Bengt Rahms blogg

Igår avslutade jag läsningen av boken om Clementine Churchill. Utan hennes styrka och förmåga att påverka Winston hade vi troligen haft ett annat Europa idag, ett Europa styrt av nazister och fascister, ett Europa utan tillstymmelse till demokrati och mänskliga rättigheter, ett Europa utan romer, judar och förståndshandikappade. (Men vi vet ju att de som verkligen saknade förstånd var de psykopater och sadister som utgjorde kärnan i Hitlers banditgäng, de som efter kriget kom att dömas för fruktansvärda brott mot mänskligheten).

Även M&B kan ha påverkat historien. Denna första variant av Sulfa räddade förmodligen livet på Winston Churchill. Han hade drabbats av svår lunginflammation, mitt under brinnande krig. Men M&B gjorde susen och Winston kunde snabbt återgå till sin ytterst krävande uppgift att leda den fria Världen i dess  kamp mot tyranniet.

Nästa bok stod redan på tur, Bön för Tjernobyl, skriven av Nobelpristagaren i litteratur, Svetlana Alexijevitj.

I Tjernobyl hjälpte inga mediciner mot smittan, den radioaktiva, den som tränger genom märg och ben.

Kritikerröst:

»Aleksijevitj återger människornas tankar, skriver ut deras gråt, fäster till och med stumheten på papper. Orden tränger likt strålarna ända in i märgen.«

Undrar hur de tänker, de där som vill att vi skall bygga ut kärnkraften. Tänker de ställa upp som frivilliga när olyckan är framme? Det betvivlar jag.

Vi behöver be en stilla bön att våra politiker besinnar sig. Det räcker gott och väl med solens strålar. De radioaktiva betackar vi oss för.

 

Så brukar det låta (hos de rödnästa), men den här lilla räven överraskade istället oss båda där den satt på en sten alldeles i skogskanten.

Om den hade en räv bakom örat vet jag inte. Det kan nog inte helt uteslutas. Men den verkade helt nykter och redig.

 

https://www.svd.se/det-ar-vi-som-skapar-dodliga-

Vi kan ju börja med att stänga de grindar som bidrar till att Jorden kokar, som gaterna på Landvetter. De bör endast öppnas för de med ömmande skäl, som anhöriga boende på andra kontinenter.

Sådana här inlägg i min blogg/dagbok kan säkert reta gallfeber på de som trivs uppe bland molnen. Men hellre tar jag den utmaningen än att livet på Jorden skall gå under, pga malign feber.

Givetvis kan jag inte bestämma över någon annan, som tur är. Mina anförvanter gör som de vill. Alla får göra sina egna val här i livet, men får också ta ansvar för sina handlingar.

På andra områden här i livet har jag gjort fel. Den bördan bär jag med mig, livet ut. Samvetet gnager.

Men på just miljöområdet vet jag att mina tankar är riktiga. Något vettigt skall man väl ändå ha bidragit med när det är dags att summera livsgärningen. Var man sedan hamnar vågar jag inte sia om. Men jag hoppas att det inte blir för varmt.

Norra Skånes krönikör ger en bra beskrivning av vad SD sysslar med i vårt sydligaste och mest blåbruna landskap:

https://www.nsk.se/2019/06/27/sd-klarar-bara-sym%C2%ADbol%C2%ADpo%C2%ADli%C2%ADtik/

Det finns rötägg bland invandrare, det finns rötägg bland ursvenskar, det finns många rötägg i SD. De som går över gränsen skall ha sitt straff. Får vi bara poliserna att lämna dataskärmarna skall vi nog få ordning och reda i det här landet.

Brun på ytan kan man bli eller vara, både med och utan sol. Men de som är bruna inuti betackar vi oss för.

Det finns solskyddsmedel, men tänk om det även kunde finnas brunskyddsmedel – så inte de bruna grillerna går på djupet, och där förorsakar allvarlig skada på personligheten.

 

”Magin som Åsa Beckman  beskriver från sin barndoms sommarbad är typisk för hur alkoholföretagen vill få oss att betrakta vårt supande. Men den som tror att alkohol är synonymt med lycka är hjärntvättad.”

”Alkoholkultur” kallas den här samhälleliga illusionen om att öl, vin och sprit är lika med frihet, fest, gemenskap och kärlek. Magin som Åsa Beckman beskriver från sin barndoms sommarbad är så typisk för hur alkoholföretagen vill få oss att betrakta vårt supande att jag vill skrika.

Jag skulle kunna lista alla negativa effekter som alkoholen har i samhället. Hur många barn som växer upp med föräldrar som dricker för mycket (vart femte barn, om någon undrade), eller hur många av alla dödliga trafikolyckor som orsakas av alkohol och andra droger (var tredje), men att alkohol är skadligt är inte min poäng här. Jag skulle bara önska att vi kunde komma överens om att vi pratade om en drog.”

Här länken till Lyra Kolis debattartikel (betalvägg):

https://www.svd.se/laser-asa-beckman-om-alkoholcurlade-barn–vill-skrika/om/kultur

Här är länken till artikeln i DN som får Lyra Koli att gå i taket av upprördhet:

https://www.dn.se/nyheter/asa-beckman-ska-man-alkoholcurla-barnen-pa-midsommar/

”Läkare och psykologer hänvisar till studier som visar att barn uppfattar att vuxna förändras efter bara en mycket måttlig mängd alkohol. Efter ett par glas vin känner de av att ens röst, ansiktsuttryck och reaktioner ändras. Det kan väcka oro, stress och rädsla.”

Trots det citatet ur artikeln drar Åsa Beckman denna obegripliga och ur ett barnperspektiv skrämmande slutsats:

”Alkoholcurlade barn som aldrig sett fulla och framför allt ickeperfekta vuxna riskerar att få ett helvete när de växer upp. Alkohol finns i vårt samhälle och det finns en poäng med att barn får se vuxna som kan hantera den.”

Föräldrar bör självklart avstå alkohol i sällskap med barn. Det anser Lyra Koli, och bloggaren håller med. Alkohol är en farlig drog, precis som narkotika. Det anses knappast acceptabelt att inta cannabis eller sniffa kokain i barns närvaro. Så varför skulle det då vara ok att berusa sig med alkohol när barn tittar på?

Helvetet består inte i att ha sluppit se sina föräldrar påverkade av droger i barndomen.

Helvetet består i att ha behövt uppleva hur föräldrar blir som förbytta när de berusar sig med alkohol eller någon annan drog.

Kunna hantera alkohol? Det kan väl bara den som häller ut eländet i slasken. När så sker blir barnen lyckliga, och många kvinnor med dem.

När jag satt på lokalbussen på väg till tandläkaren idag på morgonen (som enda passagerare) funderade jag på hur det är med synen på hållbart resande hos våra stora hjälporganisationer och föreningar.

Det är ju inte särskilt uppmuntrande om insamlade medel används till flygresor.   Ett sådant färdmedel bör endast användas för att bistå offer i katastrofområden.

Hjälporganisationernas medarbetare kan ju knappast med gott samvete färdas på ett sätt som ÖKAR  risken för svåra katastrofer – som svår torka, översvämning, missväxt, jordskred osv.

De som åtminstone har ett delsvar på min undran är Nätverket ”Schysst resande”: https://schystresande.se/media/filer/c4d735/reser-organisationerna-hallbart.pdf

Det är viktigt att våra hjälporganisationer har en strikt resepolicy. Annars riskar de att förlora i trovärdighet. Och det där med klimatkompensation är ju rena bluffen, endast ett sätt att försöka rena ett dåligt samvete.

Jag är medveten om att våra hjälporganisationer gör ett fantastiskt jobb, men målet måste vara att det är schyst hela vägen!

Röda Korset i Hässleholm är vår favorit. Hur medarbetarna där tar sig fram har vi ingen susning om. Men en sak är säker, vi själva tar oss dit ner med tåg, som den sista kilometern kompletteras med cykel eller promenad. Den ansträngningen kanske genererar några extra gram koldioxid, ungefär som i ett glas bubbelvatten. Det lilla tillskottet tror jag nog att Moder Jord har överseende med.

När bussen närmade sig hållplatsen vid det kolossalt stora sjukhuset i Skövde (igår) var det väldigt många bilar på de kolossalt stora ytor som har tagits i anspråk för bilparkering.

Från bussfönstret hade jag observerat att väldigt många granar var döda eller döende längs med vägen. Speciellt illa såg det ut att vara mellan Lidköping och Händene. Förra årets sommarhetta fortsätter att kräva sina offer.

Nere på delar av Kontinenten är det kolossalt varmt. I Frankrike talas det om att det kan bli uppåt 45 grader de närmaste dagarna. Värmerekordet från 2003 på 41,5 grader är i uppenbar fara.

Jag läste om en stor sjö i Indien som i princip har försvunnit på ett år. Den försörjde lika många människor med dricksvatten som halva Sveriges befolkning.

Det har varit kolossalt varmt i Indien i år, över 50 grader. På många håll har det fallit väldigt lite regn.

På bussarna till Skövde (jag bytte buss två gånger) var det inte så mycket väldigt, förutom första biten med lokalbussen då vi var väldigt få (bara busschauffören och jag).

Men det är ändå väldigt bekvämt att åka kollektivt (om det bara går några bussar eller tåg).

Märkligt ändå att många har så svårt att förstå att det som håller på att ske med Jorden är kolossalt allvarligt.

Antropocen är här. Det innebär att det mesta redan har gått åt skogen. Vi är väldigt  sent ute om vi skall hinna rädda livet på Jorden. Men hoppet lever. Lyssna på Greta Thunberg. Hon har något väldigt viktigt att säga, till den som är beredd på att lyssna.

Att läsa Pär Holmgrens bok kan säkert få en och annan att skippa långresorna bakom ratten och de där gaterna(?) på Landvetter.

Är vi många som lyssnar kanske det blir väldigt lite bilar kring det Skaraborgska storsjukhuset, men desto fler människor på Västtrafiks bussar och tåg. Och det kanske inte blir så många plan som lyfter och landar på Landvetter.

 

 

Vi kan vara tacksamma att vi slapp Vinter OS, även om det knappast var fair play bakom beslutet. Samhället behöver lägga våra skattepengar på angelägnare saker än elitidrott.

Damfotbollen är ett undantag. Den är faktiskt värd varenda extra krona.

Statsministern delar min uppfattning.

Det måste vara fair play när det gäller fördelningen mellan kvinnor och män och mellan flickor och pojkar. Det gäller inom alla samhällsområden.

Patriarkerna spelar på övertid. De skulle ha suttit i båset för länge sedan.

När skövdeborna ger oss i Västra Skaraborg tider på sitt kolossala sjukhus tänker de inte på att vi utsocknes måste resa också. Idag fick klockan ställas på 04.30 för att kunna vara på plats där borta i Ryd i tid. Bussen från Stenhammar går redan 06.09.

Bloggaren skall på kontroll efter radiofrekvensbehandling, så det är inget han behöver vara orolig för.

Att se dagen gry kring Varnhems klosterkyrka är faktiskt värt en och annan tidig väckning, särskilt om man känner sig skapligt kry.

Även Min doktor är drabbad