Bengt Rahms blogg

https://www.svd.se/sa-blev-nordens-druva-ett-fattigtorpsbar/i/senaste

Säg krusbär, och de flesta tänker på barndom, mor- och farföräldrar, förflutna villaträdgårdar. Kort sagt, det mer eller mindre försvunna.

Nästan alla associerar krusbär till mjöldagg. Någon gång i oskuldens försommarljus intog den lömska mjöldaggen landets ombonade bärbestånd, och barn­domen var slut.

Krusbäret försvann förstås inte helt, även om dess nedgång är ett faktum.

Nu, i våra dagar, är krusbäret på väg tillbaka, om man ska lita på ”Krusbärsboken. Historia, odling, recept” (Ordfront).

https://www.bokus.com/bok/9789177750543/krusbarsboken/

Svält, ekonomisk kollaps, en sol som kokar oss: klimatet kan utlösa allt – och snabbare än du tror.

https://www.expressen.se/nyheter/qs/klimat/reportage/det-ar-varre-an-du-tror–atta-satt-jorden-kan-ga-under-pa/

Bloggaren tänker på den man som intervjuades i veckan av en Rapportreporter. Frågan gällde vår köttkonsumtion. Mannen där på gatan svarade då att han är klimatförnekare och ämnade minsann inte ändra på sina matvanor.

Klimatförnekare? Att säga sig vara det är ungefär lika korkat som att påstå att Jorden är platt och inte rund. Men innerst inne förstår säkert de flesta klimatförnekare att det kommer att gå åt skogen. Men de bryr sig inte. De vill njuta av sina excesser så länge det går. Att barn och barnbarn får ett helvete bryr de sig inte ett dyft om.

Det rödgröna gänget kan inte komma överens med det mörkblå gänget om hur vi skall komma tillrätta med gängkrigen.

Det skulle vara klädsamt om riksdagspartierna kunde föregå med gott exempel och söka samförstånd istället för konfrontation.

”Politik är att vilja”, som Palme sa. T.ex. att komma överens.

Lättuggat eller med kraftigt tuggmotstånd – den förnöjsamme tar livet som det kommer och äter det som står till buds.

Men när det bjuds på fiskbullar med potatismos är graden av nöjdhet maximal.

Meningslöst(?) vetande

Bloggaren är bra på att ha koll på var tågen befinner sig. Men nu har han även lärt sig (av Anne vars morfar Elis var sjökapten) hur det ser ut i sjöfarten.

https://www.myshiptracking.com/

Om någon undrar över tåg 402 så kan bloggaren meddela att kl 07.20 närmade sig tåget Hallsberg, i en hastighet av 200 km/h.

https://www.sj.se/sv/om/om-sj/sj-labs.html

Tåget ankom Stockholm C 08.39, dvs 6 minuter före utsatt tid.

För 466 miljoner år sedan inträffade en enorm kollision i asteroidbältet som radikalt förändrade livet på jorden. Enorma mängder damm slungades ut i de inre delarna av solsystemet och den biologiska mångfalden exploderade.

Bakom den aktuella studien ligger forskare vid Lunds universitet som har gjort utgrävningar på Kinnekulle.

Man har känt till att ungefär vid den här tiden genomgick livet på jorden en stor förändring. Biodiversiteten var väldigt liten men i mitten av ordovicium ökar den till näst intill moderna nivåer, detta enligt Birger Schmitz, geologiprofessor vid Lunds universitet, ledare för studien.

Dammet medförde att mindre solljus trängde igenom, det känsliga klimatsystemet rubbades och jorden gick in i en istid.

Isarna bredde ut sig vilket ledde till att havsnivåerna sjönk och vatten isolerades från de stora haven, vilket i sin tur skapade förutsättningar för specialanpassade livsformer. Kallt vatten kan samtidigt binda mer syre och göda liv.

En jämnvarm växthusvärld innebär bara att samma djur kan leva över hela jorden, säger Birger Schmitz.

Dammet som svepte genom solsystemet tog upp helium från solvinden innan delar av dammet hamnade på jorden. För att upptäcka detta har forskarna grävt i havsbottensediment från Kinnekulle. I nästan en halv miljard år har partiklarna legat inbäddade där i kalkstenen.

Det förändrade klimatet under ordovicium ledde till att rev av mikroorganismer, som alger och bakterier, bildades, vilket bland annat möjliggjorde de första korallreven och större trilobiter.

Att den biologiska mångfalden på Jorden förklaras av fynd på just Kinnekulle är ju något alldeles fantastiskt, särskilt för alla oss älskare av detta underbara, grönskande Västgötaberg.

Källor SvD och Science Advances

https://advances.sciencemag.org/content/5/9/eaax4184.full

När bloggaren skulle kolla upp hur många bandylag Skaraborg kan uppbåda (junior, dam, herr) ramlade han på en kul hejaramsa (i Nordströms blogg), förmodligen en av de märkligaste hejaramsorna i svensk idrott.

”Enligt Hammarby IF:s hemsida skall den ha kommit till enligt följande: Ett Bajenfan är i Jönköping och tittar på en match mellan Jönköping och Tidaholm i slutet av 70-talet. Jönköping är överlägsna. Ett par fulla Tidaholmsfans skriker plötsligt: Öka takta sista kvarta Tiiiiidahölm! Folk skrattar, Bajenfanset tänker inte så mycket på det men på nästa Bajenmatch berättar han för sina vänner vad han varit med om.

Vännerna, som för övrigt kallades Korpen och Yben (snacka om klyschigt…), skrattade också gott och man diskuterade töntiga ramsor i allmänhet. När en kvart återstår av matchen, som var mycket trist, formar Korpen sina händer till en tratt och skriker med hög röst: ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN TI-DA-HOLM!

Resten är, som man brukar säga, historia och en av de mest konstiga ramsorna som nånsin skapats var ett faktum. Eller som man skriver på hemsidan: Denna ramsa har funnits med under 20 år. De senaste 10 åren som obligatorium. Och de 5 sista som kult!”

http://wwwnordstrom.blogspot.com/2007/12/tema-hejaramsor.html

Särskilt många bandyklubbar lyckas bloggare inte hitta. Gullspång och Skövde verkar ha varsitt lag. Tidaholm har inget. Sätunas bandyplan har stått övergiven i många herrans år. Lidköping har såklart flera klubbar. Den stora överraskningen är nog att Gillstad har en bandyklubb! Annars ser det tunnsått ut i Skaraborg.

Bandyn är således knappast någon stor sport längre, med undantag för de gamla klassiska bandyorterna.

I flera av dessa har megalomana arenor uppförts under 2000-talet.

Idrottsrörelsen gör gott för folkhälsan, men idrottshallar á la Germania är verkligen inget som bloggaren förordar.

Alla föreningar som verkar för att stärka folkhälsan bör givetvis behandlas lika vad gäller ekonomiska bidrag. De starka och mest högljudda skall inte få gynnas på de svagas bekostnad. Det viktiga är att så många som möjligt får en ökad aktivitetsgrad, inte minst barn och ungdomar. Eliten får komma i andra hand.

Åter till bandyn: Men visst skulle det vara spännande om Villa och Skövde spelade i samma division. Vad som skulle kunna hända om Skövde BK vann över Villa BK vågar man inte ens tänka på.

Norra Skåne presenterar en lista på beteenden i trafiken som väcker irritation:

Bloggaren vill göra några tillägg till listan:

Individer som nonchalerar hastighetsgränserna

De som med sitt fordon struntar i att stanna vid övergångsställen

De som transporterar utstickande plankor från bygghandeln, utan att hänga på en varningsflagga

Bloggaren vill ändå framhålla att lidköpingsborna har blivit mycket bättre på att stanna vid övergångsställen.

Men samtidigt har det förkastliga beteendet att inte använda sig av blinkers urartat.

Vi som åker lokalbuss kan understundom råka ut för en orgeltrampare. Den ljuva musiken uteblir. En sådan resa är definitivt ingen högtidsstund.

https://www.svd.se/sds-och-vansterns-konstsyn-slaende-lik

Saxat ur Anders Q Björkmans kulturartikel i dagens SvD:

SD i Sölvesborg och identitetsvänstern förenas i krav på oförarglig konst. Risken är att det leder tillbaka till en förmodern inställning om att konsten måste vara dekorativ. Det vore slutet för det fria skapandet.

Nätet har gett oss ett outhärdligt samtalsklimat, tar kål på den fria pressen samt manipulerar valresultat och därmed också demokratin. Till detta kan nu adderas att internet också undergräver den fria konsten.

I den nyutgivna essäboken ”Hur fri är konsten? Den nya kulturstriden och liberalismens kris” borrar Hanno Rauterberg i frågan om varför konsten, efter århundraden av ständigt utökad frihet, i vår tid möts av krav på begränsningar och censur.

Rauterberg lägger en stor del av skulden just på internet. Konsten vore ingenting, skriver han, utan den förnimmande människan, men nätet ”tenderar att odla den enskildes (över)känslighet i stället för hans sensibilitet”.

Betraktaren tål allt mindre, blir sårad och kränkt av konsten. Det har lett till inskränkningar i den konstnärliga friheten.

Boken redogör för många fall av identitetspolitiska censurkrav i samtiden, Kritiken gäller inte bara konsten i sig, utan inte minst konstnärens hudfärg, kön eller påstått förkastliga beteende.

Vår tids tids identitetsvänster och illiberala höger tycks vara eniga om att det är viktigare att skydda förment lättsårade medborgares känslor än att värna den konstnärliga friheten. Därmed backar vi tillbaka till en förmodern inställning som kräver att konst ska vara dekorativ. Det riskerar att bli slutet för den fria konsten.

Länk till Bokus: https://www.bokus.com/bok/9789171735676/hur-fri-ar-konsten-den-nya-kulturstriden-och-liberalismens-kris/

Den som, likt bloggaren, gillade att bläddra i undergroundtidningen Puss på 70-talet tillhör inte de lättkränkta konstbetraktarna.

Puss – satirisk vänster med stake

Sedan början av året har Bosse Karlqvist ansvarat för Västnytts bevakning av Skaraborg. Han gör många bra reportage och åtskilliga av dessa brukar även hamna i Rapport.

Häromdagen handlade ett reportage om underhållet av stiftets kyrkor, idag var det ett reportage om tre invandrare med unikt hantverkskunnande, ett kunnande som har kommit till användning vid ombyggnaden av Scenskolan/Tingshuset i Skara till bostäder.

Det har funnits en del journalister på lokal/regional nivå som jag har uppskattat mer än andra. Claes Astin på Radio Skaraborg var en av dem, Lasse Weldeborn, min klasskamrat från Realskolan, en annan. NLT har en kvinnlig journalist som, i mina ögon, gör ett mycket gott jobb (det finns fler begåvade journalister på den tidningen). Och så Bosse Karlqvist på Västnytt! Helt suverän.

Annars känns det rätt tunnsått med engagerad journalistik om man bläddrar i de lokala Skaraborgstidningarna. Uppköpen av de lokala tidningarna har varit förödande för journalistiken, särskilt då för de tidningar som har hamnat under Hall Medias ledarskap. Falköpings Tidning är ett sådant sorgligt exempel, med urvattnad journalistik som resultat.