Författare: bengan

Idag gick vi vår vanliga runda, den via Villa Giacomina, Furuhäll, Badstegen och Skogshyddan.

Badsuget var obefintligt.

Det blåser o,4 sekundmeter i medelvind i Lidköping, och det luktar rök. Rökpelarna nere vid Värmeverket stiger rakt upp, och röken bildar ett stillastående moln. Jag skulle tro att det handlar om inversion.

Skulle det bli långvarigt kan det bildas smog.

https://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/atmosfarens-cirkulation/inversion

Det var inte mycket som var bättre förr i tiden, men undantag saknas sannerligen inte.

Nu åker många ungdomar kring i avgasstinkande mopedbilar och epor. För ett halvt sekel sedan var ungdomen radikal (och inte som nu för tiden närmast brun), och inte så få var engagerade i skyddet av vår vackra natur.

Västgötabladet när det begav sig:

Nu har ungsvenskarna tagit över, och de har samma syn på natur och miljö som den vidrige Donald Trump. Bloggaren blir både arg och deprimerad.

Det är nästan som att Hitlerjugend och Bund Deutscher Mädel har återuppstått.

De som (likt brunhögern) ägnar sig åt att hata kvinnor, invandrare, konst och allt vad det nu är borta titta på den här utmärkta norska serien:

https://www.svtplay.se/berit-en-battre-man

Olof Ehrenkrona lär inte vara välkommen i USA, icke heller den individ som har gjort detta blogginlägg.

Erland utforskar en rejält vintrig Villa Giacominapark❤️☃️🌲😊

Tjugoett år efter Augustprisets utdelande läser jag så äntligen Bengt Ohlssons Gregorius.

För att kunna teckna ett sant porträtt av Gregorius har Bengt Ohlsson inhämtat hjälp från Ingemar Glemme.

Man får förmoda att Glemme inte har bidragit till det här stycket:

”Så står jag inför en värld där allt som jag tror på, där allt som jag har hållit högt faller till marken och trampas ner i sörjan av smutsiga hovar. En värld där allt är inriktat på överlevnad. En värld där begrepp som samvete, omtanke och ömhet står och skallrar i all sin ihålighet, och jag drabbas av den askgrå insikten att de där begreppen bara var något som vi hittade på för att göra denna jämmerdal uthärdlig.

Vi valde mellan Västerplana och Strö för årets nyårsbön. Uppe på Västerplana skulle bönen äga rum utomhus🧣, så för vår del fick det bli bön inne i den goa värmen i Strös så vackra medeltidskyrka. Andakten hölls av kommunister Richard Burén, med solosång av Clara Fahlgren.

Det är ingen risk att man blir sittande för länge i TV-soffan. Kvaliteten på programmen är oftast dålig, för att inte säga miserabel.

Men det finns lysande undantag, som dramaserien ”Jag for ner till bror”.

Något liknande hände faktiskt i Slöta församling 1985, där en 14-åring sköt ihjäl sina föräldrar efter att ha utsatts för övergrepp.

Jag har själv stött på personer under livet som skulle ha kunnat fatta den där hötjugan, spaden eller bössan – för att ge igen – men som ändå inte gjorde det.

Men att förlåta den som har begått en sådan illgärning, det måste vara totalt ogörligt.

Enligt Pensionsmyndigheten får jag ut 13.727 kr (per månad) i allmän pension (efter skatt) 2026. Det är 209 kr mer än 2025.

Månadsavgiften i vår BRF går samtidigt upp med 302 kr.

Men det är långt kvar till storsvagåren 1867 – 1869. Då fick de värst drabbade (och de var många) nöja sig med bröd bakat på bark och lavar.

Många fick ge sig ut för att tigga.

På vissa platser fanns en så kallad ståtarkung, vanligen en gammal soldat eller liknande, som hade till uppgift att jaga bort alla utsocknes tiggare. ”Kongen” var i allmänhet beväpnad med en grov käpp eller klubba, och kunde ses komma linkande genom byn, skrikandes och svärandes åt ”någon gammal kärring”, som kördes iväg.

Vid den tiden var Bernadotten Karl XV kung. Han gjorde absolut ingenting för att hjälpa sina undersåtar. Han hade fullt upp med vin, kvinnor och sång. Festandet var gränslöst. Och trots att han var gift spred han sin säd bland rikets vackraste kvinnor. Folket fick nöja sig med bark.

Hade kungen värnat om sitt folk istället för om sina älskarinnor hade han måhända undsluppit det tidstypiska straff han drabbades av pga sitt överdådiga leverne. När kungen är blott 43 år ”är blicken om aftnarna slocknad, och dragen vissnade”. Kungen har drabbats av syfilis.

Det finns en kvinna i Lidköping som sover ute – året runt – ofta i en busskur som hon helt sonika har ockuperat. Hon skräpar ner och förorenar. Inte sällan uppträder hon aggressivt. Hon har erbjudits boende, men något sådant vill hon inte ha.

För den som har minsta kunskap om psykisk sjukdom är det uppenbart att den aktuella kvinnan är gravt psykiskt sjuk och i behov av sluten psykiatrisk vård.

Men så fungerar det inte vårt land efter psykiatrireformen 1995.

Många utsatta patienter hamnade mellan stolarna och blev hemlösa eller isolerade när mentalsjukhusen avvecklades.

Den ”frihet” de psykiskt sjuka har uppnått till följd av denna reform innebär inte sällan att de hamnar i ren misär.

Anders Q Björman om psykiatrins fiasko: