Författare: bengan

Så otrevligt uttryckte sig busschauffören när en äldre dam hade hastat över ett övergångsställe på Läckögatan och samtidigt gjort chauffören på den annalkande bussen uppmärksam på att hon gärna ville att han skulle stanna vid hållplatsen där strax intill.

Han stannade – och fick kanske vänta i 15 sekunder på att hon skulle hinna kliva på. Hon tackade för att han hade stannat – varvid hon fick ”rubriken” kastad rakt i ansiktet.

Det finns många bra busschaufförer hos Nobina, men det finns dessvärre även några riktiga stolpskott.

Att vara serviceminded är a och o i många yrken och dyker det inte upp några passagerare har busschaufförerna inget jobb. Svårare än så är det inte.

Tillägg: Bussen var i god tid eftersom den inte hade behövt stanna vid Framnäs City!!

.

Ett blogginlägg igår handlade om Rantens hotell, där verksamheten precis har kommit igång igen efter att ha varit vilande i ett antal år.

En av mina kusiner hörde av sig och nämnde att hans far har jobbat som kock på det anrika hotellet. Och hotellet drevs ju av den legendariske Arne Fritsell och hans hustru Anita. Arne började där redan 1955 och höll (som jag minns det) på till långt in på 2000-talet.

Jag hittade en bra sida om Ranten, där Skinn-Ville såklart dyker upp:

Klicka för att komma åt Ranten%20till%20webben.pdf

Och här om ett celebert besök:

Sommaren 1903 steg den franska dansösen Cleo de Mérode av tåget i Falköping och åt frukost på Rantens Hotel. Hon var omåttligt populär i Sverige vid denna tid (ungefär som Lady Gaga och Madonna för ett par år sedan). Hon ansågs vara oerhört vacker.
Nyheten om Cleos ankomst till Ranten (och Falköping) spred sig som en löpeld. Plötsligt stod det en klunga med människor utanför hotellet och kikade in genom matsalsfönstren. Falköpings-Tiding konstaterade dagen efter att Cleo ätit frukost ”precis som en vanlig människa”.

https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=274258

Det drivs av Bräcke diakoni.

Och rummen kallas numera kupéer😊

https://www.postvagnen.com/node/36930

Rum

Som landets troligen enda dygnetruntöppna väntsal. Och den som fryser kan ju flytta byrån lite längre bort från elementet.

Det här mästerverket läste jag ut i ett huj.

https://www.gp.se/kultur/litteratur/litteraturrecension/fosse-skriver-om-doden-som-nagot-enkelt-och-mjukt.332236f3-48b0-4817-a532-97482a0ee827

https://www.svd.se/a/Ppmz25/recension-vithet-av-jon-fosse

Ju närmare romanjaget närmar sig gränsen, desto mer överger han språket.

När romanjaget träder över gränsen till döden finner han sig paradoxalt nog vara i ett gränslöst tillstånd, där allt är möjligt. Det är ett hoppfullt slut. Det skimrar om det.

Dokumentär i Sveriges Radio om Britta från Fåglagården i Luttra. Hushållerska i Stockholm i 53 år – men hon släppte aldrig kontakten med hembygden.

Det här måste jag bara lyssna på:

https://www.facebook.com/groups/638268813038554/permalink/2720471804818234/?

Den som inte har Facebook kan leta reda på programmet ”Farfars trotjänarinna” på P1 Dokumentär.

Fåglagården är belägen ett knappt bösshåll från den gård som min mormor och morfar brukade under några år på 1930-talet.

Idag vandrade vi från rastplatsen ovan Västerplana till Martorpsfallet.

Och väl framme kunde vi ana Mösseberg, långt där borta i fjärran.

Vinden var isande kall men vi kunde trösta oss med den myckenhet av blåsippor som Kinnekulle har att erbjuda. Och där vi satt och fikade hade vi faktiskt sällskap av en tibastbuske.

Vi stötte på några som vi känner. De hade sett tre älgkalvar på vägen upp från Husaby. Vi fick hålla till godo med dovhjort – som pålägg.

Idag har vi varit på trantur i vårsolen, med nedslag i Bjurums gamla skola – där Renée Ungh ställer ut, på Trandansen och slutligen på Naturum Hornborga.

Mars är minst sagt ogästvänligt. Mars har ingen atmosfär att tala om vilket innebär att medeltemperaturen ligger runt –60°C men den kryper lätt under –100°C på nätterna och vid polerna. Bristen på atmosfär innebär också att flytande vatten inte förekommer på ytan och att det inte finns ett naturligt skydd mot rymdens strålning som därför når dödliga halter. Mars, planeten så många drömmer om, är en snustorr, isande kall radioaktiv öken. 

För Mars kolonisatörer innebär det att de kommer att utsättas för extremt tuffa fysiska och psykiska utmaningar. Bortsett från de uppenbara problemen med låga temperaturer och bristen på vatten och syre innebär den lägre gravitationen (en tredjedel av jordens) en förlust av både benvävnad och muskelmassa vilket leder till en kraftigt försvagad fysik. Den höga strålningen skulle leda till strålsjuka och på lång sikt förhöjd risk för hudcancer. Utöver det försämras immunförsvaret, hjärtat och blodomloppet. Så Mars utgör inte en särskilt trevlig plats för oss människor att vistas på.

https://www.svd.se/a/wgp1kP/vem-vill-folja-med-elon-musk-till-mars

Fascisten Musk vill tydligen åka dit. Är det någon som vill hänga med? Jag tror knappast det.

Bo Beskow fixade glasmålningarna i min dopkyrka i Skara (liksom utsmyckningen i FN:s meditationsrum i New York).

Nu läser jag den härliga boken om hans radikala föräldrar- Elsa och Natanael (farbror Blå?)

GP:s recension: https://www.gp.se/kultur/litteratur/litteraturrecension/karlek-konst-och-kamp-elsa-och-natanael-beskows-liv-och-verk-.dea6e098-3032-444b-bf0e-5919c1ed55ba

Natanael blev rektor för Djursholms progressiva samskola, och lade sedan grunden till Birkagårdens folkhögskola, en fruktbar mötesplats mellan kristna kretsar och arbetarrörelsen.

Elsa Beskow blev en av vårt lands mest geniala barnboksförfattare och jugendkonstnärer. Tillsammans flyttade de in i idolen Viktor Rydbergs kråkslott i Djursholm, och fostrade sex söner.