Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
När morgonkaffet skulle doseras dök det upp en riktig böna, kommen från självaste Arabien!
Det är inte varje dag man får uppleva något dylikt.
Man förstår verkligen att det här är äkta kaffe, befriat från cikoria, rostade maskroser och andra hemska surrogat!
Även vi har åkt nattåg via Basel, på våra resor till och från Italien. De flesta gångerna har vi dock valt att resa via Österrike och Brennerpasset.
Jag är osäker på vad det är som lyser så starkt på himlen (åt öster) nu ikväll. Jag tror inte att det är en planet.
Möjligtvis att det skulle det kunna vara Alfa Canis Majoris, mer känd som Sirius (eller Hundstärnan).
Men jag tänker att Sirius mer hör vinterns stjärnhimmel till. Kanske att någon som läser detta vet besked.
Ur morgondagens DN:
Det är så lite jag begär. Bara en evig vår. Tjugo grader ungefär och ett sus som i björkarna går. Jag vill inte ha stenhus och guld och sånt där. Det är så lite jag begär. Det är så föga jag begär. Bara glädje som aldrig tar slut. Bara lycka som ingen mask förtär och som ingen bacill äter ut. Blott ett paradis utan ståhej och besvär. Det är så föga jag begär. Det är så ringa jag begär. Allenast ett paradis. Inte minsta juvel, inte minsta affär, inte minsta idrottspris. Det finns inte en dyrgrip som jag håller kär. Det är så ringa jag begär.
På förmiddagen promenerade vi fram till stan. Då körde många bilister som dårar genom Tofta, Lockörn, Villa och Stenhammar.
Nu i eftermiddag tog vi en promenad ner till Skogshyddan. Bilarna hade knappt styrfart. Förklaringen gavs vid Skogshyddans parkering. Där hade polisen hastighetskontroll, dessvärre väl synlig.
De rötägg som kör alldeles för fort har något gemensamt. De är utmärkta ögontjänare och håller bara hastigheten när det är radarkontroll eller vid passage av fartkamera, aldrig för att vara rädda om andras liv och lem. De psykiatriska diagnoserna kopplade till den typen av beteende är inget att stoltsera med.
Det är uppenbart att det är ”tack vare” människors enorma sug efter alkohol som vi har kvar våra stora tidningsdrakar.
Jag kollade i SvD’s nyhetsdel fredagen den 13:e augusti. Då fanns det sju stora vinannonser (varav två helsidor).
När vi promenerade till Framnäs idag varseblev vi hur fyra unga flickor (troligen inte äldre än 15 år) klev ur en mopedbil de hade parkerat vid Skogshyddan. Tre av dem hade suttit på sätet där fram. Den fjärde tog sig ut via bagageluckan!
Man undrar verkligen vilka det är som styr och ställer i det här landet och som kan tillåta så vanskliga färder – och man undrar även hur vissa föräldrar är funtade.
För hur skulle det gå för dessa flickor om mopedbilen krockade med ett annat fordon – framifrån, från sidorna eller vid påkörning bakifrån.
Mopedbilar finns faktiskt avbildade på museum:
https://digitaltmuseum.se/021016822243/hmm6450
Det är bara där de hör hemma, och absolut ingen annanstans!
Igår fick vi ett nytaget foto från Toftabäcken, taget av en kompis. Han upplyste oss om att det finns de som kallar denna bäcken för ån.
När vi gav oss dit idag kan vi bekräfta att många bäckar små ger en full å!
Och Framnäs kan stoltsera med en ny bassäng
Sannolikt är det Syndafloden som har återkommit, som straff för alla de övergrepp (titta bara på vad som hänt med Kartåsskogen) vi (med berått mod) har begått mot Moder Jord.
De som har makten skyr inga medel. Skogar fälls. Åkermark föröds. Plåtskjulen skjuter i höjden. Det som blir över hårdgörs med asfalt.
Jag såg en bild i NLT på hur den nya padelhallen i Lidköping skall se ut. Givetvis omges byggnaden av asfalt, med ett inte ringa antal bilar. Men var är cyklarna? Hur tänker de här människorna egentligen?
Det få fattar är att den enda vägen är den enkla vägen, dvs den som präglas av förnöjsamhet. Och ingen skall inbilla sig att en familj som har inhandlat fem elbilar (omnämnd i NLT) är på rätt spår. Att tillverka bilarna (inklusive att skaffa fram Lithium till batterierna) kräver enorma mängder energi och råvaror och växthusgaserna fullständigt sprutar ut ur skorstenarna.
Gävle är ett skräckexempel på hur det går när den manliga nätverken (där gubbsen som ingår bara skall ha och ha) tvingar fram sin vilja, på klimatets bekostnad:
Och på ett helt dygn ser det ännu ”gävligare” ut:
Många undrar hur vi skall bli av med alla Kanadagäss som (bl.a.) förorenar våra badvatten.
Det finns ett recept, dvs ett förslag till lösning:
Bengt Rahms blogg 