Gentrifiering och trädplantering följs åt

Enligt artikeln i SvD här nedan karaktäriseras områden som är gentrifierade av att där planteras det många träd.

Men den som rör sig längs med Skaragatan i Lidköping, och passerar Kommunhuset, upptäcker inga träd. Alla hårdgjorda ytor förvandlar gatan och dess omgivningar till en ogästvänlig urban värmeöken.

Vi har skickat in medborgarförslag om att plantera träd längs Skaragatan, men ansvariga på kommunen har inte ens bemödat sig med att svara.

Var gubbarna som bestämmer har sin bostad vet jag inte. Men jag skulle tro att de bor i sådana där villaområden där det knappt finns någon trädgård, men gott om hårdgjorda ytor, och ett stort antal motordrivna fordon.

Högt status anser sig dessa gubbar säkert ha, men det där med miljö och klimat fäster de inget större avseende vid.

En skrift för den som har ledsnat på de skriftlärdes illdåd

Israels yta är mindre än Smålands, utgörande blott ynka fyra promille av Mellanösterns totala landområde.

Men desto större är det lidande kampen om denna jordplätt förorsakar.

Som väl är finns det fredligare trakter, som gamla Skaraborg. Och den här trevliga skriften damp ner i brevlådan idag:

Där får man veta att Kyrkogårdslaven är Västergötlands landskapslav, att platådiabasen är vår landskapssten, uranet vårt landskapsgrundämne och Alkonblåvingen vår landskapsinsekt.

Ett glädjande besked är att Råda Sands täkttillstånd upphör den 1:a juni 2028. Därefter skall täktområdet återställas och bli ett område för natur- och friluftsliv.

Det låter inte klokt: Vi har alltid funnits – och kommer alltid att finnas

Den tyska fysikern Sabine Hossenfelders bok ”Existentiell fysik” (översättning Claes Bernes; Fri tanke) handlar om de stora frågorna – överlever vi döden?, hur uppstod universum?, vad är tid?, finns matematiken? – från en fysikers perspektiv. 

https://www.svd.se/a/RzOrWx/recension-existentiell-fysik-av-sabine-hossenfelder

Det finns frågor om vilka vetenskapen inte har något att säga, frågor som hon kallar utomvetenskapliga.

Hossenfelder menar att frågan om universums uppkomst är ett exempel på en sådan utomvetenskaplig fråga.

Hossenfelder beskriver hur det innevarande ögonblicket, nuet, inte har kvar sin vanliga ställning i relativitetsteorin, eftersom det förflutna och framtiden inom teorins ramar är lika verkliga som nuet.

Fyrdimensionell rumtid leder till ”konsekvenser som verkar strida mot sunt förnuft”, för i den speciella relativitetsteorin är det meningslöst att säga att två händelser inträffar samtidigt. ”Så snart du går med på att något just nu kan existera någon annanstans, fast du inte ser det förrän senare, tvingas du gå med på att allt i universum existerar nu.”

Att framtiden, nuet och det förflutna existerar på samma sätt kallas för blockuniversum. I det existerar alla våra tidigare jag och våra döda släktingar på samma sätt som vi, det är bara det att vi inte uppfattar det så. I någon mening är de lika mycket ”vid liv” som vi är. ”Det låter inte klokt, men är förenligt med det vi känner till i dag”, skriver Hossenfelder.

Vi alla finns i den fyrdimensionella rumtiden, ”har alltid funnits och kommer alltid att finnas där”.

I NLT denna morgon läser bloggaren att fr.o.m. 1:a oktober kommer tidningens premiumprenumeranter att kunna ta del av alla artiklar i SvD och AB.

Då kan den som vill läsa hela Understreckaren som handlar om Sabine Hossenfelders bok.

Det finns inte mycket skratta åt

Särskilt inte om man läser de hemska rubriker man möts av i press, radio och TV.

Man får trösta sig med det lilla, som Coops nya namn på havredrycken. Och köper man fyra kostar de (tillsammans) fyra kronor mindre än motsvarande dryck på Willys! Och havren kommer från svenska åkrar!

Men hos oss har den alltid hetat, och kommer alltid att heta Simonmjölk😊

Jan Emanuel, Ebba Busch och Richard Jomshof

Där har vi tre av de famösa gästerna på Jimmie Åkessons bröllop.

https://www.nsk.se/solvesborg/bildextra-har-gifter-sig-sd-ledaren-jimmie-akesson-med-matilda-karnerup/

Vigseln förrättades av den kristdemokratiska riksdagspolitikern och tillika prästen Hans Eklind.

Det är ingen nyhet att KD och SD har en intim relation.

”Kärleken är röd” sjöng Kicki Danielsson i Melodifestivalen 1983. Men i Sölvesborg igår var den helt och hållet brun.

Den Gud jag känner kan inte ha närvarat.

Bloggaren spekulerar

Att ayatolla Ali Khamenei är livrädd och har gömt sig på okänd (men troligen inte för Mossad) ort är lätt att förstå, detta efter Hizbollahledaren Hassan Nasrallahs så hastiga (och våldsamma) död.

Men jag tror att Israel inte bara är ute efter ayatollan. Det skulle nämligen inte alls förvåna om Irans kärnvapenprogram inom kort går i graven, med hjälp av en välriktad attack från Israel.

Högste ledaren för programmet likviderades redan 2020:

Konsten att snoka reda på god litteratur

Idag läste jag ut Dag Ahlanders bok ”Den sista flytten”. Mest handlade boken om Ahlanders kvalfulla arbete med att reducera den enorma boksamlingen.

Det gick vägen till slut. 150 lådor med böcker följde med till den nya bostaden. 40% hade han lyckats göra sig av med.

För mitt välmående behöver jag alltid ha en bok tillhands. Men någon lämplig sådan fanns inte, och kvoten för utlåning av e-böcker på Bibliotek Västra Skaraborg för innevarande månad är redan uppfylld.

Vad göra? Jo, jag loggade in på SNOKA-biblioteket. Där kan man nämligen låna e-böcker om man har lånekort på Biblioteken i Göingebygden.

Och snabbt hittade jag en bok som väckte mitt läsintresse:

Det skall bli intressant att se om den är värdig en Nobelpristagare🏯🇯🇵🎎

Ett, två, tre – Rött ljus!

Så ropade barnen på skolgården igår när vi skulle hämta vårt yngsta barnbarn Majlis. Och leken var så rolig så att det dröjde fem minuter innan Majlis upptäckte att vi var på plats.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Röda_lyktan_stopp

Men några ”röda ljus” lyckades jag inte få till på Gamla Läckövägen, även om jag gjorde ett tappert försök.

Min tanke var att kommunen skulle fixa ett fartgupp i höjd med infarten till Fliten i samband med asfalteringen av Gamla Läckövägen.

Det som vi kallar själen är bara en vandrande solfläck under träden

Att läsa Werner Aspenström är som att hitta fram till en gulskimrande kantarellbacke.

Han kände de täta skogarna inom oss: »Det som vi kallar själen /är bara en vandrande solfläck / under träden, en uthuggning / dit det snedställda ljuset når.«

Han gick barfota genom tillvaron, sällan tungsint men oerhört ömtålig.

Werner var ingen resenär utan »en skogens kvarsittare«: »För att komma till en främmande ort måste vi hela tiden passera hemtrakter, annars kommer vi ingenstans.«

Han påpekade att man inte behöver färdas i Afrika för att skymta människoödets förkastningssprickor. Allt förblir ändå ouppklarat.

Han liknade sig vid en bondestudent, för vilken hela livet inte räckte till för att reda ut en enda av världens motsägelser. Obesvarade frågor var viktigare än bestämda lösningar. Synteser och helheter fann han destruktiva. Allt man skriver är förord till något större.

Hämtat ur Per Wästbergs bok Ung mans dagbok