Bengt Rahms blogg

Det var nog ingen av bloggens ordinarie läsare som hade räknat med något annat. Bevakningen av ”motorfesten” måste granskas.

Men det är faktiskt bara 6 sidor i dagens NLT som är vikta åt Power Big Meet, dock utan tillstymmelse till kritik. Dessutom finns det en sida om ett traktorrace och en om en rallycrosstävling på Motorbanan.

 

Norra Skåne har en artkel om Sweden Offroad Tour. Touren besöker 18 platser under 18 dagar. Naturen demoleras och fåglar och andra djur får fly för sina liv.

http://www.swedenoffroad.com

Några reportage med fokus på elcyklar står inte att finna i de båda tidningarna. Förklaringen kan finnas i Erik Gustaf Geijers dikt Odalbonden från 1811. “Var plåga har sitt skri för sig, men hälsan tiger still”.

Vi människor fyller inte sällan våra liv med meningslösheter (bloggaren är inget undantag), men när aktiviteter blir destruktiva (dvs slår mot naturen med alla dess växter och djur, inkl oss människor) är det inte särskilt kul längre.

Journalistkåren får inte tveka att utföra sin viktigaste uppgift, att kritiskt granska det som försiggår i samhället, även om tidningsägarna är av motsatt åsikt.

Surdegsmackorna på Planteringen var inte särskilt entusiasmerande. Bamsemusten föll dock bloggaren helt i smaken.

Desto mer uppmuntrande var dagens kontroll av vitala parametrar. Men bloggaren fick först för sig att det stod intelligens och inte intellisens på apparaten.

Mellan 74 och 127 – en rätt grov skattning kan tyckas, men chansen/risken att han hamnar ovanför det spannet får anses som minimal, särskilt som han inte verkar begripa vad SYS och DIA symboliserar. Man kan undra vad han har sysslat med under arbetslivet. Och 63 är faktiskt ingen åldersuppskattning.

Men när han väl begrep vad han hade mätt kände han sig riktigt vital, med så fina värden. Och Bamsedrycken gjorde nog sitt till, med naturliga råvaror och allt. Men det var nog tur att honungen saknades. Även vitaliteten behöver ha sina gränser. Annars vet man aldrig hur det slutar.

Ett rätt meningslöst inlägg, kan tyckas. Men så är det med livet. Vi måste försöka fylla det med något. En del åker raggarbil, andra lockas av alkoholkulturen,  några bloggar.

Valet är fritt, men ansvaret är ditt, och mitt (dvs bloggarens). Annars kan det komma surt efter. Riktigt surt!

 

… och stationshuset i Vara var fortfarande trist grått, och inte som nu, uppiggande knallblått

http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=219012

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Blue_Orange

Flygskam är inget som som drabbat årets talare i Almedalen. Bara två av åtta tog färja, resten flög. Endast Per Bolund (MP) valde det miljövänligaste alternativet, den nya gasdrivna färjan. Jonas Sjöstedt höll sig till den vanliga Gotlandsfärjan.

Flyga till och från Gotland när det går båtar som klarar sträckan Nynäshamn – Visby på dryga tre timmar?

Har de ingen skam i kroppen, dessa lufthavets miljömarodörer?

Att det svenska landslaget tar brons i VM i fotboll visar sig inte i de sociala medier där vi närvarar. Tystnaden är närmast total.

Nattens Twittertopp:

Det hade sett annorlunda ut om det hade handlat om ett Herr-VM.

Men vi var på plats framför apparaten, på betryggande avstånd från epicentrum för den amerikanska avgasbomben.

Förstärkning hade vi fått i TV-soffan. En god vän från Karlstad var på besök och stämningen här uppe i Stenhammar var verkligen på topp.

Segern firades som sig bör, utan öl, men med tre stärkande knäckemackor, och ett glas vanligt hederligt vatten. (Kopplingen mellan idrott och alkohol är tragisk, ja rent utav förfärlig. Vi vuxna bör självklart vara goda förebilder för alla de ungdomar som ägnar sig åt lek och idrott).

Solen sken likt den i Karlstad, trots att regnet stod som spön i backen. Inte att undra på det, vilka lirare!

Och vill ni se en stjärna, se på mig (men inte på bloggaren!):

 

 

 

 

Vilken spännande match!! Vilken seger!!

Alla spelarna i det svenska landslaget är fina förebilder, präglade som de är av systerskap och rent spel. Laget är det viktiga, inte individen. Det är den typen av filosofi som leder till medalj, både i VM och förhoppningsvis även när det är dags att utse de(n) som skall föräras medalj för årets bragd inom svensk idrott.

Glöm det där med Dam-. Ni är det svenska landslaget i fotboll, och inget annat!!     Dessutom: Vad härligt det är med matcher där varken publik eller spelare bråkar. Och vad trevligt med en publik som är nykter och städad.

Bloggaren gratulerar det svenska laget till segern. Men han är glad att han överlevde, trots att han inte ens fick vara med i leken.

Låten Waterloo spelades faktiskt efter matchen. Men det var Sverige som vann, inte England!! En historisk seger!!

Bloggaren läser att Norra Skåne skall flytta sin redaktion till Baptistkyrkans gamla lokaler i centrala Hässleholm.

Där var bloggaren på bröllop i mitten av 70-talet. Han hade just muckat från militärtjänst och var i ett eländigt skick. Under slutövningen hade han ådragit sig en akut bronkit och hade inte haft vett att uppsöka läkare för sina besvär. På bröllopskvällen frossade han upp till över 39 grader,  men en nybliven sergeant får inte kasta in handduken för vad som helst.

Bröllopet var storslaget och bortåt 200 gäster fyllde borden vid den efterföljande festen.  Men det var gott när det var dags att bryta upp och dra sig tillbaka till hotellet.

När tåget var åter i Falköping blev det läkarbesök. En Vibramycinkur ordinerades och febern gav vika.

Men nu blir kyrkan således tidningsredaktion. De gamla (bly)typerna lär knappast komma till användning när sidorna redigeras. Både sättare och typografer har gjort sitt inom tidningsbranschen.

Sammalunda är det med soldaten. Han har avlossat sitt sista skott och tagit hand om sin sista skottskadade soldat på fältsjukhuset. Han saknar varken militärlivet eller blykulorna. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!

https://www.svd.se/dorian-gray-syndromet-sprider-sig-bland-man

”Just nu råder en nästintill epidemisk anti-åldringshysteri. Många försöker äta och träna sig till ett längre och hälsosammare liv à la wellnessrörelsen, och marknaden för produkter och tjänster som rör anti-åldrande växer ständigt. Antirynkkrämerna dominerar totalt och spås även fortsättningsvis en lysande framtid.

Den typ av utseendefixering som tidigare främst gick ut över kvinnor, har allt mer även kommit att drabba män. Det märks dels genom att ätstörningar, som till exempel ortorexi har ökat bland män och dels genom att män lägger mer pengar än tidigare på skönhetsprodukter och antirynkkrämer.

Dorian Gray har fått ge namn till ett manligt syndrom som kännetecknas av en överdriven uppmärksamhet vid det egna utseende i kombination med en svårighet att acceptera sitt eget åldrande samt en oförmåga att mogna psykologiskt. För att bevara sin kortlivade ungdom konsumerar den drabbade mannen ett övermått av kosmetiska produkter, använder medel mot håravfall och bristande potens och låter plastikoperera sig.”

Även bloggaren har drabbats. Han påstår att det skedde av misstag. Han ville ha en bättre rakkräm och gav sig ut bland nätapoteken. Där hittade han en burk som såg lockande ut.

Han kom ihåg det där med hyaluron från jobbet, dvs tuppkamsextrakt. Först användes det för att öka resorptionen från subkutana dropp (om inte minnet sviker honom). Numera kommer hyaluron till användning vid t.ex. ögonoperationer.

När Posten hade gjort sitt och burken var på plats berättade Anne att Hyaluron-Filler är ett av de exklusivaste och dyraste antirynkmedlen som finns att uppbringa på marknaden.

Rynkorna består, någon tuppkam har inte synts till, han ser inte en dag yngre ut – men det som finns i den där burken lenar faktiskt rätt gott när rakapparaten har gjort sitt. Men ibland får det duga med L300, och det är väl inget att rynka på näsan åt.

 

 

Först åt vi blåbär som vi hittade i skogskanten. Men då började jag prata om rävens dvärgbandmask, och sedan var det slut med det roliga.

Men mitt över gatan här hemma fann vi andra bär, bär som ingen räv ens lär ha varit i närheten av. De var riktigt söta och goda, förmodligen ett surt faktum för den där räven.

Precis som tidningar har denna blogg en ansvarig utgivare.

Ibland får bloggaren sig en uppsträckning. Då får han gå in och ändra i texten, och bitterligen  ångra att han skrev som han skrev.

Källskyddet vill inte låta avslöja vem den ansvarige/a är, men det kan ni nog lista ut.