Kan innehålla spår av sanning, med inslag av humor, samt ett inte ringa mått av rena överdrifter.
Igår stängde Skogshyddan för den här säsongen. Vi var där och fick oss en glass (Anne) och en jättelik chokladboll (Bengt) timmarna innan stängning.
Idag när jag gick förbi fanns detta anslag uppklistrat på dörren:
Fika för 175 och risgrynsgröt för 165 kronor, det verkar faktiskt rent okristeligt dyrt.
Men alldeles i närheten har vi ju Kaffekvarnen. Där kan även mindre väl bemedlade få sitt adventsfika, och ro iland det hela ekonomiskt.
Barnvakten har laddat upp med starkt kaffe och mums-mums.
Måtte det bara inte komma en virvelvind och dra ner någon av de jättehöga men ack så slanka tallar som står så oroväckande nära huset.
Barnvakten föredrar småtallar*. Sådana är han rätt bra på att hålla koll på.
* http://www.saob.se/artikel/?unik=T_0311-0005.HpVP
Eller sådana där små kottar som trillar ner lite då och då.
http://www.barndomutanbaksmalla.se/
Vi behöver bli fler vuxna som öppnar ögonen, ser de barn som finns omkring oss och agerar om vi märker att något är fel. Det är ett faktum att 320 000 barn i Sverige under sin uppväxt farit illa av en förälders drickande – men tillsammans kan vi skapa förändring och förhoppningsvis på sikt ändra statistiken. Det är dags att vi är fler som gör mer!
Länk till debattartikeln i dagens SvD:
https://www.svd.se/320000-barn-far-illa-av-vuxnas-drickande
Bloggaren: Det går att undvika både fylla och baksmälla. Lägg av med drickandet, främst med tanke på dina barn och deras välbefinnande, men även med hänsyn till din partner och din egen hälsa.
Vi kan börja med att radera alla bilder i sociala medier, dvs. de bilder som associerar drickande med fest.
En gång skakade bloggaren om sina kollegor genom att påstå att allt drickande är pubertalt. Det yttrandet var nog att ta i (bloggaren brukar ta i)!
Men om han ser att någon, gång på gång, lägger upp alkoholpositiva bilder på nätet (och då gäller det naturligtvis inte bara ”gamla” kollegor som beter sig så), då anar han ett stort problem.
Någon/några gånger per år kan de som så önskar säkert bete sig pubertalt, men låt då bara de som har passerat pubertetsåldern (med råge!) bevittna eländet, dvs både fyllan och baksmällan.
Merete Mazzarella är författare till dagens Understreckare:
https://www.svd.se/vad-tiggarna-har-lart-oss-om-oss-sjalva
En ny avhandling granskar det svenska samhällets reaktioner på de senaste årens närvaro av tiggare på våra gator.
”Det känns fel. Om det svenska samhällets reaktioner på närvaron av tiggande EU-medborgare 2014–2016”, kulturgeografen Erik Hanssons stora – med sina närmare 800 sidor överväldigande stora – avhandling vid Uppsala universitet.
Några personliga utklipp ur Understreckaren:
”Det känns fel” är verkligen nyckelord i sammanhanget: svenskar i gemen är ytterligt obekväma med att det sitter människor på gatan och tigger.
Reaktionerna handlade mycket om att tiggeri i sig är ett avkall på mänsklig värdighet, ett förnedringstillstånd som man bör förhindra människor från att befinna sig i.
Sverige är ett land där man traditionellt förväntats ”göra rätt för sig” och där det än idag talas mycket om ”arbetslinjen” – samtidigt som det börjar skönjas en allt större medvetenhet om att en hel del av det arbete som utförs egentligen är meningslöst, ”tomt”. (Eller rentav skadligt därför att det bäddar för överkonsumtion.)
En psykoanalytisk tolkning är att knegaren kan föreställa sig att tiggaren väljer att dra sig undan det slit som andra ska uthärda och därmed i någon mån kan bli en person som väcker avundsjuka. Man kunde också säga att tiggaren utmanar arbetet, arbetslinjen, genom att ställa oss inför frågan vad som egentligen är meningsfullt att ta sig för.
Många har hävdat att tiggande hör ihop med romernas ”kultur”, att de är ett nomadiskt folk, att de inte vill utbilda sig eller jobba. Framför allt har det varit en utbredd uppfattning att de tillhör kriminella ligor eller åtminstone manipuleras av kriminella.
Men de allra flesta är genuint utfattiga människor som kommit på eget initiativ. Men deras utsatthet har inte hindrat att många av dem får uppleva skällsord, hot, trakasserier och regelrätt våld.
Chockerande är också de våldsfantasier som förekommer på olika nätsajter. På Flashback hette det 2015: ”Det enda alternativet jag ser är att vi bildar medborgargarden som besöker deras kåkstäder och helt enkelt slår ihjäl dem eller misshandlar dem grovt samt eldar ner deras läger, gärna så att någon eller flera av dem brinner ihjäl levande.”
Att sälja en gatutidning – eller en blomma eller en kvast – uppfattas sist och slutligen som tiggeri, och tiggeri ska ske passivt. En aktiv tiggare upplevs lätt som motbjudande.
Är det talet om att hjälp i hemlandet är effektivare endast ett svepskäl för att vi ska slippa se tiggeriet?
Det handlar om det ständiga valet mellan att ge eller inte ge – ett val som oftast fattas med ett mått av godtycklighet, utifrån ens sinnesstämning eller hur bråttom man har.
Man kan lära sig att notera en tiggare ur ögonvrån, knappt vända huvudet, le och samtidigt skaka på huvudet – ett kroppsspråk som minimerar kontakten ansikte mot ansikte, utan att för den skull verka otrevligt.
Många av dem som vill att tiggeriet ska förbjudas vill det troligen för att de vill förhindra att de skall inse att de inte är så goda människor som de har gått och trott.
Våra möten med tiggare är även möten med oss själva.
Ikväll infördes tiggeriförbud på Lidingö. De rika knösarna på Lidingö vill inte ens se en fattig i ögonen. Ynkedom!!!
Det gör han faktiskt hos oss, tack vare att Anne lyckas få in HBO-program i vår TV-apparat.
Det mesta som sänds i TV är rena skräpet men serien ”Gösta” kan jag verkligen rekommendera.
Gösta är supersnäll och hjälper alla han möter. Frågan är väl om han inte är alldeles för snäll.
Men vi skall nog inte vara sura för det.
Läkemedelsverket förklarar:
Herrar Trump och Åkesson tål inte ens att se Greta Thunberg.
Alla vi som kämpar för en bättre värld tänker precis tvärt om. Vi beundrar verkligen Greta, men Trump och Åkesson, de otäckingarna, skyr vi likt pesten.
De båda svävar likt svarta korpar över tillvaron, två hotfulla representanter för mörkrets makter.
Fotboll på TV! Selma och morfar sitter klistrade framför apparaten när Kristianstad möter Piteå.
Det handlar givetvis inte om herrfotboll utan den typ som storasystrarna Svea och Saga spelar i Råda BK! Dvs riktig fotboll.
Skogshyddan har ett fint erbjudande på glass de två sista dagarna innan caféet stänger för säsongen.
Men Skogshyddan öppnar igen vid några tillfällen i adventstid, och har vi tur inleds säsongen 2020 redan den 1:a februari, precis som detta år.
Nu tänker jag inte på det som eleverna (kanske) ägnar sig åt, utan vad byggherrarna har (haft) för sig.
Här i Lidköping är Majåkersskolan redan riven och ersatt av en ny skolbyggnad. Nästa år skall även Stenportsskolan rivas. En helt ny skola skall uppföras på platsen.
Jag funderar på när den ursprungliga Majåkersskolan byggdes, likaså Stenportsskolan. Kan det ha varit i början av 70-talet?
Men min gamla Centralskola i Falköping är fortfarande i god form, trots att byggnaden uppfördes redan 1903.
På den tiden kunde man verkligen konsten att bygga, inte för några decennier utan rejäla huskroppar som står pall i århundraden.
Att bygga nytt är bland det mest energikrävande och koldioxidgenererande vi människor kan ägna oss åt.
Det är hög tid att våra byggherrar lär sig den läxan. Byggfusket måste upphöra. I annat fall måste åtgärder vidtagas, och det räcker inte med anmärkning. Relegering är det enda som kan komma på tal.
Centralskoleelever i Falköping, sommaren -65:
Bengt Rahms blogg 