Att äta pizza är ingen hälsomässig höjdare. Inte ens kartongen får grönt ljus.
Och du måste köpa Svanenmärkt bakplåtspapper om du vill slippa högfluorerade bullar.
Det är inte helkul att få i sig ämnen som används i bl.a. bekämpningsmedel mot insekter och i brandsläckningsskum.
Tips till kommundirektör Fransson. Arenan borde kunna användas till annat än bandy och raggarträffar.
Och lite nytänk är inget som kommunledningen behöver vara särskilt skraj för.
Det skadar inte med lite färg så här på Vita tisdagen i påskveckan.
Tipset om ”påsklåten” (som är inspelad på en helt annan arena) har jag fått från en kompis.
Vatten, vatten, bara vanligt vatten. Så låter det i visan men verkligheten är en annan. Vatten är en bristvara, framförallt globalt men mer och mer även lokalt.
Med förra årets torka i färskt minne och med en hel vårmånad utan nederbörd ökar oron. Skall det bli svår missväxt även i år pga torka? Kommer vi att ha mat på bordet när hösten kommer?
Nederbörden kan vi inte göra så mycket åt, förutom att lägga av med att flyga och endast köra få mil med bil för att om möjligt bromsa den oroväckande klimatförändringen.
Men vi kan spara vatten och där finns det en hel del att hämta. I genomsnitt gör vi av med 12 liter vatten per person för att borsta tänderna. Det borde ju räcka med en mugg med 2 dl och inte en dryg 10-litershink.
Och koka bara så mycket kaffe som du tänker dricka. Det krävs 12 hinkar för att odla fram bönor till en kopp.
För att få fram 1 kilo nötkött krävs det hela 1.800 hinkar.
Värstingarna finns i Helsingborg. De gör av med över 8.000 hinkar/år och då räknas ändå inte det vatten in som krävs för att få mat på bordet, öl i muggen och kaffe i koppen. För att inte tala om vinet i boxen.
De som äger en pool bör snarast skotta igen densamma och istället låta anlägga en odling. Av de grödor vi odlar är rotfrukter, potatis, bönor och ärter de mest näringsrika och de som kräver minst vatten. Tomater, gurkor, spenat, sallater, kryddgrönt och meloner kräver däremot en hel del vatten.
Men Erland han drack faktiskt bara vanligt vatten till maten när han var på besök. Tomater och babyspenat ville han inte höra talas om.
Morfar är inte så särskilt förtjust i ohållbar varukonsumtion men här har han och Erland byggt upp en kopia av Julas kombiterminal i Falköping.
Att låta godset gå på järnväg istället för på landsväg nästan ända fram till Skara måste faktiskt ändå betraktas som ett steg i rätt riktning.
Och en och annan container kanske är fylld med påskakärringar och sådana kan det aldrig bli för många av.
Om jag inte minns fel hade den nuvarande kommundirektören under många år en framträdande roll i motorspektaklet Hjulalfton.
Detta event har med all säkerhet bidragit till det stora intresset för motorsport, raggarbils- och MC-åkande som karaktäriserar bygden.
Det kanske hade varit lämpligare om kommunledningen hade låtit en i frågan mer neutral person få uttala sig om Motorevent, trovärdig miljöpolitik och raggarkultur.
Målgrupper och besöksnäring – vi som likt Greta Thunberg menar allvar med vårt miljöengagemang låter oss inte luras av maktföreträdarnas rotvälska.
Det finns all anledning att vara konfunderad över kommunens miljöpolitik. Jan Franssons inlägg stärker den uppfattningen.
När Elisabeth, Luma och Erland skulle gå på snabbtåget mot Göteborg idag på morgonen (de klev av i Skövde) väntade Greta Thunberg på Köpenhamnståget. Hon skulle till Rom och Vatikanen. Givetvis ämnade hon färdas med tåg ända fram till Stazione di Roma Termini.
Luftfärder kan man företa med hjälp av gungan. Det räcker med det. Och den åsikten är knappast något att bli putt för.
I Meny tar Tomas Tengby sig an uppgiften att lyfta de svenska ostarna och den svenska osttraditionen.
Lagrar man ost är det inte fel att ha samma namn som de man brukar se i ladugården, som Sivan och hennes båda systrar.
En sak är säker. Vi måste bli bättre på att äta svensk ost. Hälften av all ost vi konsumerar kommer från utlandet. Det rimmar dåligt med talet om hög självförsörjningsgrad. Ostmanifestet och Martin Ragnar jobbar med detta. Vi kan alla hjälpa till nästa gång vi går och handlar.
Att bygga höga hus behöver inte alltid vara fel. Men vissa förslag har lyckligtvis hamnat i papperskorgen. Dit hör Thor Thörnblads torn vid Nybroviken.
Foto Wikipedia.
Om jag fick bestämma skulle HSB’s planer på höghus alldeles invid den kulturhistoriskt högt värderade Villa Giacominaparken gå samma öde till mötes.
Ståplats i Nybroviken eller Kinneviken, det gör detsamma. Men sänkas bör de, med en rejäl betongklump, förslagen som inte är förankrade i folkdjupet.
Annars kan det sluta med en estetisk katastrof.
Förra årets torka var en katastrof för jordbruket och inledningen av detta år är illavarslande. Det har knapp fallit en droppe nederbörd de senaste 3 – 4 veckorna, grundvattennivåerna är lägre än under våren 2018, vattennivåerna i de stora sjöarna är bara delvis återställda och utsikterna för de 10 närmaste dagarna talar om solsken och kraftigt stigande dagstemperaturer.
Vad som behövs är krafttag från politiskt håll. Grödor och odlingsmetoder behöver anpassas för effekterna av ett varmare klimat och insatser som möjliggör konstbevattning av stora arealer behöver ha hög prioritet.
Mellan år med dåliga skördar får vi hoppas att det även dyker upp år när skörderesultatet är gott. Då måste det finnas möjlighet att lagra stora mängder spannmål för att säkerställa livsmedelsförsörjningen när skördekatastrofer inträffar.
Det har rivits många silobyggnader på senare år. Varför kan man undra. Hur tänkte de ansvariga? Det viktigaste är att detta allvarliga misstag rättas till.
En sak till! Freda åkermark från exploatering. Det borde vara straffbart att ödelägga odlingsbar mark.
Vår krisberedskap är inte alls god. Den är urkass. Det är hög tid att ändra på det.
Livsmedelsförsörjningen förbättras inte av att många egnahemsägare har förvandlat sina trädgårdar till trista stenöknar – med gigantiska soldäck, trädgårdar som borde användas för odling av potatis, grönsaker, frukter och bär.
Foto Wikipedia
Och det vore inte fel om Lidens flyttade tillbaka dit där verksamheten hör hemma. Skylten och flaggorna finns kvar och en och annan lilja tycks vilja detsamma som de blomsterkunder som inte är så särskilt förtjusta i Lidens nya lokaler i den för ändamålet skövlade Kartåsskogen. Det är inte alltid som ändamålet helgar medlen.
Bengt Rahms blogg 