En ömhet som väcker frågor

Vad är det som händer på Ömheten 2? Hus har rivits och det har skapats en flera tusen kvadratmeter stor ”terrass”, med Gamla Läckövägen belägen några meter högre upp.

Men det finns inga tecken på att nya byggnader skall uppföras. Vad är syftet med projektet? Är det någon som vet?

Där det förut fanns trevliga små villor, omgivna av träd och grönska, möts nu den förbipasserande av ett omdanat landskap.

Man måste gå försiktigt fram, särskilt i estetiskt känsliga miljöer. Den nya upplevelsen av Gamla Läckövägen, hitom Sommarkiosken, är numera inte direkt tilltalande.

Jag känner en ömhet i själen. Jag har känt den förut, när vackra byggnader eller fin natur har fått skatta åt förgängelsen, ofta helt i onödan.

65D9171C-E1C7-44FF-853E-19705B915F35

Trollhätteglass, avnjuten i Grästorp

När jag följe med kompisen Gunnar och hans familj till stugan i Ammenäs på somrarna i början av 60-talet gjorde Amazonen alltid uppehåll i Grästorp.

Där fanns en kiosk vid vägkanten och tradition bjöd att alla vi fyra (obältade) barn i baksätet skulle ha varsin Storstrut.

Här kan man se en film med tema Trollhätteglass, inspelad under somrarna mellan 1958 – 1962.

Bra tankar av ledarskribent på SvD

Det är inte ofta som jag har anledning att gilla det som skrivs av ledarskribenterna på SvD. Men detta tycker jag faktiskt är riktigt bra tankar, nedtecknade av Thomas Gühr:

Statsmakten kan sägas ha varit ett slags fripassagerare på de goda effekterna av värnplikten.

https://www.svd.se/hur-ersatts-det-som-varnplikten-medforde

”Vår försvarsmakts värnpliktssystem har genom årtiondena haft ett antal för samhället mycket nyttiga sidoeffekter. Värnplikten har omvittnat fungerat som socialiserande, nivellerande och integrerande för den hälft av befolkningen, de unga männen, som varit förpliktigade att genomföra den.

Socialiserande i bemärkelsen att den har, som det kunde heta, gjort män av pojkar. För många rekryter har värnplikten varit den station i livet där man till sist ändå skaffar sig vanor kopplade till vardaglig självdisciplin: bädda sängen, ta hand om sig själv och sin hygien, sköta sin utrustning och lära sig leva ett regelstyrt liv.

Nivellerande på så vis att oaktat social bakgrund och ekonomiska omständigheter kom soldaten genom mönstringssystemets utvärdering att indelas med någorlunda likasinnade och likabegåvade. Tillsammans med sina kamrater nödgades han att lösa gemensamma uppgifter i grupp. Direktörens och verkstadsarbetarens söner grävde latriner eller slet i trossen tillsammans. För det framtida vuxenlivet har det slaget av samvaro lett till såväl möten och livslånga vänskaper som gett grunden för en förståelse av det mänskligt gemensamma över klassgränser och sociala skrankor.

Integrerande därför att värnplikten, allt eftersom Sverige fick en växande invandrad befolkning, utvecklades till den sista offentliga institution, efter skolan, som genom sina principer för likabehandling och meritokrati kunde understödja anpassningen till och insteget in i det svenska samhället.
Inget av ovanstående är givetvis avsikten med värnplikten, vars grundsyfte är att bidra till vårt lands försvarsförmåga. Ej heller kan de uppräknade effekterna vara skäl för dess existensberättigande. Men vårt samhälle har haft stor nytta av dessa effekter, och statsmakten kan därmed sägas ha varit ett slags fripassagerare på dem.

Men när värnplikten gradvis urgröptes under de senare decennierna och till slut helt avskaffades i fred 2010, fördes ingen som helst diskussion om hur dess goda samhälleliga sidoeffekter skulle bibehållas. De som observerat effekterna sörjde värnpliktens upphörande av dessa skäl, men de som av militära skäl, rätt eller fel (fel enligt mig), förordade värnpliktens avskaffande, var på det hela inte alls intresserade av hur dessa goda effekter skulle kunna återtas.

Värnplikten är nu återinförd sedan 2017. (Det säger en del om vårt politiska systems kortsiktighet att vi slår av och senare slår på institutioner som behöver mycket långa tidscykler på sig för att etablera sig och uppnå önskad effekt.) Den kommer förhoppningsvis att gradvis omfatta allt fler unga, och numera, glädjande också, kvinnor. Det kommer tyvärr dock att ta lång tid innan värnpliktens goda sidoeffekter åter gör sig gällande i samhället, samtidigt som i stort inget görs för att kompensera dem på andra sätt.

Den fråga som pockar är hur många andra samhälleliga institutioner som vi har urholkat i vårt land, utan att fundera över deras positiva sidoeffekter som vi samtidigt också gått miste om.”

Se upp för gubbarna! Man vet aldrig vad de har för planer.

Bloggaren är ingen motståndare till de bidrag som står till buds i vårt samhälle.

Fast det där med barnbidrag som sätts in på konto är han ingen vän av. Bidrag skall delas ut för att de behövs i detta nu, inte för att sparas till körkort och bilinköp.

Precis som insändaren i dagens Norra Skåne är bloggaren upprörd över alla de bidrag som gynnar manliga aktiviteter, främst då inom den långt ifrån jämställda idrottsrörelsen. Inte sällan rör det sig om ”grenar” som omhuldas av de mer besuttna i samhället (som golf och motorsport).

088CE264-93A5-44FF-9493-B007673D76B1

Det har säkert blivit bättre under senare år, men det går verkligen inte att slå sig till ro. Gubbarna är ju vana vid att få som de vill.

Om vi inte ser upp ödelägger de (gubbarna alltså) snart halva Ågårdsskogen för anläggande av 15 – 20 nya fotbollsplaner, med konstgräs och miljontals kilo med giftbringande gummigranulat. Bloggaren plockar hellre blåbär och lingon bland skvattram och älggräs än kliver omkring i drivor av stinkande små gummikulor, i en öken av plast.

Bloggarens onda aningar är inte gripna ur luften. De fanns på pränt i måndagsnumret av NLT. Siffran 11 står för ”under utredning”…

DE8EC459-5BA6-43C3-951B-8DAAEC245712

Gå upp och pröva dina vingar

Filmarkivet erbjuder även en film från Ålleberg, inspelad 1944.

https://www.filmarkivet.se/movies/scouter-i-luften/

Samma år hade filmen Örnungar premiär, även denna med Ålleberg som inspelningsplats.

Kolla gärna Wikipedia, om censurens ingripande: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Örnungar

Vid ungefär samma tid hade min äldste morbror Ivar anställning på Segelflygskolan uppe på detta undersköna berg.

Jag minns ett sparat tidningsurklipp hos mina föräldrar där Ivar presenterades som Sveriges första Segelflygvaktmästare!

Det måste vara ett av de ”raraste” jobb man kan ha i detta land.

Men Ivars livgsgärning kom att utföras inom jordbruket, utom på söndagarna då han agerade kyrkvärd i Luttra kyrka.

Jag minns att min kusin blev biten av en huggorm som låg och lurade under kökstrappan där på Kvarnegården.

Ibland hjälpte jag till med höskörden på gården. Jag kan ha varit 10-12 år. Det var kokhett på mossarna och den enda lunch vi fick ner var filebunke!

Ett mindre angenämt minne var det när ett antal tjurkalvar skulle snöpas, utan bedövning. Jag ryser fortfarande, bara jag tänker på det…

Eftersom vi inte hade någon bil i min barndomsfamilj fick vi understundom åka med i Ivars PV. Så var det när min näst äldste morbror, Helge i Taberg, fyllde 50, en hisnande ålder för en pojke i 10-årsåldern. Och en käpp hade han fått i present! Men det jag minns mest är hemresan i kvällsmörkret från Taberg. Jag tyckte att Ivar körde åt fel håll, en förödande och ångestskapande upplevelse för den som lider av kronisk hemlängtan.

Tankesmedjan Timbro smider planer på nya kärnkraftverk

I dagens NLT kan man läsa en insändare som faller mig i smaken. Den är skriven av en till kommunen nyligen inflyttad kvinna, en mycket klok sådan.

Hon är helnöjd med den vackra staden och det förnöjsamma folket som lever här. Men hon vill absolut inte se några höghus på Lidentomten och tycks dela min åsikt om att en estetisk katastrof är att vänta om projektet fullföljs enligt något av de förslag som HSB har presenterat.

Att läsa ledarsidan är mindre angenämt. Man skulle nästan kunna tro att den starkt högerorienterade tankesmedjan Timbro har tagit över ansvaret för sidan. Klokskapet har fått ge vika för pengahungern.

Dagens ledare berör klimatförändringarna. Ledarens förslag på lösning präglas av teknikoptimism och en önskan om satsning på kärnkraftverk och brytning av sällsynta jordartsmetaller.

Men fråga invånarna kring sjön Unden i Tiveden. För 60 år sedan fanns det långt framskridna planer på ett kärnkraftverk vid Rävfjäll vid denna vackra sjö. Som väl var stoppades projektet, om än i sista stund.

Nu är det istället de sällsynta jordartsmetallerna runt Unden som är i fokus. Det finns nämligen planer på att öppna upp gruvor för att utvinna dessa metaller. Men engagemanget mot planerna är stort hos befolkningen i bl.a. Karlsborg.

Miljökonsekvenserna av en sådan verksamhet skulle bli katastrofala. Samma sak hade gällt med det där stora kärnkraftverket, som ju dessbättre aldrig blev av.

Vissa planer hör hemma i papperskorgen. Dit hör de om nya kärnkraftverk, brytande av sällsynta jordartsmetaller (och höghus vid Liden).

Ny teknik är inget universalmedel mot klimatförändringarna. Det är däremot ett liv i förnöjsamhetens tecken, dvs att leva anspråkslöst och enkelt, men med glädje!

Strandpromenaden som kom av sig

Så här skrev NLT för 10 år sedan:

”Äntligen får Lidköping en strandpromenad värd namnet. Med nya vägar, spänger, belysning, grillplatser, snygga möbler och framförallt utsikt över sjön och Kinnekulle. Men glädjen grumlas av att fastighetsägarna vid Kinneviksvägen inte släpper fram allmänheten längs sjön. Nu tvingas flanörerna upp i villakvarteret under 300 meter mitt på strandpromenaden.”

”På kommunen finns det de som kan tänka sig att gå hårdare fram och tvinga fram en lösning. Marken ner till sjön är visserligen privatägd med strandrätt. Men bostadshusen ligger längre upp mot land och marken vid sjön är i detaljplanen avsatt som parkmark. På parkmark får man inte sätta upp staket eller bygga, säger en tjänsteman till NLT.”

”Men samhällsbyggnadsnämndens ordförande Jonas Sundström (S) vill inte ha en konfrontation utan hoppas på en samförståndslösning senare även om man redan haft flera möten utan att komma fram.

– Jag vill ha en frivillig lösning. Visst finns det en tuffare väg men den vill jag inte gå, säger han.”

Och så här lät tongångarna i NLT 2015:

”Politikerna i samhällsbyggnadsnämnden i Lidköping är inte beredda att ta strid för strandpromenaden. I alla fall inte just nu. – Men ambitionen är att det ska bli en riktig strandpromenad i framtiden, säger Jonas Sundström (S), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden.”

8B464812-FD64-453C-ABDC-78D4E77A8D00

A0720647-1686-4217-A9C9-A1C869D9AA35

925328E6-1176-408F-9A0F-3FA9663F00FC

Bloggaren 2019, tio år efter invigningen, och ingenting har hänt:
Finns bara viljan finns det säkert en lösning som både fastighetsägarna (de lär vara två till antalet) och kommunen kan vara nöjda med. Förmodligen vill även Tillväxt Lidköping få bort sådant som drar ner betyget för kommunen.

Det finns visserligen en lösning på sikt. Det är svårt att säga när, knappast detta sekel, men den kommer, den saken är säker.

Det är nämligen så att när alla inlandisar på Grönland och på Antarktis har smält pga klimatförändringarna så har havsytans nivå stigit med hela 80 meter. Lidköping ligger nu cirka 45 meter över havet.

Vill man ge sig ut på strandpromenad när den dagen kommer får man ge sig upp till Munkängarna och Munkeklevs grotta. Där finns fortfarande urgröpningarna kvar i kalkstenen efter Yoldiahavets bränningar för cirka 10.000 år sedan. Förmodligen lär det inte finnas några fastighetsägare som lägger krokben för den promenaden.

Besök Filmarkivet

Med hjälp av Filmkartan kan man söka sig till sina egna hemtrakter och försöka finna ut om det finns något intressant att titta på.

https://www.filmarkivet.se/filmkartan/

Falköping är inspelningsplats för denna film:

https://www.filmarkivet.se/movies/fem-dagar-i-falkoping/

Vid precis den soffan där vid stupet av Mösseberg som syns när filmen presenteras stod jag som 5-6 åring, i mina sandaler. Kring mina fötter ringlade ett inte ringa antal äspingar. Om de var på hugget (eller bettet) vet jag inte, men det var mina föräldrar som raskt ryckte undan mig från ormboet.

I en sekvens syns flera av de lärare jag hade under realskole- och gymnasietiden.

I och i trakterna av (bl.a. från Råbäcks station) Lidköping har denna film spelats in:

https://www.filmarkivet.se/movies/stapelstaden-vid-lidan/

Starkt av Greta!

Greta Thunberg höll ett känsloladdat tal vid FN’s klimatmöte. Och hon talade klarspråk. Ändå fick hon rungande applåder av de politiker hon just hade skällt ut, och det efter noter!

I det Rapportinslag där Gretas tal visades fanns det även ett reportage om förödande skogsbränder i Indonesien, bränder som uppstått i samband med skogsskövling.

Ytterligare ett inslag var från Arlanda. De tycker synd om sig själva, de som hade tänkt flyga med Ving men som aldrig kom iväg. Man kan förstå deras förtvivlan men de borde faktiskt aldrig ha bokat resan. Alla vet vad det handlar om. Vissa agerar ansvarsfullt utifrån den kunskapen. Men andra bryr sig inte ett dyft. De sätter sina egna jätteegon i första rummet och ger blanka tusan i den dystra framtid som väntar dagens unga, ett framtidsmörker som till en inte ringa del orsakas av det hysteriska flygandet, kors och tvärs över klotet.