Bengt Rahms blogg

Alltsedan orkanen Gudrun har Trafikverket ägnat sig åt att trädsäkra de stora stambanorna. Inga träd skall kunna blåsa ner och stoppa tågtrafiken.

Västra Stambanan är en av dem. Men det gäller att vara konsekvent. Ett enda kvarlämnat stort träd som faller över spår och kontaktledning, som skedde vid Stenkullen idag, kan orsaka totalstopp.

Efter några timmar var trafiken igång igen, men med stora förseningar – något som framgår av de beräknade förseningsminuterna för ankomsten till Stockholm C gällande de snabbtåg som lämnar Göteborg C runt kl. 17.00 en söndag.

Det var bättre ordning på 70-talet. Min far och grannen, som var ledningsmästare, sågade på eget bevåg ner ett stort antal träd nära spåret. De uppehöll sig några kilometer väster om Falköping C, ungefär där vägen på den tiden korsade stambanan och fortsatte ner mot Harald Wibergs Redberga gård.

Inga träd ramlade åt fel håll under sågandet (det måste ha varit förenat med stora risker att jobba så nära kontaktledningarna med sina 16.000 Volt).

Belöningen utgjordes av gratis bränsle till de två villapannorna uppe på Mössebergssluttningen. Om hade något gått snett hade nog de båda trädsäkrarna fixat till kontaktledningen på egen hand. Grannen hade till och med en bil som kunde gå både på landsväg och på räls. Jag tror till och med att man kunde stå på taket och jobba. Det gällde bara att be någon koppla bort strömmen först. Och sådana uppgifter sköttes på den stora Omformarstationen, där grannen var chef.

Korta beslutsvägar, ingen onödig byråkrati, inga krångliga datasystem, därtill initiativförmåga och viss våghalsighet – det är då saker blir gjorda. Och tågen kan gå, helt enligt fastställd tidtabell.

Hitler hade en syster som hette Paula. Hon hade en fästman, dr Erwin Jekelius. Han var chefsläkare vid en psykiatrisk klinik i Wien och var sakkunnig i Aktion T4, nazisternas omskrivning för mord på handikappade, barn såväl som vuxna.

Han avgjorde vilka av de inskrivna som skulle skickas vidare till speciella nazistiska avlivningsanstalter – för att gasas ihjäl.

Här brukade 15 – 20 handikappade gasas ihjäl åt gången, i en ombyggd dusch i en slottskällare:

Aktion T4 var Nazitysklands så kallade eutanasiprogram som hade initierats av Adolf Hitler 1939. Totalt skulle närmare 300.000 män, kvinnor och barn komma att mördas – individer med psykiska eller fysiska funktionshinder eller som av någon annan anledning inte bedömdes såsom varande livsvärdiga.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Aktion_T4

Tänk att vi har ett riksdagsparti med rötter i nazismen. 1.135.627 svenskar valde att rösta på detta parti vid Riksdagsvalet 2018.

Att de inte skäms.

Mer att läsa finns här: https://www.levandehistoria.se/sites/default/files/material_file/aktion-t4-utstallning-151127.pdf

Anne studerar mitokondrie – DNA.

Jag gräver i nazismens mörka historia.

Det finns faktiskt beröringspunkter. Hitler var livrädd för att det skulle uppdagas att han hade judiska rötter. Några sådana hade han troligtvis inte (vilket judarna torde vara tacksamma för) men inavel fanns det definitivt. Hans mor var gift med en nästkusin, antagligen en bidragande orsak till att hela fyra av de sex barnen dog i unga år.

Förmodligen kan denna inavel vara en förklaring till Hitlers totala galenskap, dock kopplad till det kromosomala DNA’t och inte till det icke-kromosomala mitokondrie-DNA’t.

Efter att ha sträckläst ”Ninas resa” vill jag klarlägga en viktig sak:

Om någon av mina följare på sociala medier, mot förmodan, skulle vara sverigedemokrat vill jag låta meddela att jag vill säga upp bekantskapen.

Det finns övertygande bevis om sverigedemokratins rötter i nazismen.
Ninas resa ger inte så många detaljer om grymheterna i Warszawas ghetto. Men det som beskrivs är ändå ohyggligt.

Tågtransporterna från ghettot till gaskamrarna i Treblinka och Maljanek och till ”gasbussarna” i Chelmno medförde att av de 400.000 judarna i ghettot skulle bara ett par hundra komma att överleva.

Nazistisk gasbuss i Chelmno:

De män, kvinnor och barn som inte gasades ihjäl i bussarna i Chelmno arkebuserades.

Mer klarlägganden: https://www.expressen.se/kvallsposten/har-bildar-nazisterna-partiet-sd–i-malmo/

Sverige skulle behöva ytterligare en Greta, en Greta med brunhögern som måltavla.

Det finns effektiva antidoter mot de otäcka griller som basuneras ut från Sölvesborg.

De som inte berörs känslomässigt av en bok som denna torde lida av en antisocial personlighetsstörning. Det låter allvarligt, och det är just precis vad det är.

Det är därför den upprepar sig.

Undrar vad nästa steg skall bli i SD-styrda Sölvesborg.

Bloggaren tänker på alla små barn som traskade in i gaskamrarna. Han har gjort det alltsedan han själv var barn och fick kunskap om nazismens oerhörda förbrytelser mot mänskligheten.

Det innebär alltså att det går att lära av historien, något som faktiskt drygt 80% av befolkningen har gjort. Undrar vad som fattas alla dem som inte har velat lära sig läxan. De lär inte kunna skylla på en vanlig bristsjukdom.

https://www.svd.se/solvesborgs-styre-stoppar-regnbagsflaggan/i/senaste

Det var verkligen positivt och bra av de båda ministrarna att ta sig till Drömstadens mötesplats.

När informationen om besöket presenterades (på nätet) av lokaltidningen så kunde man läsa att ministrarna skulle dit för att träffa PIGGA pensionärer.

Jag tror att man kan ana en fördomsfull syn bakom en sådan rubriksättning.

Det är osannolikt att det skulle dyka upp en rubrik om att en minister ämnar ge sig ut för att träffa 35-åringar som är piggelina.

Och varför skulle ministrarna inte ha velat träffa pensionärer på Drömstadens mötesplats som inte råkar vara ”pigga”?

Undrar hur mäklaren tänker som skriver så här om en ledig bostadsrätt i vårt område: ”Det är faktiskt bättre än man i första skedet kan tro att bo här i ett 50+ boende.” Bättre än man kan tro…

Barbro Westerholm skriver bra om ålderism och åldersdiskriminering:

Klicka för att komma åt alderism-och-aldersdiskriminering-presentation.pdf

Vi kan faktiskt glömma det där med hög standard.

Och nu har även Göran Greider anslutit sig till gänget (Johan Rockström, Jonathan Franzen och bloggaren) som insett att det går käpprätt åt skogen med ekosystemen på Jorden. The Tipping Point är redan passerad, och det går utför i en rasande fart.

Länken till Greiders ledare i ETC:

https://www.etc.se/ledare/pessimismen-oppnar-portarna-till-en-ny-vag-av-civilisationskritik

https://www.svd.se/darfor-kan-langa-manniskor-vara-smartare-an-korta

Bloggaren är hela 187 cm lång. Den uppgiften torde vara tillräcklig för att vederlägga alla spekulationer om ett samband mellan väl tilltagen kroppslängd och tecken på smarthet.

Eller som farsan sa – den pojken har stort huvud men lite vett.

I SvD Kultur har man idag möjlighet att ta del av en kulturartikel som alla borde läsa, innan det är för sent.

Den handlar om politiker som plockar populistiska poäng på konstförakt.

Några utdrag ur artikeln:

Det har alltid funnits ett folkligt förakt för samtidskonsten. Skillnaden mot förr är att politiska krafter i dag är redo att utnyttja det.

I måndags röstades ett nytt handlingsprogram för kulturen igenom i Sölvesborg, där Sverigedemokraterna som största parti styr tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna och det lokala Sölvesborg- och Listerpartiet.

Enligt den nya riktlinjen ska kommunen inte längre köpa ”utmanande samtidskonst” utan konst som är ”klassisk och tidlös”.

Att Sverigedemokraterna ligger bakom den nya inriktningen är inte förvånande. Partiets djupa aversion mot ”provocerande konst” är numera ett återkommande nyhetsämne.

Det som är nytt är att det som tidigare har varit politiska luftslag och verbala attacker nu har blivit politisk verklighet.

Mycket har redan skrivits om Sverigedemokraternas kultursyn – och dess bruna rötter.

Kulturpolitiken är ett av de områden där Sverigedemokraterna inte förändrat eller mildrat politiken särskilt mycket sedan partiet bildades i slutet av 1980-talet.

I 1930-talets Tyskland delades konsten upp i frisk och sjuk – där den moderna, provokativa konsten diagnosticerades som en missbildning, en sinnessjukdom.

Det oroande med utvecklingen är att ingreppen i den konstnärliga friheten numera sker så lättvindigt och fullständigt ogenerat.

Principen om armlängds avstånd mellan politiken och kulturen tycks befinna sig under upplösning

Trots att det har gått ett sekel sedan det moderna genombrottet har den provokativa modernismen aldrig gått hem i stora delar av samhället.

Det finns, och har alltid funnits, ett utbrett folkligt förakt för modernismen – och den moderna konsten i synnerhet.

Det utbredda konstföraktet har ofta varit harmlöst och slentrianmässigt tagit sig utryck i klyschor såsom ”det där kan vem som helst måla” eller ”konst kan vara vad som helst i dag”.

Det som är annorlunda nu är att det finns ett växande intresse av att i ren populistisk anda utnyttja detta förakt i politiska syften. Genom att uppmuntra ett gammalt ryggmärgsreflexartat konsthat går det att vinna politiska poänger.

Bloggaren:

I ett samhälle där konsten är brun dyker snart de bruna skjortorna upp, och böcker kan komma att bränns på bål.

Betänk att det inte riskfritt att uttrycka sig föraktfullt om konst och konstmuseer i t.ex. sociala medier. Man kan råka gå SD’s ärenden, och det var kanske inte meningen…

Läs hela artikeln här. Om det är betalvägg finns fortfarande biblioteket kvar.

https://www.svd.se/var-tids-politiker-ar-redo-att-utnyttja-folkets-forakt