Bengt Rahms blogg

Mormor, mamma och moster är ute på lokal.

Erland och morfar klarar sig bra på egen hand. De steker pannkakor och leker så att det står härliga till.

Morfar läser Pelle Svanslös för Erland.

Konditorier är ju trevliga ställen, men just Råttströms lockar nog fler katter än människor.

Eftersom en av Erlands kusiner har kalas för klassen nu i eftermiddag tänker vi ta oss dit efteråt för att se om kakfaten är helt länsade – vilket de förhoppningsvis inte är!

Erland ville väldigt gärna att morfar skulle titta på ”Två snubbar”.

Undrar om han anade att morfar skulle känna igen sig.

https://www.svtplay.se/video/23362182/tva-snubbar/tva-snubbar-sasong-1-avsnitt-3?start=auto

 

Erland har fått ett dinosaurieägg i försenad födelsedagspresent. Han ser lite betänksam ut när han kämpar med att karva bort den stenhårda leran runt den lilla skräcködlan.

Han fick även ett herbarium och ett enkelt mikroskåp, allt från den utmärkta Naturbokhandeln på Öland.

 

Vi människor lär oss aldrig den självklarheten att vi skall vara rädda om naturen. Råda är det senaste exemplet – se foto på NLT’s förstasida.

Det finns säkert de som har längtat efter detta skidspår, detta eftersom skogsskövling, hysteriskt flygande och andra miljöfientliga aktiviteter har medfört att snövintrarna i stort sett har uteblivit.

I ett område uppe i Råda deltog vi i en exkursion med Fältbiologerna 1976. Syftet var att lära sig mer om svampar, mossor och lavar. Den delen av Rådaåsen är nu helt borta sedan många år. Där gapar nu ett gigantiskt och anskrämligt hål i naturen, typ som efter detonationen av ett taktiskt kärnvapen.  Något svampmoln lär dock icke ha observerats.

Sanden har forslats bort med hjälp av tusentals lastbilar och ligger nu utspridd, land och rike kring.

Den som vill se på dumheter kan bege sig till Råda, något som bloggaren numera försöker undvika med alla till buds stående medel.

Att slå vakt om naturen och miljön är inte att gnälla. Det är istället ett måste för alla de som hellre värnar om livet på Jorden än om egenintresset.

Några retweeter  denna söndagkväll: Moberg undrar vem fan Jimmie Åkesson är.

Bilderna säger inte allt om vad Jimmie Åkesson och hans allierade står för i svensk politik.

Men det skulle ha sannerligen ha behövts en Moberg eller en Palme för att rota i den värdeavgrund som framförallt den där Åkesson representerar.

Moderaternas alkoholpolitik skall vi inte tala om, den som slår så stenhårt mot kvinnor och barn.

Dessvärre är inte suktandet efter alkoholhaltiga drycker mindre på vänsterkanten.  Slagord är vänsteranhängarna bra på, men folknykterhet är verkligen inte deras favoritgebit.

Nu är det dags för nästa bok.

Den belägring som romantiteln pekar ut gäller alltså männen som gärna vill erövra den snygga och smarta men ack så jagsvaga huvudpersonen Mona som längtar efter en fadersfigur. Och sen då? Ville de inget annat? Mycket sällan, som det verkar.

En av männen som dimper ner i Monas (dvs Mariannes) säng är den stora passionen Johnny, som ska vara ett porträtt av Björn Afzelius.

Jag sitter och funderar på skillnaden mellan olika sociala medier.

Instagram är ett av dessa. Där skall man absolut inte gå till attack mot de personer eller företeelser man inte gillar. Men inläggen behöver för den skull inte sakna djup utan förmedlar ofta en genuin känsla hos ”kontohavaren”, en känsla som denne vill dela med sig av till andra på Instagram.

Facebook har jag lämnat för länge sedan. Där kunde man verkligen bli attackerad av  maktens bandhundar, om man inte passade sig.

En enligt min åsikt rätt obehaglig ”plats” att befinna sig på.

Men bäst är bloggen. Den är bara min. Här kan jag uttrycka precis det jag känner, positivt eller negativt om samhället och dess maktstrukturer, utan att behöva frukta obehagliga motangrepp (svarsfunktionen är avstängd).

Andra kanske väljer att uttrycka sina tankar och åsikter indirekt genom att tillhöra ett visst politiskt parti. Men bloggen passar bra för mig som har en mer introvert personlighet, en som inte trivs  i rampljuset och i de stora sociala sammanhangen.

Jag tycker mig dessvärre finna att de som gillar de företeelser i samhället som omfamnas av flest antal medborgare är de som har svårast för att acceptera att det finns några få som vill ge uttryck för en annan uppfattning.

Toleransen mot oliktänkande kan således vara liten. Det känns inte särskilt juste.

Julmässa på Hällekis säteri eller soppa med nybakt Linusbröd på Klostret. Ibland är valet lätt, särskilt som var sak har sin tid.

 

Psalmen  ”Jag  skall behaga Herren i de levandes land” (på latin i rubriken) användes för att hjälp den döda över till Guds rike.

Psalmen sjöngs ofta av främlingar mot betalning. Placebo betydde ursprungligen just ”tomt smicker”.

Placeboeffekten inom medicinen skall inte underskattas. När morfinet tog slut på fältsjukhusen användes koksaltinjektioner, som faktiskt ledde till att smärtan lindrades betydligt.

Med moderna undersökningsmetoder har man kunnat se ett för smärta viktigt område lysas upp i hjärnan, oavsett om det är morfin eller placebo som har givits.

En läkare i vit rock (inte i T-shirt) som ger ett placebopreparat leder till en bättre effekt än om det är en sjuksköterska som utför behandlingen.

Stora piller är bättre än små. Handlar det om ångest är det grön färg som gäller, mot smärta vit och mot depression gul.