Bengt Rahms blogg

…till alla de gubbar som inbillar sig att det är ok att lägga 80% av alla medel på männens sportande och idrottande.

Ur dagens Norra Skåne:

… till oss alla, utan undantag, på snabbtåget från Malmö mot Stockholm.

Att köra huvudet i sanden är inte klokt.

Ett besök på Cafè Naomi gör ingen besviken.

Sydstatare mot Nordstatare. Vita mot färgade.

Så kan man beskriva den debatt som pågår mellan anhängare respektive motståndare till stora, avgasstinna motorevent.

Bloggaren är  (tack och lov) inte med på det sociala forum som benämns Facebook. Men där lär Sydstatarna ha laddat med skarp ammunition för att försöka berättiga det som inte kan berättigas.

(Apropå Facebook: Det hade stulits en cykel någonstans i Lidköping. Osmakliga tips lades ut – tex. ”titta utanför flyktingboendena”).

Vi som ogillar ohållbara spektakel har inte mycket att sätta emot. Men en sak skall anhängarna av Power Big Meet, och allt vad det nu heter, känna till: Vi som vill ha en hållbar värld ger oss aldrig. Några vita flaggor kommer aldrig att visa sig i våra kretsar, sen må motorfolket ta till vilka maktmedel de vill.

Bloggaren är en stor anhängare av kollektiva trafikmedel, i synnerhet tåg. Men ånglok ses helst på museum. Samma sak borde gälla för bilälskarna. Otidsenliga och miljövidriga amerikanare beskådas bäst på museum. På gator och vägar har de inte att göra.

Mardrömmen för oss som förnöjsamma, kanske drömmen för de som vill ha STORA motorevent:

I Simons innebandylag Junis har det alltid varit en självklarhet att flickor och pojkar spelar i samma lag. Nu har Hammarby fotboll hakat på.  Nästa gång kanske det är Villas tur.

Om man vill ha juste spel och en mer sansad och nykter publik behövs det tjejer på plan. Denna enkla regel måste även gälla för så kallade A-lagare.

Isak älskar lavendel men farfar blir orolig när den lille vill klappa humlorna. Lisa gillar pelargoner och farfar Hovdalatårta.

Simon och farfar vandrade åtta kilometer idag, bland kossor (obs taggtråd emellan), får och slocknade vulkaner. Men först tog de bussen till Tormestorp, startpunkten för vandringen till Hovdala slott.

Ikväll hade vi förmånen att träffa en grupp barn från Kiev. Deras föräldrar är Tjernobylkatastrofens offer, med svåra sjukdomar och i många fall även alkoholism. Barnen lever under svåra förhållanden i dessa dysfunktionella familjer.

Av detta märks inte mycket när barnen framträder under sitt månadslånga sommarläger i Broby. Barnen är fantastiskt duktiga sångare och musiker och de  fullkomligt strålar av livsglädje!

Lägret, som har anordnats i 25 år, kostar ca 1/2 milj/år. Många företag och föreningar ger bidrag, så gör även många privatpersoner.

http://tjernobylbarnen.se/about.php

 

Men att gå så långt som att kalla henne för en riktig kalaspingla vågar jag inte.

En sak vågar jag dock påstå: På den där ängsmarken äga gräsklippare icke tillträde.

Isak tycker att det är så roligt att Erikas katt har velat följa med.

Simon passar på att pusta ut på gungan.

Jag har gett mig katten på att jag även skall lyckas fånga Lisa på bild.