Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Sedan bloggaren började göra inlägg med koppling till Kvacksalveriboken har tipsen strömmat in, inte minst om preparat som har brukats i hembygden.
Här har vi ett riktigt dunderpreparat mot klåda:
Missa för allt i världen inte artikeln i Kvällsstunden: http://kolojox.se/om.html
Det finns säkert många som anser att bloggaren bör behandlas med Kolojoxet, mot dennes (för omgivningen så tröttsamma) skrivklåda.
Så många vårdades på sjukhus för Covid-19 nu vid lunchtid. 110 av dem får intensivvård, 1489 vårdas på andra avdelningar.
Det gäller således att fortsätta med att ta det piano. Att rusa iväg till publika evenemang är inte tillrådligt.
1760 gav bloggarens Härjasläkting Johan Anders Darelius, grundare av och överläkare vid Serafimerlasarettet, ut ”Socken-apothek eller några huscurer”. Där ingår även ett recept på ögonsalva: Huggormsfett blandas med zinkoxid. Salvan appliceras utanpå och inuti!! ögonen varje kväll mot röda och ”fläckiga” ögon.
https://digitaltmuseum.se/021026162196/apoteksbok
Under 1800-talet minskade intresset för ormmedicin. Kanske ormarna uppfattades som gammalmodiga inom läkekonsten, precis som ”album graecum”(torkad hundskit)!
Idag fick jag ett fotografi från min kusin Anders, taget några år in på 60-talet. Där poserar både han och jag, våra föräldrar och min (ingifta) moster Rut från Kvarnegården.
Var brorsan och morbror Ivar håller hus är oklart. Men en av dem torde väl hålla i kameran.
För bloggaren var han helt okänd – till för en liten stund sedan. Då dök Banting plötsligt upp i Kvacksalveriboken, i kapitlet om Hälsokost, med underavdelning LCHF.
William Banting var således den som låg bakom detta med bantning.
Den här bilden ger Wikipedia av Banting:
William Banting, född 1796, död 16 mars 1878, var en begravningsentreprenör känd för att ha gått ner kraftigt i vikt efter att ha lagt om sin diet till socker- och stärkelsefattig kost. Banting hade genom åren dragit på sig en kraftig övervikt, som lett till problem med leder i knän och problem med att gå på toaletten. Han hade frågat flera olika läkare om råd utan någon framgång. Då han blev så fet att han fick problem med hörseln (fett tryckte mot innerörat) gick han till läkaren William Harvey, som föreslog en drastisk kostförändring.
Harvey ordinerade en diet bestående av ganska stora mängder proteinrik föda, såsom kött och fisk.[1] Han minskade kraftigt på intaget av kolhydratrika matvaror, såsom öl, bröd, socker och potatis. Till sin stora förvåning tappade Banting snabbt åtskilliga kilo. 1863 meddelade han allmänheten om sina framsteg i broschyren Letter on Corpulence Addressed to the Public, där han beskrev hur han under loppet av ett år (från augusti 1862 till augusti 1863) lyckades gå ner i vikt från 92 till 71 kg.
Hans broschyr blev såpass populär att ordet bant kom att användas som verb, till exempel i uttryck som Do you bant?. Det användes första gången i en tidningsartikel i The Times den 13 augusti 1864. I engelsktalande länder lever ordet inte längre kvar i vardagligt språk, medan orden ”bantning” och ”att banta” har blivit etablerade begrepp på svenska.[2]
Detta sa bloggaren till kyrkoherde Rudolf Johansson (som 6-åring).
Kyrkoherden besökte akutmottagningen på Centrallasarettet i Falköping den 5:e augusti 1958. Där upptäckte han bloggaren som väntade på eternarkos och avlägsnande av en (som det visade sig) phlegmonös appendix.
Idag kom journalanteckningen från Regionarkivet i Göteborg. Här har vi slutklämmen:
Fergon var ingen höjdare, inte ens som krossad och uppblandad med hallonsylt. Det är sannolikt därför bloggaren icke frivilligt tar sig ett järn.
Så här såg det ut när Karnevalen gick av stapeln 1952.
Men bloggarens behov av karnevaler och andra spektakel tycks ha försvunnit samtidigt som den där fula appendixen.
Rudolf:
Vem kan motstå ett sådant suveränt erbjudande
I Lidköping har vi äntligen (långt senare än många andra kommuner) börjat ta hand om matavfallet – för att utvinna gas och (kanske allra viktigast) för att kunna återföra fosfor till våra åkrar.
https://fof.se/tidning/2010/4/artikel/nar-fosforn-sinar-blir-det-svalt
I vår bostadsrättsförening infördes matavfallshanteringen så sent som nu i lördags.
Men i DN läser jag en artikel med dystert innehåll. Av all den plast vi använder i landet återanvänds inte ens 10%. Resten eldas upp i våra fjärrvärmeverk och ger därvid upphov till enorma utsläpp av växthusgaser.
https://www.dn.se/vetenskap/sopeldning-av-plast-varmer-svenskarna-om-vintern/
Här skymtar det i höjd med Blombergs hamn. Destinationen är dock höljd i dunkel.
Denna härliga januaridag inmundigade vi årets första semlor, införskaffade på Willys för en billig penning. Vi satt i uterummet där temperaturen nästan nådde upp i 30 grader. I fjärran skymtade vi Mösseberg, med Vilske-Kleva och Gökhem i förgrunden.
Men vad vi inte visste var att semlornas mandelmassa var utbytt mot vaniljkräm! Det svinnsmarta visade sig vara allt annat än försvinnande gott! Den medhavda boken torde kunna förklara vad det hela handlade om.
Så se upp för Gerdas vaniljsemlor. De smakar gräsligt!
Den aktuella bakstugan i Grästorp ingår dessbättre inte i vårt ”panorama”.
Bengt Rahms blogg 