L300, och det är väl inget att rynka på näsan åt.

 

 

Först åt vi blåbär som vi hittade i skogskanten. Men då började jag prata om rävens dvärgbandmask, och sedan var det slut med det roliga.

Men mitt över gatan här hemma fann vi andra bär, bär som ingen räv ens lär ha varit i närheten av. De var riktigt söta och goda, förmodligen ett surt faktum för den där räven.

Precis som tidningar har denna blogg en ansvarig utgivare.

Ibland får bloggaren sig en uppsträckning. Då får han gå in och ändra i texten, och bitterligen  ångra att han skrev som han skrev.

Källskyddet vill inte låta avslöja vem den ansvarige/a är, men det kan ni nog lista ut.

Jag tänkte lite mer på detta med journalistik och (ibland brist på) kritik. Ingen skall tro att jag anser att NLT saknar kritiskt granskande journalister (se tidigare inlägg denna dag), ej heller gör Radio Skaraborg det.

Men ibland blir det inte så bra, som när Radio Skaraborg hade ett inslag om boomen med swimmingpooler. Det nämndes inte ett ord om vad som händer med grundvatten och vattenstånd i sjöar när det blir fler och fler som tappar upp 10-tals kubikmeter prima vatten, för att kunna ta sig ett litet dopp.

Eller som NLT och Power Big Meet. Är det någon kritik så är den ytterst begränsad, närmast pliktskyldigast nedtecknad.

Man kan jämföra med konstnärsskap. En konstnär som målar för brödfödan når inte fram till djupet i sin egen själ. Verket blir lätt tomt och intetsägande.

En tidning som arbetade med samma brödfödekoncept var Metro. Läsupplevelsen var en ren förströelse. Den erbjöd varken analys eller djup. Jag saknar den inte.

Äkta konst kostar en slant, det gör även seriös journalistik. Egentligen är det inte något konstigt med det.

Metro och Hötorgskonst klarar vi oss bra förutan, men ett liv utan djup, mening och en kritisk blick är ju ingenting att ha.

Jag vet inte vad som har flugit i ledarskribenten. Rökarna får ingen röra (3/7) men sälarna skall skjutas (5/7)!

I dagens tidning tidning är många (okritiska) sidor vikta åt det pågående koldioxidspektaklet. Kritiken utövas av andra än journalister (se foto). Svaret från kommunalrådet är inte mycket att hurra över.

Men bloggaren håller såklart med om det som Refuges Welcome och Pride Lidköping skriver.

Denna typen av ”rasrena” (var finns de invandrargrupper som SD hatar?) event med sydstatsliknande inslag hör inte hemma i en ”Välkomnande och hållbar kommun”. Det borde det S-märkta kommunalrådet inse, liksom de gröna och riktigt röda som lockas att delta i ”festligheterna”.

Bloggaren har (på avstånd) levt med raggarplågan i hela sitt liv. Han har en cirka 10 år äldre släkting som ägnade sig åt raggarbilsåkande på 60-talet. En natt bröt denne sig in i ett mjölkrum, och stal mjölk, bondson och allt!

Det var inte mjölkbegäret som vaccinerade bloggaren mot raggandet, det var givetvis stjälandet. Aldrig tidigare hade bloggaren hört talas om att någon släkting stal. Det var något oerhört.

Att tidningarna skrev om supandet, misshandel, olyckor och slagsmål gjorde inte saken bättre. Bloggaren hade en kurskamrat som var ihop med en raggare. Men det tog ett abrupt slut då hon blev misshandlad. Men hon reste sig, och blev så småningom läkare.

Tilläggas kan är att släktingen i fråga har levt ett rekorderligt liv de senaste 50 åren.

Jag tror verkligen inte att släktingen dyker upp på Power Big Meet. Bloggaren gör det definitivt inte.

Ett tillägg till: Det är viktigt att ha en papperstidning i ett hem med barn. Det är så barn lär sig att ta del av och delta i samhällsdebatten. E-tidningar är till för alla oss som har vuxit upp med papperstidningar. I min barndom kom det alltid två olika tidningar i brevlådan, oftast en s-tidning och en m-tidning.

Men vad läser barn till föräldrar som inte har någon papperstidning? Ser de på Rapport?

Vårt ena barnbarn läser alltid Norra Skåne innan han går till skolan. Sådant väcker och engagerar. Han var säkert under 10 år när han skrev till kommunen första gången. Då handlade det om behov av rejäla fartgupp. I maj var han Prao på samma tidning. Hade det varit cruising i samband med det tror jag att vi hade fått läsa om det i tidningen dagen efter, från en penna som har lärt sig att se på samhället med kritiska ögon!

Det är tur att det finns några svenska mejerier som inte har slukats av jätten Arla. Falköpings andelsmejeri är ett av dem.

Om man vill vara förvissad om att mjölken kommer från svenska kor (viktigt ur många aspekter: Att bönderna skall kunna leva på sitt arbete, det öppna landskapet, djurhållningen och inte minst beredskapen!!) bör man passa sig för produkter från Arla.

Ett aktuellt exempel: Vi har provat både Lindahls och Arlas kvarg (vi brukar göra egen ”glass” genom att blanda ner rårörda lingon).

Lindahls är helt reko

Men det är något skumt med Arlas (att den dessutom var Lactosfri var ett misstag från vår sida)

Det finns andra som har reagerat mot Arlas ”omtanke”

https://m.facebook.com/781687371956475/posts/1128692223922653?s=569199484&sfns=mo

Tro inte att Arla enbart ägs av svenska bönder:

”Arla Foods ägs av svenska och europeiska mjölkbönder. Mjölken i våra produkter kommer från ägarnas gårdar.”

”Arlas 11 200 ägare finns i sju länder: Sverige, Danmark, Storbritannien, Tyskland, Belgien, Luxemburg och Nederländerna (de fyra senare ingår i Arlas geografiska område ”Centraleuropa”). Alla ägare har varsin röst i den kooperativa demokratin. I Sverige finns det närmare 2 700 ägare.”

Mjölk från svenska Arla-kossor? Glöm det. Men vi har ju ett bra alternativ på nära håll. Valet är lätt. Falköpings mejeri har enbart svenska kor och svenska ägare. Det gillar jag.

Men när det gäller själva mjölken väljer jag hellre havredryck. De svenska kossorna får stå för osten, och för kvargen, om ”glassuget skulle bli för stort.

När jag väntar på bussen får jag syn på en bil med två USA-flaggor, ståendes vid Framnäs hållplats🇺🇸🇺🇸.

Först tänker jag på att det är ju USA’s nationaldag.

Sedan funderar jag på om det väntas besök från andra sidan Atlanten.

Men så kommer jag på att staden är invaderad av tusentals amerikanare resten av innevarande vecka.

Och de riktiga amerikanerna (dvs våra) kommer först om dryga 3 veckor. Deras intresse för gamla bilar, bilar som saknar både avgasrening och bilbälten och som drar 2 liter soppa/mil, är nog inte överdrivet stort.

Det är märkligt att barn får åka med i dessa bilar som ju saknar både bilbälten och barnstolar. Borde inte myndigheterna föra barnens talan och se till att de får färdas säkert, utan att behöva riskera sina liv vid dessa jippon?

En röst på SD är en röst mot allt vad kultur heter. Men det är kulturen som gör oss till människor, inte till vildar.

Skönt ändå att centerägda Norra Skåne nu lyfter bladet från munnen, detta trots att drygt 25% av prenumeranterna torde rösta brunt.

https://www.nsk.se/2019/07/04/kul%C2%ADtur%C2%ADskym%C2%ADning-vantar/

Vi hittade en liten räv utmed cykelvägen för några veckor sedan. Vi satte upp den på en sten så att den lättare skulle kunna hittas. Men igår satt den fortfarande kvar. Då tog vi hem räven, badade den (i tvättmaskinen) och inatt fick den ligga och torka i värmen som strömmar ut ovan kylskåpsdörren.

Om någon saknar en liten räv, då vet ni var den finns. I väntan på (eventuell) hämtning är den i goda händer! Fast helst vill vi såklart ha den blir kvar här hos oss.

Bloggaren är anhängare av socialdemokratins vision om ”Det gröna folkhemmet”. Att Pär hamnar i EU-parlamentet medför knappast att den fina visionen förverkligas.

Men Pär kommer att kunna förklara för många fler europeer vad som händer, om vi inget gör.

Och så lever han som han lär, och tar självklart tåget, ända ner till Bryssel.