Bengt Rahms blogg

https://www.svd.se/hapnadsvackande-modernt-om-varldsalltet

Saxat ur ”Om tingens natur” :

Det som påverkade Lucretius mest var de enkla människornas värld och all den vidskeplighet, dödsfruktan, skuldkänsla och fåfänga strävan som präglade den.

I ett försök att rädda dem, eller åtminstone sig själv, från ondo, författade han sin rasande dikt för att med både etiska och naturvetenskapliga argument vederlägga samtidens gudskult till förmån för en kult av livet självt. Det var kunskapen om världsalltets form och inre processer, menade han – själva skönheten i naturens lagar – som skulle leda människan till frihet

I en trädgård utanför Atens stadsmurar samlade den grekiske filosofen Epikuros (341-270 f Kr) under många år sina lärjungar för att tala med dem om hur en människa bäst ska leva sitt liv. Frukta inte gudarna, sa han, och oroa er inte för döden. Låt den enkla, naturliga njutningen vägleda er och tänk på att olusten är enkel att uthärda; all smärta går ju över till slut.

Eftersom han var naturvetenskapligt intresserad talade han också om världens uppbyggnad med dem. En sten är inte en sten, sa han, utan en sammanslutning av en mängd små och osynliga atomer. På samma sätt är det med rosor och hav – allt är atomer! – även vi utgörs av atomer, och när vi dör blir vi upplösta i atomer. Intet föds ur intet, allt uppstår ur något.

”Om tingens natur” är en lärodikt författad på hexameter i sex böcker, eller sånger, riktade till en statsman vid namn Memmius. Verket inleds med en genomgång av atomteorin och fortsätter (i stora drag) med att göra upp med rädslan för döden, redogöra för relationen mellan sinnesförnimmelse och tanke, civilisationens framväxt och allehanda naturfenomen, och den avslutas med en storslagen, förmodligen ofullbordad, betraktelse över pesten i Aten (430 f Kr).

I centrum står människan, eller rättare sagt människans sinnen, för det är i dem kunskapen om världen har sin källa. Lucretius förklarar helt enkelt världen med världen själv, människan med människan, och det är få som kan mäta sig med hans svindlande iakttagelser. Tid, till exempel, är inget vi ser, skriver han. Det vi däremot ser är tidens gång i gatstenens nötning, guldringens tryck kring fingret, trädens växande kronor, och på samma sätt är det med atomerna. De syns inte, ändå finns de där, och i en berömd bild liknar han atomen vid dammkornet man plötsligt ser virvla i ett ljusfält.

Björkeson har gjort det till något av ett särmärke att förvandla antika texter till friska upplevelser, och trots sin höga ålder kommer ”Om tingens natur” därför häpnadsväckande nära den moderna tidens livsnerv. Men det är inte uteslutande översättarens förtjänst. Tänk ändå att denne diktare helt utan instrument och kontrollförsök, med sina ögon bara, sett så djupt in i tingens sammanhang och förebådat den moderna fysikens landvinningar med ett så skarpsinnigt och oförlikneligt uttryck.

Man kan förstås undra vad Lucretius hade tänkt om vår tid. Vad hade han sagt om prylöverflödet, naturförstörelsen, skönhetsindustrin och allt det där som väcker så mycket oro och ångest hos människor? Förmodligen skulle han framföra en av de vändningar som han, i Björkesons tappning, använder sig så flitigt av i verket:

”Det verkar ju fullständigt rubbat.”

Efter att nu senast ha läst ”Bön för Tjernobyl” behövde det bli en lättsammare bok den här gången.

Jag valde en e-bok inom deckargenren, på måfå. Vem denne Mons var hade jag ingen aning om. Känd eller okänd? Kvinna eller man?

Men nu är jag fast i boken vars handling utspelar sig på ett Mallorca där polisen är korrumperad, spriten flödar och knarket har tagit överhanden. (Tänk om det är så illa på Mallorca som boken ger vid handen).

Efter vissa efterforskningar har jag förstått att denne Mons är en man och att han är en av Sveriges mest kända deckarförfattare.

Men vad som har hänt med Tims försvunna dotter återstår att se. Upplösningen lär nog uppdagas under vår vistelse nere i Göinge nu i veckan.

En och annan döing lär säkert dyka upp, men jag hoppas verkligen att Tims saknade dotter dyker upp, välbehållen!

 

Saxat ur Kulturkollen i dagens SvD

”Alla dessa dam- och herrtidningar, kommer de att försvinna? Är de bara ett snart överspelat uttryck för patriarkatets manipulationer?”

”Det har flera gånger hänt mig vid bokbord efter uppläsningar att någon i den vanligen äldre, kvinnliga publiken har önskat en dedikation till sin hemmavarande make, och det med motiveringen: ”Han läser annars bara Biltema-katalogen.”

”Stämmer det att män bara läser böcker om män? Det enkla svaret är nej. Rediga karlar, som det ännu heter i trakterna runt Nässjö, läser över huvud taget inte böcker. Det är för fruntimmer, punkt. Men eftersom Svenska Dagbladets läsare är intelligenta nog att begripa komplexa resonemang vågar jag mig ändå på ett ja.”

”Vi som fyllde 12 år 1970, och sålunda är djupt präglade av decenniet som följde, delar tror jag upplevelsen av att unga, storsäljande författare då – säg Agneta Klingspor och Ulf Lundell – hade både manliga och kvinnliga läsare i en utsträckning som nu inte längre är fallet.”

”Läsningen är helt enkelt mer könsuppdelad i dag, antagligen på grund av att modern övervakningskapitalism föredrar en sådan renodling.

De sociala medierna, ägda av kaliforniska miljardärer och styrda av reklamkolportörer utan moral, fördjupar problemet. Pengar, allt handlar om pengar.

Och i tidningshyllan intet nytt. Kvinnor läser allt oftare Svensk Jakt och Traktor Power , det är sant, men vi män bryr oss om möjligt ännu mindre än förr om Damernas Värld , Min Häst, Allt om Bröllop,  Dagens Nyheter och så vidare ad infinitum . Sug på den.”

Bloggaren vill framhålla att de män han är närmare bekant med läser mycket böcker. Att de bara skulle läsa böcker skrivna av män håller han för högst osannolikt.

Bloggaren kan berätta att den senaste mer omfattande bok han  själv läst var skriven av en kvinnlig nobelpristagare, Svetlana  Aleksijevitj.

Boken därförinnan handlade om Kate Bang, danskan som var tillsammans med Verner von Heidenstam under många år. Utan Kate hade vi inte haft något Övralid, inte heller ”Ett hemligt liv”.

 

 

Det var nog ingen av bloggens ordinarie läsare som hade räknat med något annat. Bevakningen av ”motorfesten” måste granskas.

Men det är faktiskt bara 6 sidor i dagens NLT som är vikta åt Power Big Meet, dock utan tillstymmelse till kritik. Dessutom finns det en sida om ett traktorrace och en om en rallycrosstävling på Motorbanan.

 

Norra Skåne har en artkel om Sweden Offroad Tour. Touren besöker 18 platser under 18 dagar. Naturen demoleras och fåglar och andra djur får fly för sina liv.

http://www.swedenoffroad.com

Några reportage med fokus på elcyklar står inte att finna i de båda tidningarna. Förklaringen kan finnas i Erik Gustaf Geijers dikt Odalbonden från 1811. “Var plåga har sitt skri för sig, men hälsan tiger still”.

Vi människor fyller inte sällan våra liv med meningslösheter (bloggaren är inget undantag), men när aktiviteter blir destruktiva (dvs slår mot naturen med alla dess växter och djur, inkl oss människor) är det inte särskilt kul längre.

Journalistkåren får inte tveka att utföra sin viktigaste uppgift, att kritiskt granska det som försiggår i samhället, även om tidningsägarna är av motsatt åsikt.

Surdegsmackorna på Planteringen var inte särskilt entusiasmerande. Bamsemusten föll dock bloggaren helt i smaken.

Desto mer uppmuntrande var dagens kontroll av vitala parametrar. Men bloggaren fick först för sig att det stod intelligens och inte intellisens på apparaten.

Mellan 74 och 127 – en rätt grov skattning kan tyckas, men chansen/risken att han hamnar ovanför det spannet får anses som minimal, särskilt som han inte verkar begripa vad SYS och DIA symboliserar. Man kan undra vad han har sysslat med under arbetslivet. Och 63 är faktiskt ingen åldersuppskattning.

Men när han väl begrep vad han hade mätt kände han sig riktigt vital, med så fina värden. Och Bamsedrycken gjorde nog sitt till, med naturliga råvaror och allt. Men det var nog tur att honungen saknades. Även vitaliteten behöver ha sina gränser. Annars vet man aldrig hur det slutar.

Ett rätt meningslöst inlägg, kan tyckas. Men så är det med livet. Vi måste försöka fylla det med något. En del åker raggarbil, andra lockas av alkoholkulturen,  några bloggar.

Valet är fritt, men ansvaret är ditt, och mitt (dvs bloggarens). Annars kan det komma surt efter. Riktigt surt!

 

… och stationshuset i Vara var fortfarande trist grått, och inte som nu, uppiggande knallblått

http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=219012

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Blue_Orange

Flygskam är inget som som drabbat årets talare i Almedalen. Bara två av åtta tog färja, resten flög. Endast Per Bolund (MP) valde det miljövänligaste alternativet, den nya gasdrivna färjan. Jonas Sjöstedt höll sig till den vanliga Gotlandsfärjan.

Flyga till och från Gotland när det går båtar som klarar sträckan Nynäshamn – Visby på dryga tre timmar?

Har de ingen skam i kroppen, dessa lufthavets miljömarodörer?

Att det svenska landslaget tar brons i VM i fotboll visar sig inte i de sociala medier där vi närvarar. Tystnaden är närmast total.

Nattens Twittertopp:

Det hade sett annorlunda ut om det hade handlat om ett Herr-VM.

Men vi var på plats framför apparaten, på betryggande avstånd från epicentrum för den amerikanska avgasbomben.

Förstärkning hade vi fått i TV-soffan. En god vän från Karlstad var på besök och stämningen här uppe i Stenhammar var verkligen på topp.

Segern firades som sig bör, utan öl, men med tre stärkande knäckemackor, och ett glas vanligt hederligt vatten. (Kopplingen mellan idrott och alkohol är tragisk, ja rent utav förfärlig. Vi vuxna bör självklart vara goda förebilder för alla de ungdomar som ägnar sig åt lek och idrott).

Solen sken likt den i Karlstad, trots att regnet stod som spön i backen. Inte att undra på det, vilka lirare!

Och vill ni se en stjärna, se på mig (men inte på bloggaren!):

 

 

 

 

Vilken spännande match!! Vilken seger!!

Alla spelarna i det svenska landslaget är fina förebilder, präglade som de är av systerskap och rent spel. Laget är det viktiga, inte individen. Det är den typen av filosofi som leder till medalj, både i VM och förhoppningsvis även när det är dags att utse de(n) som skall föräras medalj för årets bragd inom svensk idrott.

Glöm det där med Dam-. Ni är det svenska landslaget i fotboll, och inget annat!!     Dessutom: Vad härligt det är med matcher där varken publik eller spelare bråkar. Och vad trevligt med en publik som är nykter och städad.

Bloggaren gratulerar det svenska laget till segern. Men han är glad att han överlevde, trots att han inte ens fick vara med i leken.

Låten Waterloo spelades faktiskt efter matchen. Men det var Sverige som vann, inte England!! En historisk seger!!

Bloggaren läser att Norra Skåne skall flytta sin redaktion till Baptistkyrkans gamla lokaler i centrala Hässleholm.

Där var bloggaren på bröllop i mitten av 70-talet. Han hade just muckat från militärtjänst och var i ett eländigt skick. Under slutövningen hade han ådragit sig en akut bronkit och hade inte haft vett att uppsöka läkare för sina besvär. På bröllopskvällen frossade han upp till över 39 grader,  men en nybliven sergeant får inte kasta in handduken för vad som helst.

Bröllopet var storslaget och bortåt 200 gäster fyllde borden vid den efterföljande festen.  Men det var gott när det var dags att bryta upp och dra sig tillbaka till hotellet.

När tåget var åter i Falköping blev det läkarbesök. En Vibramycinkur ordinerades och febern gav vika.

Men nu blir kyrkan således tidningsredaktion. De gamla (bly)typerna lär knappast komma till användning när sidorna redigeras. Både sättare och typografer har gjort sitt inom tidningsbranschen.

Sammalunda är det med soldaten. Han har avlossat sitt sista skott och tagit hand om sin sista skottskadade soldat på fältsjukhuset. Han saknar varken militärlivet eller blykulorna. Det kan ni hoppa upp och sätta er på!