Författare: bengan

Det är spännande att följa takbytet i vår bostadsrättsförening. I morgon skall de nya takpannorna hissas upp, och börja läggas – på hus 69.

Samtidigt läser jag tidskriften Byggnadskultur 1:18, som vi fick av Anna Lokrantz i samband med besöket på Kollängens Tinghus under Vårrundan.

Jag lär mig att det finns många typer av tak, som mansardtak (eller brutet tak), säteritak (som på Stola Herrgård), sadeltak (som i vår förening, även om det är många vinklar och vrår), valmat tak, flackt tak (i princip osynligt från marken), samt pulpettak.

Vad har man då för takmaterial? Jo:

Plåttak (med förzinkad, galvaniserad plåt)

Tegeltak (kom till Sverige redan på 1500-talet), kan hålla i 3-400 år!!! Det enda kvarvarande svenska tegelbruket finns i Vittinge, utanför Sala

Betongpannor byts ofta alldeles för tidigt, av estetiska skäl

Eternittak (tillverkades av asbestcement). Eternit är ofarligt för hälsan så länge materialet får vara kvar på sin plats.

Skiffertak (skiffer från Grythyttan, Glava och Kroppefjäll). Sedan 1960 bryts det ingen ny skiffer i landet. Lång hållbarhet.

Takspån ofta brukat i skogsbygder och numera mest till kulturhistoriskt värdefulla byggnaderz

Stavspån mest till kyrkor, var den vanligaste takbeläggningen i Rom (100 år f.kr). Bör tjäras vart 6:e år.

Torvtak mkt vanligt i Sverige fram till mitten av 1700-talet. Underst bräder, därpå fyra överlappande lager med näver. Överst två lager med torv, med rotsidorna mot varandra. Mullåsen skall hindra torven från att glida ned.

Stråtak (råg)halm eller (blad)vass. Vassen håller längre än halmen.

Papptak det vi idag kallar takpapp är inte baserat på papper, utan är istället en polyesterduk som impregnerats med asfalt. Under 1800-talet handlade det om lump, som doppades i tjära. Men pappen bröts ned av solen och man var tvungen att underhålla med tjärstrykning.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Mansardtak

https://sv.wikipedia.org/wiki/Vittinge_tegelbruk

Jag höll på att glömma de gröna taken, som har en lång tradition i Sverige, men som under 1800-talet fick lämna plats till andra material, som tegel och plåt. Då hade det handlat om torv, vass och halm, men i slutet av 1900-talet återkom gröna tak i nya former. Nu handlade det om sedumtaket. Sedum är en torktålig fetbladsväxt. Men det har även tillkommit biotoptak med betydligt fler växtarter. Fördelarna med gröna tak är många – mer hållbart omhändertagande
av dagvatten, motverkande av urbana värmeöar, gynnande av växt- och djurliv, bättre luftkvalitet och sänkta bullernivåer. Och lägg därtill ett stort upplevelsevärde!!

Och som ni säkert förstår är det som är skrivet här hämtat ur Byggnadskultur 1:18.

Hämtat ur Facebookgruppen ”Gamla tidningsurklipp från Tidaholm med omnejd”.

Visst bör man ha en stöppel till hands när man schablonmålar, men finns det ingen sådan får man försöka dutta så gott det går. (Närmaste stöppel lär finnas på Slöjddetaljer i Skara).

Anna Berg har givetvis en stöppel:

Bruno Liljefors ingick i den kommitté som tillsattes för att utarbeta stadgarna inför bildandet av Svenska Naturskyddsföreningen, som skedde i maj 1909.

Rörelsen var en reaktion mot baggböleriet i de norrländska skogarna, utdikningen av träsk och fågelsjöar, stenindustrins förlöpningar utmed kusterna och annan rå skövling. Till och med reklamskyltarna längs vägarna var en stor fråga, liksom förfulandet av landskapet.

Medlemsmatrikeln för Svenska Naturskyddsföreningens första år är en minst sagt fascinerande läsning.

Där myllrar det av läkare, apotekare, jägmästare och kronofogdar; grevar, baroner och grosshandlare, men inte särskilt många naturforskare. Faktiskt är målarna och skulptörerna fler.

Bruno Liljefors dök upp i matrikeln först 1913, då som ständig medlem. Från och med det året var det han som gjorde omslaget till årsboken.

Hämtat ut Fredrik Sjöbergs utmärkta biografi över Bruno Liljefors

SCA har använt FSC som ett försäljningsargument för att kunna ta mera betalt för sina produkter.

FSC – Forest Stewardship Council

Men efter konflikten med Ohredahke sameby i vintras då SCA avverkat stora områden som företaget lovat att inte avverka drog samebyn tillbaka samtycket.

SCA har betett sig riktigt vidrigt. Från samebyn sida åkte man 40 mil för att tala på plats i den skog som SCA ville avverka, om hur man kunde göra det så att samerna kunde acceptera det.

Men trots överenskommelsen har hela skogen varit slutavverkad när samerna kommit ner med renarna för vinterbetet.

SCA är ett riktigt otäckt företag med en ledning som är totalt likgiltig för allt – utom att tjäna så mycket pengar som möjligt.

Att SCA nu lämnar FSC är en glasklar markering att bolaget inte vill bedriva ett hållbart skogsbruk.

VD Ulf Larsson är ytterst ansvarig för detta och borde ta sitt ansvar och lämna bolaget.

Idag har vi haft besök av vår 95-åriga österrikiska kompis.
Putnik är hennes namn på den förskräcklige diktatorn i Ryssland.

Vi enades om att vi skulle få en betydligt bättre värld att leva i om vi sköt ut Putniken i världsrymden, i en sån där Sputnik!!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sputnik_1

Det är över tjugo år sedan vi besökte Lars på Heljesgården. Ett tag var det tal om att Västergötlands museum ville göra sig av med gården, av ekonomiska orsaker. Men så tycks som väl är inte ha blivit fallet.

I veckan var spetsen av Västsveriges kulturvårdare på besök. En vanlig plats på sin tid, men nu unik, säger Mimmi Göllas på institutionen för kulturvård på Göteborgs universitet.

Sveriges Radio:

https://www.sverigesradio.se/artikel/liten-tappa-med-stor-betydelse-unika-garden-bjuder-pa-tidsresa?fbclid=iwzxh0bgnhzw0cmteaar5dnh8sk7bhgkeuadobwoqhwfw3dpgl34yy-bc2gtjbugjbc7bp0kdhs8tnkq_aem_zwyvkq9atoqna_gljlsjaq

Västergötlands museum:

Heljesgården

”Med utsikt mot Hornborgasjön ligger kulturreservatet Heljesgården som förvaltas av Västergötlands museum. Syskonen Lars och Elsa blev de sista av ägarsläkten att driva jordbruket och de var fast beslutna att gården skulle bevaras som ett levande kulturminne. Gården visar de lokala jordbrukstraditionerna från 1800-talet till mellankrigsåren. Allt, både stort och smått, som kan berätta om vardagen på platsen har lämnats kvar. Gårdstunet har alltid slagits med lie och därför finns alla tänkbara blommor och örter under sommaren.”

Nyligen läste jag boken ”Trogen in i döden, skriven av botanisten och bildkonstnären Catarina Lundegårdh, barnbarn till Bruno och Signe Liljefors.

I den boken står Signe i centrum. Men nu är det dags för biografin ”Bruno Liljefors”, skriven av Fredrik Sjöberg. I den boken hamnar Bruno i centrum.

Frågan när Brunos naturintresse började visa sig kommer på tal efter ett femtontal sidor (längre än så har jag inte hunnit läsa).

Naturskydd var ett väsentligen okänt begrepp. Men grundandet av ”Sällskapet småfåglarnas vänner” 1869 vittar nu långt i efterhand om att ett vidare intresse för naturen (än det att bidra till mat på bordet) var under uppsegling.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Sällskapet_småfåglarnas_vänner

Hoppas att jag hinner läsa ut boken i tid. Det är bara fjortondagarslån och färdigläsandet av ”Den smala lyckan” lade beslag på fem av de dagarna.

Självklart väljer jag den offentliga vården, även när det gäller vaccinationer.

Och giriga Doktor24 tar 470 kr för en TBE-spruta. På Guldvingens Vårdcentral (VG-Region) kommer man undan med 330! Den äldre kvinnan som var före mig i kön påstod till och med att den var gratis. Men det trodde jag inte på – vis av erfarenhet. Räkningen lär komma med posten.

När vi hade satt dit plissegardiner i våra takfönster kom det ingen räkning. Tänk om den var bortglömd!! Men efter åtta månader dök den upp. 15.000 gick kalaset på.

Ridå.

Hans Gunnarsson framstår som en av de främsta skildrarna av en manlighet i upplösning.