Författare: bengan

Det är inte lönt att försöka fråga doktorn, men det här programmet är faktiskt rena medicinen

Sedan någon vecka tillbaka har jag upptäckt att mitt blodtryck har hoppat upp till en oroande nivå (egenmätning). Mina 120/70 var helt plötsligt ett minne blott.

Min vårdcentral är dessvärre måttligt intresserad och vill inte ens ge mig tid för en blodtryckskontroll, jag som inte brukar besvära vårdcentralen mer än högst en gång vart femte år.

Det är faktiskt rena mardrömmen att söka hjälp inom svensk sjukvård. Och vårdcentralernas personal tycks göra allt för att mota bort de som tror sig vara drabbade av ohälsa.

Men det här programmet gjorde susen. Trycket efter att jag sett programmet var näst intill normalt:

Screenshot

Det var som att besöka en sån däringa hälsocentral som Fråga doktorn alltid brukar prata om.

Sanningsberget, Svenska linjen och Marvikens kärnkraftverk

Jag hade helt glömt bort att det hade byggts ett kärnkraftverk (Marviken) på Vikbolandet. Verket var en del av den så kallade Svenska linjen. Enligt denna skulle landet kunna producera både elektrisk kraft samt plutonium till svenska kärnvapen från inhemska tillgångar av naturligt uran. En stor del av utrustningen tillverkades inom landet, så när som på tungvattnet som skulle importeras från grannlandet Norge.

Verket var till stora delar färdigställt 1968, men stängdes definitivt 1970, utan att ha laddats med kärnbränsle eller levererat någon elkraft (och inget vapenplutonium).

Det var under läsandet av Therese Bohmans kritikerrosade bok Sanningsberget, som utspelar sig i Kolmården, som jag påmindes om förekomsten av Marvikens kärnkraftverk.

https://www.svd.se/a/AvGVkx/recension-sanningsberget-av-therese-bohman

Tyska bron i Vänersborg

Senast i mars skall den nya järnvägsbron i Vänersborg vara på plats. Om den gamla ”Tyska” bron, den som höll på att braka ihop 2023:

https://www.prismavg.se/exhibits/show/en-unik-hundraring/klaffbron

Om projektet att låta tillverka en ny bro, den som gör att vi återigen kan ta tåget till Uddevalla:
https://jarnvagar.nu/lang-vantan-pa-ny-bro/

Från ”Järnvägar förr och nu” igår. En nytillverkad brodel transporteras på Göta älv:

Screenshot

Havorringen

Vår ene son, som jobbar på Riksantikvarieämbetet, har berättat om den unika Harvorringen, den som hittades i en fornborg på södra Gotland 1961, men som dessvärre stals vid ett inbrott i Gotlands fornsal 1986.

Den har aldrig återfunnits, men det finns en misstänkt gärningsman.

Helagotland om den podd-dokumentär i sex avsitt som nyligen har publicerats:

https://www.helagotland.se/nyheter/gotland/artikel/nytt-avslojande-om-havorringen-utlovas-i-dokumentar/jowp671l

Alla nyheter handlar inte om puckon

På strandpromenaden byts en av de totalt uppruttna trapporna ut, dock inte den på bild:

När vi kom hem passade vi på att (återigen) leta efter mina borttappade glasögon, de som försvann i samband med arbetsdagen i början av augusti.

Och där låg de ju, i buskaget där de for av – nu ytterst förtjänstfullt upphittade av Anne. ”Här är de ju!!” ropade hon. Lite smutsiga och snedvridna, men hela!

Ni får leta själva:

Och så här ser de nya ut, de som gjorde att det blev en kostsam arbetsdag för bloggaren:

Det är tur att inte alla nyheter handlar om puckon som Trump och Musk. En och annan glädjande nyhet skadar faktiskt inte. Det tror jag att Bygdedjuren håller med om😊

Levnadsteckning

Inspirerad av Sven Olov Karlssons autofiktiva roman Bygdedjuret har jag börjat fundera på att skriva ner mina levnadsminnen.

Så här skulle inledningen kunna se ut:

Födelsen (min alltså) ägde rum på Länslasarettet i Lidköping och det fredagen den 25:e juli 1952. Uret visade 04.15. Partus normalis. Längden uppmättes till hela 53 cm, vikten till respektingivande 4.250 gram. Puerperiet (för min mor) u.a.

Hon har berättat att jag hade sår på en häl och såg rätt eländig ut. Om detta finns inget angivet i den journalhandling som barnbördsanstalten har fört, och som numera är i min ägo, i form av en kopia.

Min mor hade även fått för sig att jag kunde ha blivit bortbytt, med en unge som hamnade hos rikt bondfolk från Vara-trakten.

Det lär ha fötts många barn den natten, och därmed lätt att förväxla ungarna. Först när jag tog ett DNA-prov 2019 kunde bondespåret avskrivas. Jag hade då svävat i ovisshet i dryga 65 år.

Grabben där i Vara hade troligen aldrig funderat på att han kunde vara bortbytt. Enligt Arkiv Digital skulle han kunna ha hetat Börje Dick Larry. Men hans far var möbelhandlare, och absolut ingen bonde!