Bengt Rahms blogg

Med hjälp av Filmkartan kan man söka sig till sina egna hemtrakter och försöka finna ut om det finns något intressant att titta på.

https://www.filmarkivet.se/filmkartan/

Falköping är inspelningsplats för denna film:

https://www.filmarkivet.se/movies/fem-dagar-i-falkoping/

Vid precis den soffan där vid stupet av Mösseberg som syns när filmen presenteras stod jag som 5-6 åring, i mina sandaler. Kring mina fötter ringlade ett inte ringa antal äspingar. Om de var på hugget (eller bettet) vet jag inte, men det var mina föräldrar som raskt ryckte undan mig från ormboet.

I en sekvens syns flera av de lärare jag hade under realskole- och gymnasietiden.

I och i trakterna av (bl.a. från Råbäcks station) Lidköping har denna film spelats in:

https://www.filmarkivet.se/movies/stapelstaden-vid-lidan/

Greta Thunberg höll ett känsloladdat tal vid FN’s klimatmöte. Och hon talade klarspråk. Ändå fick hon rungande applåder av de politiker hon just hade skällt ut, och det efter noter!

I det Rapportinslag där Gretas tal visades fanns det även ett reportage om förödande skogsbränder i Indonesien, bränder som uppstått i samband med skogsskövling.

Ytterligare ett inslag var från Arlanda. De tycker synd om sig själva, de som hade tänkt flyga med Ving men som aldrig kom iväg. Man kan förstå deras förtvivlan men de borde faktiskt aldrig ha bokat resan. Alla vet vad det handlar om. Vissa agerar ansvarsfullt utifrån den kunskapen. Men andra bryr sig inte ett dyft. De sätter sina egna jätteegon i första rummet och ger blanka tusan i den dystra framtid som väntar dagens unga, ett framtidsmörker som till en inte ringa del orsakas av det hysteriska flygandet, kors och tvärs över klotet.

Dagens busstur till Willys blev en besvikelse. Några krusbär fanns inte att uppbåda – varken i färsk eller fryst form – inte ens som sylt eller marmelad.

Och jag som kände en sådan längtan efter krusbär.

Kan vi inte byta ut kanelbullens dag mot krusbärets?

Skillinge är en föregångare på krusbärsfronten:

Skillinge Krusbärsfestival 2019

Åtta timmar på tåg och buss, fyra byten – sedan är vi framme i Skillinge, sensommaren 2020.

Jag brukar i princip aldrig få gehör för de önskemål jag emellanåt framför till kommunen, möjligtvis med undantag för sådant som att be om att få en trasig glödlamlapa utbytt i en lyktstolpe vid ett skumt beläget övergångsställe.

Det händer understundom att jag skickar ett nyhetstips till NLT. Men redaktionen är måttligt intresserad av sådant som sönderslagna Rörstrandskrukor och informationstavlor vid Resecentrum, fartdårar på Gamla Läckövägen eller av att göra ett fördjupat reportage om det positiva med den upprustning av Kinnekullebanan som har inletts.

Dock blev det faktiskt ett stort tidningsreportage om planerna för Lidenområdet där jag fick uppdraget att agera galjonsfigur, ståendes på vår balkong, blickandes ut över planområdet Liden 2:4.

Men när en nära anförvant uppmärksammade kommunen på ett rasistiskt slagord, klottrat på en vägg och fullt synligt från vägen mot Läckö, då fick hen ett mycket snabbt svar av ansvariga att detta skulle minsann åtgärdas så fort som möjligt.

Vi bor inte i Sölvesborg och här hos oss blundar ingen för rasistiska uttryck, vare sig kommun, lokaltidning eller befolkning. Och det är jag verkligen glad för!

Den sedan lång tid tillbaka sönderslagna och därmed icke fungerande informationstavlan om bussarnas avgång från Resecentrum klarar vi oss nog utan.

Men den utgör ingen vacker syn för de som anländer med tåg eller buss och kan ge ett dåligt första intryck av vår kommun. Tavlan är faktiskt nästan som en av livet hårt tilltufsad ”galjonsfigur”, likt den där på Gamla Läckövägen.

Hoppas bara att ingen målar dit ett ansikte på den svarta plastsäcken. Ett blackface á la premiärminister Trudeau vid Resecentrum skulle innebära dödsstöten för Tillväxt Lidköping.

Glöm inte att i en levande demokrati är vi alla lika betydelsefulla. Så den som har en åsikt – ge uttryck för den på något sätt. Skriv insändare, tipsa tidningsredaktioner, skriv till kommunen osv. Om tillräckligt många hör av sig kanske det där du vill skall hända verkligen blir av. Som rejäla och kanske till om med livräddande fartgupp på Gamla Läckövägen. Eller trädplantering utmed den så kala och dystra Skaragatan.

Lidköping vill växa. I dagens NLT finns det en utmärkt artikel som handlar om de utmaningar en sådan önskan medför.

Bloggaren har några egna funderingar:

När har en stad vuxit färdigt?

När upphör glädjen med växandet? – När det mesta av den finfina natur- och åkermarken runt kommunens centrum har tagits i anspråk för bostäder, kringfartsleder, parkeringar och företagsetableringar?

När upphör idyllen att vara idyll? Har vi inte redan passerat den gränsen och det för länge sedan?

Sätter inte de galopperande klimatförändringarna snart stopp för tillväxtplaner av alla de sorter? När man tar del av kommuners framtidsplaner verkar det som om det överhängande klimathotet inte existerar. Finns det brister i omvärldskunskap? Har Stockholmsinitiativets tankar företräde?

En större stad medför såklart bättre service vad gäller t.ex. sjukvård, tåg- och busstrafik, utbildning osv. Men finns det en optimal kommunstorlek – och, om så är fallet – kan vi slå oss till ro när vi har nått den gränsen?

Det är möjligt att bloggaren kommer att värka fram fler tankar under dagen.

En sak är säker – oavsett invånarantal så måste betydligt fler Lidköpingsbor ställa bilen och börja cykla eller åka kollektivt. Trafikinfarkten är redan ett faktum.

Att inte Västtrafik/kommunen erbjuder lokal busstrafik i Lidköping på söndagar är faktiskt rätt kass. I metropoler som Skövde och Falköping har sådan trafik erbjudits i bortåt 50 år.

Det kanske är det första de behöver titta på, de där som har ständig tillväxt som ledstjärna. Annars stannar vi nog i växten, oavsett om vi vill det eller ej.

Idag hojade vi till Stadsnära Lantgård där det var invigning av en ny vandringsled.

Även Virre med familj hade lockats ut i den värmande septembersolen.

Leden tog oss till tolv småkluriga frågor och passerade även förbi Råda källa, belägen i den gamla Kronoparken Råda ås (Rodho ååss).

I dagens SvD Kultur är boken ”Den obeboeliga planeten” på tapeten.

https://www.svd.se/klimatforskningen-inte-beskriven-pa-ett-arligt-satt

Bloggaren har kommit några kapitel in i boken (som han lånat i e-version). Den framtid som presenteras är minst sagt skräckinjagande.

Men den som vill veta vad som skrivs och har en önskan om ett Jordeliv i förnöjsamhetens och hållbarhetens tecken rekommenderas att själv läsa boken.

En liten ”detalj” i boken: Nu för tiden är i princip alla valutor ”Fiatvalutor”, dvs värdet garanters inte av ädla metaller.

Men den värsta av alla valutor är Bitcoin. Dess värde garanteras inte ens av någon centralbank. Nya sådana mynt skapas hela tiden, detta genom något som benämns ”Bitcoin mining”. För att driva de datorer som behövs för processen går det åt mängder med el. Det går faktiskt åt mer el än vad som produceras i världens samtliga solceller, mer än Danmarks totala elkonsumtion.

För något år sedan skev NLT om en lokal företagares önskan om att förlägga en serverhall för Bitcoin mining i den övergivna industrilokalen (f.d. Gjuteriet) vid Kolhamnen. (Vestas Wind höll till där under några år och tillverkade då delar till vindkraftverk).

Men nu (dvs förra hösten) skulle där ”produceras” nya Bitcoins. Processen skulle ha krävt 25% av all el i Lidköpings elnätsområde!

Som tur är tycks det hela ha runnit ut i sanden. Företagaren kanske har insett det vanvettiga med projektet.

Äventyret väntar som bekant alldeles bakom knuten (utan behov av de bevingade reseföretagens glättiga och inte sällan förljugna broschyrer).

Som idag – när det blir en cykeltur till Stadsnära Lantgård, med ena dottern och hennes familj.

Och korven som bjuds kräver varken bitcoin, dollar eller kronor!

Postvagnen är ett forum för medlemmar i Svenska Järnvägsklubben. Där diskuteras det mesta som har med spårbunden trafik att göra. https://www.postvagnen.com/sjk-forum/forum.php

Även den (som i likhet med bloggaren) inte är medlem kan läsa allt men inte göra egna inlägg.

Bloggaren tog del av denna debatt (med hela 42 inlägg): https://www.postvagnen.com/sjk-forum/showthread.php/8973-Upprustning-av-Kinnekullebanan

Och hamnade via en länk i forumet bland alla, av Trafikverket, godkända leverantörer av makadam

Klicka för att komma åt leverantorer–jvg-makadam-totallista-201905.pdf

Meningslöst vetande? Därom går meningarna säkert isär.

Många av medlemmarna i SJK är präster. Minst en av dem har varit sjukhuspräst i Lidköping. En annan har varit ärkebiskop. Och absolut inget är för heligt för att inte diskutera i detta forum, i evigheters evighet…

Apropå makadam: Denna skall vara tillräckligt hård och stabil. Det är betongslipersen som skall nötas, ej makadamen.

Ett gott råd: Oavsett kvalitet, lägg ingen makadam i trädgården. Plantera istället, förslagsvis krusbärsbuskar.

På lördagar passar tågtiderna alldeles utmärkt för att kunna åka upp till Blomberg och ta en lunchmacka. Samtidigt som man gynnar kollektivtrafiken får man några kilometers stärkande promenad. Och mackorna är verkligen god lön för mödan.

På vägen från stationen stötte vi på en söt liten mus.

Bakom Klostret renoveras nu det gamla statarhus som vi och tio andra med sjukhusanknytning hyrde av greve Hamilton några somrar med start 1976.

När vi var hemma i Stenhammar igen kom Michael cyklandes, med lilla Selma på släp, sovandes i en liten minihusvagn.

Äventyret är aldrig särskilt långt borta, något att beakta i dessa klimatförändringens tider.

Om britternas intrikata klassystem:

https://www.svd.se/britternas-intrikata-klassystem-avslojar-stodet-for-brexit

Några klipp ur Therese Larsson Hultins intressanta krönika i dagens SvD:

”Det räcker fortfarande med att en britt öppnar munnen så kan landets övriga 66 miljoner invånare med största sannolikhet säga vilken klass personen tillhör. Är det en ABC1-person eller en C2DE?”

”Det är inte enbart vilken dialekt eller accent en britt har som bedöms (det som kallas Received Pronunciation är finast eftersom det skvallrar om en utbildning från någon av privatskolorna). Hur skär du din mat? Häller du mjölk först eller sist i tekoppen? (Ett omdebatterat ämne, men sist ses som mer aristokratiskt). Till och med de ord du använder skvallrar om du är en ”toff” (ungefär överklassprätt), ”chav” (tänk arbetarklass, gärna solariesolad med märkeskläder) eller något mittemellan.”

”Intressant nog använder överklassen ofta enkla ord, precis som många arbetare, medan medelklassen gärna svänger sig med ett tjusigare vokabulär. När medelklassen säger ”dentures” (löständer), ”pardon” (ursäkta, vad sa du) eller ”settee” (soffa), använder överklassen de betydligt simplare ”false teeth”, ”what” och ”sofa”.”

Bloggarens fundering: Kan chaw ha med ordet sjavig att göra?