Författare: bengan

Byt ut BYD-bussarna

Vi tjuvlyssnade när busschauffören samtalade med en annan passagerare. Det sades att nästa år skall de kinesiska BYD-bussarna bytas ut mot tyska bussar, kanske av MAN-typ och givetvis eldrivna, precis som nu.

Att vi slipper BYD i fortsättningen känns gott. Det sägs ju att det kinesiska bolaget använder sig av både slavarbetare och barnarbetare, och den typen av bolag vill vi ju inte befatta oss med.

Har Lidköpings elbussar tillverkats av tvångsarbetare – och av barn?

Varför det inte blir Volvobussar kan man undra. Många andra städer i VG-Region har ju fått sådana.

Det går inte att komma runt Christer A.

Men Krister Petersson ansåg att det var Stig Engström som det inte gick att komma runt.
https://www.svd.se/a/JojOq7/historiska-beskedet-om-palmemordet

Man kan undra varför.

Idag utkom de två sista podd-avsnitten om den högst sannolike mördaren, han som av omgivningen beskrevs som både otäck och extrem.

https://www.svd.se/a/VzBLp4/palmemordet-okanda-hatet-pa-christer-a-s-skytteklubb-magnumrevolver-kallades-palmestopper

”Det är passageraren som skall vänta på bussen och inte bussen som skall vänta på passageraren”

Så otrevligt uttryckte sig busschauffören när en äldre dam hade hastat över ett övergångsställe på Läckögatan och samtidigt gjort chauffören på den annalkande bussen uppmärksam på att hon gärna ville att han skulle stanna vid hållplatsen där strax intill.

Han stannade – och fick kanske vänta i 15 sekunder på att hon skulle hinna kliva på. Hon tackade för att han hade stannat – varvid hon fick ”rubriken” kastad rakt i ansiktet.

Det finns många bra busschaufförer hos Nobina, men det finns dessvärre även några riktiga stolpskott.

Att vara serviceminded är a och o i många yrken och dyker det inte upp några passagerare har busschaufförerna inget jobb. Svårare än så är det inte.

Tillägg: Bussen var i god tid eftersom den inte hade behövt stanna vid Framnäs City!!

.

Skinn-Ville, Cleo de Mérode och Arne Fritsell

Ett blogginlägg igår handlade om Rantens hotell, där verksamheten precis har kommit igång igen efter att ha varit vilande i ett antal år.

En av mina kusiner hörde av sig och nämnde att hans far har jobbat som kock på det anrika hotellet. Och hotellet drevs ju av den legendariske Arne Fritsell och hans hustru Anita. Arne började där redan 1955 och höll (som jag minns det) på till långt in på 2000-talet.

Jag hittade en bra sida om Ranten, där Skinn-Ville såklart dyker upp:

Klicka för att komma åt Ranten%20till%20webben.pdf

Och här om ett celebert besök:

Sommaren 1903 steg den franska dansösen Cleo de Mérode av tåget i Falköping och åt frukost på Rantens Hotel. Hon var omåttligt populär i Sverige vid denna tid (ungefär som Lady Gaga och Madonna för ett par år sedan). Hon ansågs vara oerhört vacker.
Nyheten om Cleos ankomst till Ranten (och Falköping) spred sig som en löpeld. Plötsligt stod det en klunga med människor utanför hotellet och kikade in genom matsalsfönstren. Falköpings-Tiding konstaterade dagen efter att Cleo ätit frukost ”precis som en vanlig människa”.

https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=274258

Vithet inne i svarta skogen

Det här mästerverket läste jag ut i ett huj.

https://www.gp.se/kultur/litteratur/litteraturrecension/fosse-skriver-om-doden-som-nagot-enkelt-och-mjukt.332236f3-48b0-4817-a532-97482a0ee827

https://www.svd.se/a/Ppmz25/recension-vithet-av-jon-fosse

Ju närmare romanjaget närmar sig gränsen, desto mer överger han språket.

När romanjaget träder över gränsen till döden finner han sig paradoxalt nog vara i ett gränslöst tillstånd, där allt är möjligt. Det är ett hoppfullt slut. Det skimrar om det.

Britta från Fåglagården i Luttra

Dokumentär i Sveriges Radio om Britta från Fåglagården i Luttra. Hushållerska i Stockholm i 53 år – men hon släppte aldrig kontakten med hembygden.

Det här måste jag bara lyssna på:

Screenshot

https://www.facebook.com/groups/638268813038554/permalink/2720471804818234/?

Den som inte har Facebook kan leta reda på programmet ”Farfars trotjänarinna” på P1 Dokumentär.

Fåglagården är belägen ett knappt bösshåll från den gård som min mormor och morfar brukade under några år på 1930-talet.

Älgarna som inte slutade som påläggskalvar

Idag vandrade vi från rastplatsen ovan Västerplana till Martorpsfallet.

Och väl framme kunde vi ana Mösseberg, långt där borta i fjärran.

Vinden var isande kall men vi kunde trösta oss med den myckenhet av blåsippor som Kinnekulle har att erbjuda. Och där vi satt och fikade hade vi faktiskt sällskap av en tibastbuske.

Vi stötte på några som vi känner. De hade sett tre älgkalvar på vägen upp från Husaby. Vi fick hålla till godo med dovhjort – som pålägg.