Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Jag kände att jag var tvungen att (via Duo-appen) chatta om det nya SVT-Programmet ”Sverige Live”.
Så här skrev jag. Det var moderatorn som gav mig signaturen😊:
Men visst saknar man de gamla, lugna och sammanhållna programmen – som Go’kväll och ”Sverige idag”.
Om jag skall vara ärlig känns ”Sverige live” som en mindre katastrof. Livstiden lär vara begränsad. För vem vill sitta i 210 minuter varje vardagkväll och titta på sådant som kungligheter, bröllopsbestyr och tulpanskötsel?
Apropå det inlägg jag gjorde i morse – Det här skrev jag 2020:
På Digitalt museum (den del som tillhör Västergötlands museum) hittar jag uppgift om morfar Simons syster Idas båda döttrar Anna och Valborg. Men var är de på fotot?
https://digitaltmuseum.se/021017216099/peterssons-med-u-s-a-frammande
Och bildtexten kan upplevas som aningen förbryllande:
Bildtext: Peterssons med U.S.A.-besök av Anna och Valborg Johansson Velinga.
Ruth Carolina Peterson(huvudet synligt längst bak) , f. Viby 1902, d. 1976, g.m. Ernest B. Johnson år 11/9 1922 i Stockholm. Dottern Alma Ruth Lorraine Johnson(flickan), f. maj 1928, med tilltalsnamn Lorraine. Båda bodde i Woburn, Massachusetts, USA. Lorraine gifte sig med Howard Small i Massachusetts år 1948, boende i Yarmouth, Massachusetts år 2012.
Männen är alla syskon, Ruths farbröder, fr v: Johan, August och David Pettersson, Carl G Petterssons söner.
Besöket måste väl ha ägt rum i Velinga, och inte i USA? Och vilka var de där Petersson?
Mormor Lisas mamma Turinna föddes på Aplagården, med efternamnet Petersson. Det måste väl vara den kopplingen?
Så kallt var det vid Trafikverkets väderstation i morse.
I em tog vi bussen ut till Sjölunda och promenerade hem. Det var en vacker vandring, men det bet rejält i kinderna. När vi kom hem visade termometern – 13.
Det är som att kyla och orostider har ett samband. Då tänker jag i första hand på de stränga krigsvintrarna. Förhoppningsvis förebådar inte årets januarikyla en lika ondskefull tid.
Jag sitter och bläddrar i den fantastiska boken om konstnären Edna Cers. Edna är norra Europas ledande konstnär vad gäller batik.
Boken avhandlar även andra konstnärer som verkar/har verkat i Kinnekullebygden.
Edna Cers och Bengt Winberg slog sig ner i Sörbo Skola (där Edna fortfarande är bosatt). Lars-Erik Ström hamnade i Broby skola.
En sak är säker: Vi behöver konsten mer än någonsin nu när vansinnesdårarna i Vita Huset och Kreml tror sig få härja fritt.
Det är som bekant konsten som gör oss till människor.
Idag skulle mormor Lisa ha fyllt 135. Hon föddes i Aplagården i Velinga den 10:e januari 1891.
Om jag förstår det hela rätt har släkten rått över både Mossagården och Aplagården, och detta allt sedan urminnes tider.
Här ses Lisa och Simon på Ulunda i Varnhem, troligen på 1940-talet.
Och nästgårds – i Moledet – växte morfar Simon upp!
Ett kompistips fick mig att låna denna bok.
Men först måste jag bli klar med pastor Gregorius – som för tillfället sitter hos dr Glas, efter att ha drabbats av extraslag när han spionerade på sin vänstrande hustru Helga.
Gregorius lärde sig att känna igen tecknen. Hur tröttheten långsamt rann ur kroppen, och oron började pyra över att det skulle bli en natt när han vanmäktig låg och såg hur det ljusnade i rummet.
Vid ett tillfälle nämnde han saken för doktor Morén, och frågade om det fanns några mediciner eller huskurer som han kunde rekommendera.
Han bara skakade på huvudet. Man ligger inte sömnlös utan att det finns goda skäl till det, sade han.
Allting går så fort numera. Knappt är vi färdiga med en syssla, förrän vi skyndar vidare till nästa. På detta sätt hinner vi samla på oss en hel del, som vi behöver fundera över i lugn och ro. För de flesta av oss inträffar detta inte förrän vi ligger till sängs.
Dr Morén till Gregorius:
”Det klokaste pastorn kan göra är att respektera sin sömnlöshet. Det finns inget onaturligt över den. I ärlighetens namn är jag snarare förundrad över att det finns människor som sover gott om natten.”
Den gamle doktorns röst hade en lugnande inverkan på Gregorius.
Ibland önskade han att det funnes en doktor Morén för alla människor. Under ett lång liv hinner man samla på sig många krämpor och egenheter, och det är lätt hänt att man börjar tänka på dem som något gåtfullt och onaturligt.
Men för Morén hade allt sin naturliga förklaring, och om den inte stod uppenbarad för ens ögon, så kunde man ända lugnt utgå från att förklaringen fanns någonstans. Han var orubblig pả den punkten.
Det fanns tillfällen när Gregorius kom till hans mottagning, när både kropp och själ kändes som en enda stor oroshärd, men Morén lyckades alltid övertyga Gregorius om att han inte hade kunnat bli på något annat sätt än just så här, att det både var logiskt och naturligt.
I doktor Moréns sällskap tyckte man sig få en förklaring till vem man var, och att det var en följd av ett antal omständigheter som man inte kunde, och aldrig heller hade kunnat råda över.
Hämtat ur Bengt Ohlssons roman Gregorius, som utspelade sig i början av 1900-talet.
Idag gick vi vår vanliga runda, den via Villa Giacomina, Furuhäll, Badstegen och Skogshyddan.
Badsuget var obefintligt.
Bengt Rahms blogg 