Författare: bengan

Vi i vår BRF har precis fått ett kollektivt TV-abonnemang, kopplat till Telia.

I vårt hem är det Anne som har kännedom om och ansvarar för all teknik.

Utifrån det hon har berättat har jag försökt att göra en skiss över hushållets digitala tjänster:

Om detta kan man läsa i dagens Understreckare.
https://www.svd.se/a/73VXX8/ivan-illich-och-den-skadliga-sjukvarden

”Det medicinska etablissemanget har blivit ett allvarligt hot mot hälsan.” Med det dramatiska utfallet skrev den katolska prästen, filosofen och modernitetskritikern Ivan Illich in sig i medicinhistorien för 50 år sedan.

Kärnan i hans argument behövs än i dag. Rika länder spenderar en allt större andel av sina medborgares gemensamma pengar på sjukvård, och med det höga syftet att undvika framtida sjukdom motiveras stora summor på förebyggande insatser.

En annalkande men ännu obefintlig ohälsa blir en fara i sig. I den evidensbaserade medicinens namn förtärs resurser på riskminimering av människolivets inneboende beståndsdelar. 

I sin bok ”Medical nemesis: The expropriation of health” (1974, på svenska 1975 som ”Den farliga sjukvården”) beskriver Illich tre typer av så kallad ”iatrogenes” – skadlig sjukvård. Den kliniska iatrogenesen betecknar de biverkningar, misstag och direkta skador som uppstår som en följd av medicinska behandlingar eller åtgärder. Den sociala iatrogenesen uppstår när det normala mänskliga livets påfrestningar börjar uppfattas som något sjukvården förväntas hantera. Illich menar att denna ”livets medikalisering” döljer ”de politiska förhållanden som gör samhället osunt”. 

Den verkliga samhälleliga skadan kommer när den strukturella iatrogenesen griper in och bestjäl människan på hennes förmåga att hantera smärta, lidande och död.

Denna, och flera andra av Illichs slagkraftiga formuleringar, är värda att sättas i sammanhang med vår egen övermedikaliserade tillvaro.

Från vissa hörs fortfarande ett eko från Illich, som från den irländske läkaren Seamus O’Mahony in sin bok ”Can medicine be cured? The corruption of a profession”.

Men det som O’Mahony förlorade hoppet till var inte det kliniska patientarbetet, utan till det gift som långsamt spred sig i sjukvårdskroppen – mätandet, protokollen, styrningsvurmen och, mest av allt, den medicinska forskningens hybris, den som mest producerar nonsensforskning som aldrig leder till någonting betydelsefullt.

I stället för att göra människolivet mer hanterbart producerar alla data bara ännu mer data, fler karriärer och fler forskare. Och är det någonting som en modern forskare är bra på, så är det att övertyga andra om varför ens forskning behövs.

Med det som elakt kallats för ”statistisk alkemi” aggregeras datan i de haussade meta-analyserna, som sedan ligger till grund för riktlinjerna. Så fort de lanseras förvandlas de till protokoll som måste följas. Verkligheten är dock mer komplex än den tillrättalagda studietillvaron och de patienter som till slut utsätts för behandlingen har oftast flera sjukdomar samtidigt eller särskilda behov, önskemål eller bevekelsegrunder. Sådana faktorer åsidosätts när riktlinjerna tvingar in läkarna i upplöjda hjulspår.

Att förvalta läkarens mest värdefulla dygder – omdöme, intuition och erfarenhet – har aktivt misskrediterats av protokollvårdens profeter.

Varken patienter, läkare eller allmänhet är nöjda, menar han, men alla är slavar i ett oöverskådligt komplex och krafterna som håller maskinen igång är starka.

Kroppen har blivit varje individs tempel. Att ta hand om den och hålla sig vid god vigör är ett moraliskt imperativ. Som bortblåsta är högre värden som att leva för sin familj, tjäna sitt land eller lämna över livet i en guds händer.

Rök inte, drick inte, ät sunt och träna – allt för att uppnå så hög ålder som möjligt. Ingenting hotar ett sekulärt och individualistiskt samhälle så som döden.

O’Mahony manar till uppror – vi måste sluta fokusera på risker och prioritera de faktiskt sjuka. Lidande och död ska härbärgeras, inte elimineras. Livet måste få ett annat mål än att bli långt.

Den statustyngda medicinska forskningen måste byta plats med kommunal- och hospicevård. För det är de döende som betalar priset för satsningarna på de unga och friskas rätt till ett symtom- och riskfritt liv.

Den evidensbaserade medicinens statuter formulerades i all välvilja. Men med facit i hand måste ytterligare ett potent citat från Ivan Illich lyftas fram: ”Åt helvete med goda intentioner”.

Apoteken vilseleder om förkylningssprayerna.

https://www.svd.se/a/wgvE5n/sbu-avfardar-forkylningsspray-finns-inte-nagra-mirakelkurer

Hämtat ur artikeln:

Halsont, trötthet och snuva kommer ofta när det minst passar. Men att ta till kosttillskott eller mun- och halssprayer i hopp om att bli av med förkylningen snabbare är sannolikt bortkastade pengar. Myndigheten Statens beredning för medicinsk och social utvärdering, SBU, har finkammat det vetenskapliga forskningsfältet – och kommit fram till att det inte finns några mirakelkurer som kan mota bort eller ge en lindrigare förkylning.

Ibland påstås att kosttillskott med vitamin B6, B12, D, magnesium eller selen skulle kunna ha effekt på förkylning, men enligt granskningen saknas vetenskapliga belägg för det.

Detsamma gäller två olika typer av mun- och halssprayer, Viruseptin och Coldzyme. I marknads­föringen sägs dessa medicintekniska produkter både förhindra och förkorta förkylningar. I Apotekets webbhandel kan man läsa att produkten Viruseptin har ”kliniskt bevisad effekt”. ”Låt gärna varje familjemedlem ha egna sprayer”, tycker Apotek Hjärtat.

Men man måste ha på fötterna om man ska tycka till om något som verksamt, annars blir det vilseledande marknadsföring.

SBU gick även igenom forskningen kring c-vitamin och zink. Här är resultatet mer osäkert. Ett dagligt intag av C-vitamin kan möjligen minska risken att bli förkyld. Risken är då mellan en och sju procent lägre. C-vitamin kan möjligen också göra att man blir frisk snabbare, så att en veckolång förkylning som normalt skulle ha varat i sju dagar, är överstökad redan efter dag sex, eller åtminstone efter drygt sex och en halv dag. Zink verkar kunna skynda på tillfrisknandeprocessen ännu mer, upp till två dygn

Om Solesan läser jag i Per Wästbergs memoarer ”De hemliga rummen”.

Preparatet innehöll vitaminer i hög koncentration, och Per fick det av sin mor (tillsammans med fiskleverolja), åtminstone vid tiden för Andra Världskrigets utbrott. Men Per Wästbergs familj hade betydligt allvarligare saker att oroa sig för än vitaminbrist. Pers mamma var nämligen judinna, han själv halvjude.

Bild på förpackningen: https://digitaltmuseum.se/021028810901/forpackning

Om Solesan och Pertussin läser jag i Åke Catos blogg:

Solesan

Pertussin enligt SAOB: https://www.saob.se/artikel/?unik=P_0633-0280.kkDP

Vi hade fått ett presentkort på Möllans ost på flera hundra kronor. Stort tack för denna fina gåva❤️

Vi promenerade till Möllevångstorget. Där såldes Vrångebäcksosten i butiken Möllans ost. Pris 700 kr/kg.

Det låg en bit i disken som knodden påstod skulle motsvara värdet på presentkortet. Detta överlämnades men knodden ville ha mer. Vägningen hade i själva verket visat att vi skulle betala 302.95.

Självklart betalad vi, men i ostbodarna på Nya Stadens Torg hade knoddarna inte varit lika knussliga. Därom är jag helt övertygad.

Undrar vad butiken får betala till kreditkortsbolaget när kunden betalar med kort…

I Kungsparken i Malmö kan man beskåda Ernst Billgrens mästerliga staty ”Diana – Naturens väktare”.

I samma park kan man äta billigt och gott. Den som fixar det är självaste Falafelmästaren.

Och i kvarteren intill (i Gamla väster) kan man få sin närståendes cykel fixad – billigt, snabbt och yrkesskickligt – detta hos Solis cykelmästaren!

Åtta av våra nio barnbarn var på plats när det ordnades med ett hejdundrande födelsedagskalas för Saga och Selma

Men Missy tog det säkra före det osäkra och gömde sig i tvättstugan!

Den här radiodokumentären lyssnade jag till i morgonväkten

Det gäller naturligtvis även de störartade fiskarna.

Men den som stör allra värst är helvetesmaskinen jetski. Oväsendet den frambringar stör allt levande, inte minst undertecknad.

Det som stod skrivet skapade ingen kontakt med mitt inre. Böckerna återlämnades därför, och det skyndsamt.

Men Polarsommar återupprättade denna känslomässiga kontakt, från allra första början.