Det blev till att sitta utanför altandörrarna vid intagandet av den goda rabarberpaj vi bjöds på denna regniga julieftermiddag. (De utan riskstämpel satt där inne).
Men skydd sakades definitivt inte mot de rikligt fallande dropparna.

Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Det blev till att sitta utanför altandörrarna vid intagandet av den goda rabarberpaj vi bjöds på denna regniga julieftermiddag. (De utan riskstämpel satt där inne).
Men skydd sakades definitivt inte mot de rikligt fallande dropparna.

Ibland kan sociala medier kännas som rena natta. Då tar det verkligen emot att göra inlägg, att gilla och kommentera.
Då får man göra uppehåll. Det finns ju annat att fylla tillvaron med.
Det finns platser där natten knappt existerar så här års. Nattavaara hör dit. Visserligen ligger stationen med detta namn bara en kilometer norr om Polcirkeln, medförande att midnattssolen bara gör en kort visit varje sommar. Men ljuset är ändå förhärskande.
https://jvgfoto.se/dagens-bild/2020/07/13/
Och hade vi suttit på tåget norrut nu hade det definitivt blivit ett inlägg, kanske illustrerat med ett foto på den lilla väntsalen i Nattavaara!
Jag tror faktiskt att denna väntsal är betydligt trevligare än den på busstationen i Skara. I den sistnämnda härskar nämligen mörkret, året om.

Måhända att det är COVID19 som har medfört att inspirationen och engagemanget går på långvarv. Inte en enda gång under innevarande år har vi kunnat att ta emot våra barnbarn när tåget gör uppehåll vid perrongen i Skövde respektive Falköping.
Det är inte så konstigt att håglösheten hotar att ta över.

Och skogshallon smakar bäst på Skogshyddan

https://www.oppetarkiv.se/video/1486186/ville-valle-och-viktor-avsnitt-1-av-4
Ville och Viktor kan kvitta, men Valle gillar vi:

Icke bara i coronatider, utan för jämnan.
Sjukhusbaren på SkaS Lkp lever redan upp till denna önskan.
Så här såg det ut där inne tidigare i veckan. Bloggaren fick inte ens lov att följa med in, hindrad av två bastanta vakter! Men törhända att han såg för ung ut för att få lov att beträda denna lokal.

Idag blev det en utflykt till Varnhem, med huvudfokus på Kata gård. Anne slog sig givetvis i slang med en av munkarna. Måhända att de utbytte tankar om medeltida surdegar.








Invid kyrkan skymtade vi den skola där min mamma och flera av hennes nio syskon har gått.

Den utsökt goda lunchen intog vi på Café Doppingen vid Naturum Hornborga. Och på den efterföljande promenaden såg vi himmel och äng mötas.



Inne på detta museum hamnade ett av mina blogginlägg:
Förr tog man detta med hög beredskap på största allvar:
Sedan muren föll har luften helt gått ur den svenska beredskapen.
De av mig återskapade minnesbilder som en gång i tiden hamnade på muséet, då i originalversion:
https://bengtsfornojsammatankar.com/2020/05/23/aterskapade-minnesbilder-fran-psykvarden/
Det har gått 13 år sedan mötet i Järpås ägde rum. Det har hänt en del sedan dess. Kåken förfaller och fordonet har brunnit upp.
Det har blivit många tågresor till Varberg för vår del genom åren. Men i år ser det dystert ut på resefronten.
Att ge sig ut bland dårarna som hålls på våra vägar lockar aldrig och Folkan vill helst att vi undviker att färdas säkert och miljöriktigt (dvs kollektivt).
Men tröst finnes. Glöm inte att förstora bilden med hjälp av den lilla fyrkant som dyker upp nere till höger i bild när kameran har aktiverats.
Man kan ligga på sängen i Stenhammar och blicka ut över Riddarfjärden. Saltsjön anar man i bakgrunden.