En kompis har forskat lite i vad ”Luftslottet” är för något. Kulturföreningen har sina lokaler på en plats som heter Ågårdskvarn, belägen i Holmestad utanför Götene.
Konstnären Jonas Liveröd driver denna förening, en förening som tycks vara vara väldigt originell och speciell.
Bla. ska en musikgrupp som kallar sig ”Kristi dårar”framföra folkliga dödspsalmer!!
Det är då den ideella föreningen Luftslottets första publika arrangemang för sommaren ska ske, under namnet Vanitasafton, som beskrivs som en upplivande afton i dödens tecken. Medverkar gör bl.a. den kände folklivsforskaren Bengt af Klintberg.
Eftersom det är livsviktigt att sådant här kommer fram tar jag mig friheten att återge texten i sin helhet:
För många administratörer och för få läkare. Det är en av riskerna Ola Ohlsson, före detta chef på CSK, ser inom sjukvården i dag. Det där skötte vi förr inom professionen på ett helt annat sätt, säger han.
Ola Ohlsson har varit klinkchef på CSK i drygt 15 år, var professor i professor i medicin med särskild inriktning hjärt-kärlsjukdomar och numera ledamot i Österlenakademin.
Nu ställer han sig kritisk till antalet administratörer anställda inom sjukvården i Skåne.
I ett brev riktat till regiondirektören frågar han – tillsammans med Dag Lundberg, professor i anestesiologi (narkos) och intensivvård vid Lunds Universitet – kring hur fördelningen mellan administrativ respektive sjukvårdande personal ser ut i regionen.
– Vi skulle bara vilja klara ut en del frågor som vi har. I dag finns problem med köer i sjukvården och andra personalbekymmer. Samtidigt har vi funnit att man har prioriterat att satsa på administrativ vård. Vi vill höra vad tanken är bakom detta, säger Ola.
– Vi kan lätt mäta sjukvårdsproduktivitet eller kvalitet, men hur kan vi mäta effektiviteten hos administratörer? En risk blir att det kommer på skam när det gäller den sjukvårdande delen, när man prioriterar administratörer. Det är inte konstigare än att vi är två professorer, med stor klinisk erfarenhet, som undrar.
Ola Ohlsson anser att det är stor skillnad mot när han själv var verksam.
– Jag kan inte erinra mig att man hade så många kommunikatörer inom region. Vad gör alla dessa? Det tycker jag är intressant. Vi hade en pressansvarig. Nu vet jag inte hur det ser ut men man hör om titlar som till exempel verksamhetsutvecklare. Allt det där skötte vi förr inom professionen på ett helt annat sätt. Nuförtiden arbetar en mängd med nya datorsystem, som har tippat både en och två gånger.
Vad uppfattar du som risken?
– Risken blir att vi har färre som tar hand om patienterna. Nu riskerar vi att det istället mer blir möte på möte, och inte så mycket uträttat. Det är det som vi vill ha en klarhet i.
Dagens bussutflykt tog oss till Varnhem. Klosterkaféet serverade morotssoppa, vi kollade på dahlior och försökte oss på att vandra runt Klostersjön – men vi fick vända efter halva vägen då vi stötte på en förmodat folkilsken tjur.
Min mors ”mellanstadieskola”, numera vandrarhem:
Vi besökte även Junkragården i Varnhem där barnbarnet till mina Båltorpkusiners kusin har sommarcafé, med underbara kardemummabullar, bakade i den bakstuga som är placerad i den fantastiska trädgården med växter från hela världen. Obs att det är sista helgen för i år som ”Lillan” håller öppet.
I åratal har brittiska statsvetare ställt sig frågan varför Boris Johnson aldrig någonsin erkänner att han har gjort något fel.
Boris Johnson är en annan typ av lögnare än Donald Trump. Den tidigare amerikanske presidenten upprepar påhittade saker som om det i sig självt skulle göra dem till sanning. Boris Johnson är mycket halare. Han utelämnar, fördunklar, förvirrar, förnekar, avleder, attackerar och tycks sedan be om ursäkt (samtidigt som han antyder att han inte har gjort något fel och att de som antyder att han har gjort något fel egentligen är de verkliga skurkarna).
Att hantera en sådan här person är ohyggligt svårt. Eftersom du hela tiden blir manipulerad.
Under Boris Johnsons tid vid makten började ett gammalt turkiskt uttryck citeras bland konservativa parlamentariker: ”När en clown flyttar in på ett slott blir han inte kung. Däremot blir slottet en cirkus”.
Det här var mannen som fick sparken som journalist från The Times för att helt enkelt ha hittat på ett citat. Lämnade ut adressen till en journalist som hans kompis ville ”slå ner” och fick sparken som konservativ skuggminister efter ytterligare lögner.
Trots det blev han premiärminister.
Han hette ju inte ens ”Boris”! Han hette Alexander. Han bytte bara namn när det passade honom. Precis som han bara bytte parti när det passade honom. Precis som han bara bytte åsikt om EU när det passade honom. Eftersom inget av dessa ting (namn, parti, åsikter) egentligen betyder något för honom.
Den verklige Boris Johnson (om det finns någon sådan) är nämligen argsint. Misstänksam. Litar inte på någon.
Allt detta blev frustrerande för dem som ville att han skulle göra bra ifrån sig som premiärminister. De var många, och de blev alla lurade.
Idag inleds den händelse som går under beteckningen Power Big Meet.
Minst halva befolkningen ogillar eventet och många tvingas fly staden för att de inte står ut med att befinna sig i en miljö som stinker av avgaser, burn outs, alkohol, spyor och urin. Därtill kommer motorvrål, skränande fylltrattar och rockmusik. Nedskräpningen skall vi inte tala om.
Ingen annan kommun vill ge utrymme för denna typ av event. Men i hållbara Lidköping går det bra, fast det förutsätter att motorfolket kör över den del av befolkningen som motsätter sig det hela.
Nu tror jag inte att det hjälper att protestera, icke heller att FN:s Människorättsråd kopplas in. Inte ens Erdogan lär hetsa upp sig.
Vill det sig riktigt illa återkommer Kjell Gustavsson även nästa år, och nästa…
Lidköpings gör verkligen skäl för namnet Lisch, en kommun som har kört fast i 1950-talets rätt dräggiga raggarkultur.
Tillbakablick: Vid raggarkravallerna i Kristianstad 1959 fick militären sättas in:
Efter att den lokala Kristiandsstadspolisen misslyckats både med att upplösa upploppet och att få förstärkning från Malmöpolisen kontaktades istället vakthavande befäl vid Norra skånska infanteriregementet I 6. Efter att ha rådgjort med högre befäl skickades militärpoliskompaniet, bestående av värnpliktiga och repsoldater, till platsen där de hårdhänt rensade området med batonger och dragna sablar.
Att bränna en helig skrift, må det vara Koranen eller Bibeln, är ett tydligt sätt att visa missaktning för troende människors övertygelser. Att bränna heliga skrifter är inte en inbjudan till ett samtal. Det är att, för att vara tydlig, pissa på det heliga.
Yttrandefriheten är inte, och har aldrig varit, obegränsad. Yttrandefrihetens gräns har passerats vid brännandet av heliga böcker utanför heliga byggnader.
Ann Heberlein föreslår ett återinförande av en reviderad lag om trosfrid, av samma snitt som den finländska samt en något ödmjukare attityd hos dem som hyllar sig själva som förnuftiga och därmed avfärdar religion som vidskeplighet.
Tänk om det är de som saknar förmågan att uppfatta det heliga, och inte de troende som är oupplysta?
Bengt Rahms blogg 