Bengt Rahms blogg

Och tur var nog det. På cykelfärden till Resecentrum för vidare färd med tåg till Kinnekulle och Returrundan (numera Höstrundan) gjorde sig en nypåflugen virusinfektion alltmer påmind.

Vi tog det säkra före det osäkra och ställde in turen till Kinnekulle och Blomberg. Vi cyklade istället hem, via Skogshyddan där vi kunde köpa med oss några läckra bakverk för förtäring på vår balkong.

Under kaffestunden hörde vi lätet från några tranor. De cirklade runt uppe i skyn, sökande termik ovan Rävberget för att ta höjd inför nästa språng mot sydligare nejder.

En av dem lyckades jag fånga på bild, ett säkert bevis på att hösten är kommen.

Efter Murakamis fantastiska bok ”Mordet på kommendören” har jag nu givit mig i kast med ”Ålgevangeliet”. Recensionerna är mycket positiva, som denna i SvD:

https://www.svd.se/underbar-bok-om-mystiska-alen–och-om-oss

”Om ålen och ålens gåtor har nu kulturjournalisten Patrik Svensson skrivit den underbara boken ”Ålevangeliet”, som förutom ålen handlar om dem som följt den hack i häl, från Aristoteles till Freud och den danske vetenskapsmannen Johannes Schmidt, som efter mer än 20 års sökande upptäckte ålens lekplats i Sargassohavet på 1920-talet. Boken handlar också om en pappa i Sverige som älskar ål och som lär sin son allt han kan om ålfiske; hur man lägger ut backar i vattnet, hur man klummar, hur man handskas med en ålryssja, och hur man flår, steker, kokar och njuter ål.

Men mest av allt handlar väl ”Ålevangeliet” om oss. För visst kan vi säga att vi inte vet särskilt mycket om ålens inre värld, men hur mycket vet vi då om oss själva? Eller för den delen: om de människor som står oss närmast?”

Politiker har något gemensamt med ålar. Båda är hala, båda kan konsten att slingra sig. Det är mycket därför vår värld ser ut som den gör. Men det är inte ålens fel.

https://www.svd.se/jonathan-franzen-vi-maste-sluta-prata-om-klimatet

Rockström och bloggaren har börjat tappa hoppet. En som definitivt har gjort det är den kände författaren Jonathan Franzen.

Han vill mana till acceptans för den dystra framtid som går oss till mötes. Loppet för planeten är redan kört, menar han. Det är rent önsketänkande att tro att vi kan undgå en förödande uppvärmning av planeten.

Dystert? Ja. Samtidigt som, politikerna lovar utsläppsminskningar och sätter upp mål vi förmodligen aldrig kommer uppnå, utrotas den naturliga världen medan vi står och ser på.

Men Franzens budskap är acceptans snarare än resignation, och inte minst finns där kärlek. Till fåglar och vilda djur, och till vår egen art – de dumma, felande människorna – med alla motsägelser och brister.

Hans syfte är verkligen inte att förneka klimatförändringarna, han protesterar bara mot uppfattningen att en internationell flygande elit som möts på fina hotell runt omkring i världen kan rädda oss.

Något som bidrar till bloggarens allt dystrare syn på framtiden är de lastpallar med stenplattor som dyker upp utanför villaträdgårdarna. Att våra trädgårdar ödeläggs på detta sätt har givetvis ingen som helst betydelse för klimatförändringarna. Men det visar ändå på hur hopplös situationen är. Hur skall vi t.ex. kunna rädda regnskogarna när vi medvetet förvandlar vår egen trädgård till en ogästvänlig stenöken?

Inte riktigt – men han blir allt mer pessimistisk. Bloggaren är inne på samma linje. Men håller vi oss bara nere på Jorden och inte uppe i luften skall vi nog kunna hålla hoppet vid liv.

https://www.svd.se/onsketankande-med-gron-tillvaxt–vi-maste-agera

”Jag vill vara tydlig från start, detta är en pessimistisk krönika. Jag kommer att sätta frågetecken kring två grundläggande utgångspunkter som jag själv alltid försvarat, nämligen (1) att det är möjligt att stoppa den globala uppvärmningen vid 1.5 grader, och (2) att det är möjligt att uppnå ”grön tillväxt”.

Med grön tillväxt menas ekonomisk tillväxt som i absoluta termer frikopplas från ökad användning av naturkapital och utsläpp av växthusgaser. Alltså att utsläpp, föroreningar och utnyttjande av naturresurser som skog, vatten och mark, minskar eller stabiliseras även om ekonomin växer.”

”Vad innebär detta? Att vi skall ge upp? Självklart inte. Tvärtom, det innebär att vi måste göra, steg för steg, det som vi vet kan göras. Nummer ett är att sätta slutdatum på fossil energi, börjar fasa ut kol, och accelerera utvecklingen genom att sätta ett pris på minst 50€/ton koldioxid. Ett akut läge kräver agerande, inte passivitet. Men då också med fötterna på marken.”

Ömsom regn, ömsom solsken. Ingen regnbåge uppe i skyn men desto fler framför scenen på Nya Stadens Torg.

Detta tydliggörs bäst i filmens slutskede.

De står att läsa i SvD kultur denna lördag:
https://www.svd.se/varfor-har-kvinnor-over-huvud-taget-sex

”Bortom de nya kvinnorollerna, stark och svag, så kanske frågan måste ställas varför kvinnor över huvud taget har sex? Idealet är förstås att bejaka sin lust medan orsakskatalogen givetvis är oändlig: att bli bekräftad, accepterad, omtyckt, älskad, vara snäll; att hon tycker synd om mannen, vill locka mannen till en relation, hålla mannen på gott humör, belöna. Hon kan också göra det för husfriden, för att inte bli lämnad, för karriär -och statusmöjligheter, för att det tjatas så förbannat … eller för att det bara blev så.

Kvinnan kan också gå med på sex för att undvika pinsamma situationer, för att undgå skam och skuld över att ha försatt sig i sådana, för att inte såra och förnedra genom att avvisa. Att bli åtrådd ger också prestige.”

”Kvinnor känner antagligen ett ansvar för sex som för vilken social situation som helst.”

Kanske kan allt detta förklara varför kulturskribenten sedan mer än 15 år tillbaka lever i frivilligt celibat. Det är inte uteslutet att hon får många efterföljare. Mannen behövs inte längre – trots alla tappra försök att spela hero med hjälp av muskler och alkohol.

Männen har alltsedan fosterstadiet otidsenliga kopplingar i hjärnan, från synbarken i bakhuvudet till frontalloben, redo för strid. Kvinnorna har ett kopplingsschema som passar in på den moderna människan, kors och tvärs mellan hjärnhalvorna, något som gör dem till mästare på sociala relationer och kreativt tänkande.

Så framtiden för mannen är allt annan än ljus, möjligtvis med undantag för de män som slutar upp med machospelandet.

Måhända att artikelns innehåll kommer som en chock för många män. Stutabåset nästa… (Ur Mobergs utvandrarserie: Nitton karlar av tjugo (som utvandrat till USA) var förvisade till stutabåset, där de fick ligga och tråna och gnöla).

Via sociala medier kan man få en bra uppfattning om folks alkoholvanor.

Det är rätt märkligt att just detta (miss)bruk skall exponeras inför andra

Det är högst osannolikt att någon rökare lägger upp bilder på olika av denne gillade cigarettmärken.

Alkoholkulturen lockar inte bloggaren. Inte heller känner han något sug efter tobak eller narkotikaklassade preparat.

Det finns starka lobbyister som vill att vi skall dricka ännu mer alkohol och röka som bara den, det finns till och med drogliberaler som vill att vi skall gå påtända genom livet.

Bloggaren låter sig inte luras av lobbyisterna, men skulle han mot förmodan göra det så skulle den som tar upp anamnesen inte kunna använda sociala medier som ”bevismaterial”.

Förfallet skulle han definitivt undanhålla både läsare av bloggen och följare på sociala medier, typ Instagram.

Bloggaren tycker verkligen att NLT har blivit en mycket bättre tidning med de nya ägarna. Det är som att det har blåst nya, friska vindar från NWT i Karlstad, via Stor-Vänern och Kinneviken, ända in på redaktionen på Stenportsgatan.

Det man fortfarande kan kritisera är bristen på jämställdhet, då framförallt på sportsidorna. Dessutom tycks ledarsidan ha antagit NWT’s partifärg, dvs mörkblå.

Men i övrigt är tidningen klart läsvärd, även om redaktionen inte tycks dela bloggarens intresse för kollektivtrafik och miljöfrågor utan hellre ägnar spaltkilometer åt allsköns ohållbara motorevent.

Förr hade NLT en alter ego som gick under benämningen Pigge (bloggaren tror att han har gått i ide).

Bloggaren ger ”Den tredje statsmaktens” representant i Lidköping hela 4 Piggar av 5 möjliga.

NLT har öppnat sig för Världen, något som bloggaren härmed vill visa sin stora uppskattning för.

Vi promenerade förbi fotbollsplanerna nere vid Framnäs häromdagen. Det finns några planer med levande gräs och en med konstgräs. Den med konstgräs är fullpepprad med svarta gummikorn, sannolikt tillverkade av gamla bildäck. Åt Vänern till har gummikornen flutit/blåst iväg och ligger i svarta drivor utanför planen.

Det handlar inte om några hinkar gummikorn på en enda plan: Mikroplasten som sprids från konstgräs kommer från granulat, gummikorn som läggs på för att skapa dämpning och se till plaststråna står rakt upp. Mängden granulat kan vara upp till 140 ton!!! på en plan. Enligt rapporten försvinner mellan tre och fem ton granulat från en plan varje år.

http://www.sverigesnatur.org/aktuellt/konstgrasplaner-sprider-mikroplast-miljon/

Att kommunens ansvariga kan tillåta en sådan giftspridning är inte bara konstigt, det är helsjukt. Vad är det för fel att spela fotboll på levande gräs?

Hur kunde miljöpartiets företrädare förorda anläggandet av konstgräsplanen på Framnäs? Att svika de idéer man säger sig företräda kan leda till politikerförakt, något som kan gynna odemokratiskt sinnade ytterlighetspartier.

140.000 kg granulat från gamla bildäck på Framnäs konstgräsplan? Jag hoppas att fler hoppar högt, särskilt som det lär finnas 1.200 sådana där hemska fotbollsplaner i landet.

Så låt alla fotbollsplaner och hela staden grönska. Det mår miljön och demokratin väl av, för att inte tala om folkhälsan.