https://www.svd.se/den-svara-konsten-att-glomma-bort-sig-sjalv
Ur artikeln i SvD (länk här ovan):
I ”Det som inte finns” har Carl-Göran Ekerwald läst 17 kända och okända människors vittnesbörd från olika århundraden om hur de i olika sammanhang har känt av – och ofta agerat – på grund av något de upplevt vara utanför dem själva och omöjligt att analysera.
De beskriver alla detta ”något” på olika vis: Guds röst, den gudomliga partikeln, intuition. Några av dem är troende, andra inte, men ingen av dem tvivlar på sina erfarenheter av detta kraftfulla ”något”. Detta trots att det är osynligt och ogripbart – ja, till och med svårt att beskriva.
Den tyske skalden Goethe litar helt och fullt på det han kallar ”ett kärt osynligt ting” som vägleder honom genom livet. Det är angeläget att vi lyssnar på ”partikelns” diskreta påstötningar.
Om vi istället agerar rationellt (dvs planerar och ägnar oss åt uträkningar), då stället vi oss i vägen för oss själva.
Vi måste således överlämna oss åt detta osynliga ting och leva på impulser, känna efter vad som är rätt väg, lukta oss fram, vädra likt hundar. Det är rätt att följa en stark impuls, utan att förnuftsmässigt låta värdera den. Annars riskerar vi bli förfäade!
Vi behöver således gå in i oss själva, konsultera våra skyddsänglar, söka vår intima radar – den som visar ut rätt kurs. Följa intuitionen
Rousseau skriver: Reflexion och eftertanke är ett naturvidrigt tillstånd. Den som tänker och planerar är ett depraverat djur. Han predikar ickevetandets filosofi och hyllar de förnöjsamma kvietister som bejakar allt som sker och aldrig besvärar Vår Herre med några böner.
Istället för att lyssna och acceptera det hemliga ordlösa budskapet som man kan ta del av intuitivt vrider och vänder de rationellt tänkande på alternativa lösningar – ett fruktlöst grubbel.
