Författare: bengan

Nu är rösten lagd, och krysset satt.

Det blev på en kvinna som är bosatt i Kristianstad.

Hon påstår sig vara bra på att köra traktor.

Och viktigast av allt: Hennes partis förkortning slutar inte på D.

Klarar sig valhemligheten, eller är gåtan löst?

Ledamöter (inkl ordföranden) i ”Svensk förening för akutsjukvård” i en mycket bra debattartikel i onsdagens SvD:

Det finns en viss acceptans hos befolkningen för att åka längre sträckor för planerad, specialiserad vård, men akut och generalistisk vård behöver kunna ges där människor bor – och för den akuta, tidskritiska vården ligger det i sakens natur att den inte kan vänta och därmed måste vara tillgänglig nära befolkningen.

Den akuta vårdkedjans förmåga att leverera vård till befolkningen har också uppmärksammats i samband med Sveriges inträde i Nato, då Nato ställer vissa grundkrav på medlemsländernas sjukvård. Dessa krav har svensk sjukvård svårt att möta, och bristen på möjlighet till kapacitetsökning i den akuta vårdkedjan i händelse av kris eller krig utgör i sig en risk för den svenska befolkningen.

Den verkliga samhällsfaran handlar om en ökande förlust av sjukvård i form av nedmonterade eller nedlagda sjukhus, akutmottagningar, vårdcentraler och ambulansstationer beroende på personalbrist. Och när ingen längre vill arbeta i sjukvården, vem ska då ge medborgarna vård?

Hela artikeln:

https://www.svd.se/a/8qBw7G/samhallsfaran-ar-att-vardyrken-overges-skriver-specialistlakare

”Trots oenighet kring det mesta som omgärdade THX var myndigheter, experter och patienter eniga på en punkt: »Sandbergs omhändertagande av svårt sjuka människor var strålande. Döende och kroniskt sjuka fick hos Elis Sandberg ett helt annat bemötande än inom den vanliga sjukvården. Han förmådde förmedla hopp och förtröstan där den konventionella sjukvården drog sig undan.« Jerzy Einhorn var så imponerad av Sandbergs bemötande att läkarkandidater skickades från Karolinska till Aneby för att auskultera. Insikten om bemötandets betydelse bidrog till utredningen »I livets slutskede« [2], som blev ett startskott för den palliativa vården.”

Citatet är hämtat ur Läkartidningens recension:

https://lakartidningen.se/aktuellt/recensioner/2023/08/en-hyllning-till-det-goda-patientmotet

För Elis Sandberg var det en hederssak att inte göra skillnad på folk och folk: Han avskydde elitism och kotterier mer än något annat!

Kortfattat om Elis Sandbergs verksamhet:

https://www.odenochaventyr.se/artiklar/veterinaren-som-trodde-han-kunde-bota-cancer/

Stallet på Läckö slott var tyvärr stängt. Då for vi vidare till Läckö Strand, och där var det minsann öppet i det gemytliga caféet. Mackorna var riktigt goda, likaså vaniljbullarna. När vi hade gått vandringsleden dök plötsligt min BB-kompis Leif upp (se fotot där han poserar med Anne). Vi brukar ses i de mest oväntade sammanhang. Och vem var det som besökte min mor när hon bodde på Ranliden? Jo Leif såklart😊

Badade gjorde vi inte – av lätt förklarliga skäl.

I det här avsnittet av Mogna röster (som jag tipsats om av Anne) får vi bl.a. lära oss vikten av att värna djur, klimat och natur, vi får stifta bekantskap med sonen till Sveriges Radios USA-korrespondent på 1960-talet, Björn Ahlander (vem minns inte honom!!) – sonen Dag Sebastian (författare och diplomat) döstädar här inför en flytt och gör sig av med massor av böcker (som ingen visar sig vilja ha) och vi får även veta att gammalt folk dricker mer och mer, ungdomar gör tvärtom. Problemet är att ju äldre man blir, desto torrare blir innanmätet. Det innebär att alkoholen inte späds ut på samma sätt i kroppen. Skadorna på organen (inklusive hjärnan) blir därmed betydligt större när gamlingarna ägnar sig åt att förtära innehållet i de vinboxar och annat alkoholhaltigt elände de har släpat hem!! Inte särskilt smart, kan tyckas.

NLT 3:e juni. Journalistkåren har att hålla sig väl med de motorintresserade. Minst fyra sidor ägnas åt helgens alla motorevent.

Men för några år sedan röt faktiskt tidningens dåvarande chefredaktör Calle Sundblad till. Vid en crusing hängde raggarna ut sina nakna rumpor ur sidofönstren, mitt för sjukhuset – och Sundblad var då totalt uppledsen på att Lidköping framstod som en bakåtsträvande raggarstad.

På Källdalens rosor fick vi vetskap om vad Blombergs f.d. mejeri skall användas till.

Den nu rätt ålderstigne godsägaren har för riktigt stora pengar rustat upp byggnaden. Där ämnar han tydligen bo nu på äldre dar. Själva herrgårdsbyggnaden skall tas över av nästa generation.

I början av medeltiden tillhörde Blomberg Husaby kungsgård, men Olof Skötkonung skänkte den till biskopen i Skara. I modern tid har gården tillhört släkten Hamilton, men på 1980-talet togs gården över av den nuvarande ägaren Jönsson.

Starten för dagens vandring ägd rum nere vid Blombergs ladugård. Målet var Källdalens rosor.

I Falköping trodde en del att KDS var en cykel

På valaffischen med Alice Teodorescu Måwe pekar en blå pil åt höger. ”Gränser och frihet” står det.

https://www.svd.se/a/Eypny2/eu-valet-sverige-slappte-in-sd-i-varmen-gar-europa-samma-vag

Alf Svensson: Jag vill inte kritisera, men det kanske inte hade varit min slogan. Tror man den är bra så begriper man nog bättre än jag, säger han.

Sverigedemokraternas ”Mitt Europa bygger murar”, vill han däremot gärna kritisera. Man berömmer sig av att stänga ut medmänniskor som gör allt för att klara livhanken. Han blir gråtfärdig när han tänker på det.

Han skulle verkligen bli dyster till mods om man går högerut. De här högerhöger­partierna har ju egentligen inget intresse för EU-idén. Man behöver ha EPP, social­demokrater och liberaler i ett block. Och det begriper de alla tre. 

Bloggaren: Alf Svensson skulle säkert vilja be både Ebba Busch (som har förvandlat KD till en etisk härdsmälta) och Alice Teodorescu Måwe dra dit pepparn växer. Men eftersom han (i motsats till dem) är en sann kristen vill han ogärna ta till storsläggan.

Hämtat ur boken Tabula rasa

1971 for Carl-Göran Ekerwald med familj till Persien, i en Ford Transit!!

Alltsedan Ekerwald var sexton år hade han dagligen läst några verser i Eric Hermelins majestätiska översättning av persisk poesi. Och när det hade gått trettio år med denna läsning, fick han lust att på ort och ställe se den miljö varur poesin vuxit fram. Det skulle bli en pilgrimsfärd, en hadjj, fast inte till Mecka utan till helgongravar i Iran.

Sådana vallfarter hade han redan gjort – till godset utanför Enköping där Fridegård växte upp, och till Gripenbergs slott utanför Tranås där Eric Hermelin hade bott, och till Starbo vid Smedjebacken där Swedenborg tillbringat sina lyckligaste ungdomssomrar.

Inför Fridegård hade han några år tidigare rent av talat om att de skulle ta sig ända till Indien, en idé som tilltalade Fridegård av två skäl – dels ansåg han Indien ha den vackraste och mest tilltalande kartbilden av jordens alla regioner, dels trodde Fridegård att vi svenskar på grund av var vällevnad var dömda att återfödas i Indien för att få lära oss veta hut och inte leva i frosseri!!!

De for via Istanbul (där en tjuv mitt i natten på campingen stal en resväska), vidare till Aleppo i Syrien. På ett hotell i Deir el Zor var det ett knivdrama under natten – beduiner råkade i luven på varandra och blodet forsade nedför trappan. När de senare passerade gränsen till Irak öppnade gränspolisen eld – men det löste sig med en liten muta. När de närmade sig Bagdad drabbades de av svår saltbrist. Värmen under färden genom öknen var extrem. Den enda dryck de lyckades inhandla längs vägen var Seven up – med mkt socker men inget salt.

Men efter att i staden Shirin ha ätit extrasaltade vita bönor återvände familjen till livet!!

Längre än så har jag inte hunnit läsa.